Förhandstitt på nya årgångar från La Spinetta

Solen steker ett Slussen som fått rena medelhavsfnatten. Gissa hur många som hänger på låset för att prova trollkarlarna Rivettis nya årgångar på Eriks Vinbar? Rätt svar: exakt två: Nettare e Gioia och halva Finare Vinare. Så mycket skönare, vi älskar vinbaren när den är just så här lugn. Bara lite diskret pianoklink och fokus på innehållet i glasen. Innan vi dyker huvudstupa före med näsorna berättar Giorgio Rivetti lite om de nya årgångarna. I korta ordalag: 2005 är ett år med finess och tidig tillgänglighet, 2006 strukturerad och minst lika tanninrik som 2004. Att 2004 är ett toppår visste ni redan...

2006 Barbera d'Asti Ca di Pian är mörkt blårött och har en doft där ekvanilj och mandeltoner svävar ovanpå den ännu knutna frukten. I munnen en rejält skön snyting - intensiv, ung mörk körsbärsfrukt med kryddiga inslag. Mer smak än nos idag. Lagra ett par år.

2006 Barbera d'Alba Gallina är tätt som blårött bläck. Doften ger mycket tydlig cassis - eller svartvinbärssylt kokt med vaniljstång och bredd på rostat bröd, om man så vill! Smaken är tuggbar och tät, med mer betoning på tuffa tanniner än nollfyran. Inte riktigt lika vinnande i detta tidiga stadium, men bör komma loss fint med kortare lagring.

2006 Langhe Nebbiolo Vigneto Starderi är helt enkelt lillasyrran till Barbaresco Starderi. Skillnaden är att stockarna står på tillväxt, för närvarande är de 7 år gamla. Den nya årgången visar sig vara elegant och finessrik med ljusa körsbär, cassis, aningar av jordgubbsylt, örter och blommor. Färgen är åt det ljusare hållet, klart sammetsröd. De mediumrostade faten bidrar med lite söt piptobak och tobaksrök men håller sig för övrigt i bakgrunden. Den intensivt syrliga smaken har lite torra, bara aningen gröna tanniner och frukten går på lättare elegans före kraft. Ungefär lika trevligt vin som nollfemman. Vi kommer att prova vinet mer utförligt redan i sommar...

2006 Monferrato Rosso Pin är som brukligt en mix av nebbiolo och barbera där den förra står för merparten (65%). Pin är familjens smeknamn på den framlidne fadern, egendomens grundare, Giuseppe Rivetti. Vinet brukar som ungt ha en framträdande karaktär av nya rostade ekfat. Färgen är mörkare blåröd, ser ung ut. Doften är först lite otydlig, med en frukt mellan mörka körsbär och vinbär. Faten står för en kryddighet som leder tankarna till 2005 Pin. Plötsligt kommer cassisen och kliver fram i förgrunden på ett nästan lika tydligt sätt som i Gallina och Starderi. Tät, tuggbar, tufft tanninrik smak som mjuknar lite i samma ögonblick som doften öppnar upp sig. Mer druvtanniner och mindre yxiga fat än nollfemman. Kräver lite väntetid, men bör bli jättefin.

2005 Barberesco Starderi har varit öppen i två timmar. Glaset har en glansig, varmt sammetsröd ton med påtagligt ljusa, nästan klara kanter. Här finns en mycket vacker blommighet med både violer och liljekonvaljer. Faten bjuder på mandelmassa och orientaliska kryddor. Liksom i tidigare viner bjuds en supertydlig doft av svartvinbärssaft, faktiskt helt komplett med blad och buske. Den saftiga cassistonen känns verkligen bekant från 2005 Langhe Nebbiolo, som vi druckit några flaskor av till stor förnöjelse. Ja, det är ju faktiskt samma år och samma vingård! Smaken är elegant, kryddig och ovanligt finlemmad för en Starderi, fortfarande något knuten med lägre tanniner. Jämfört med de fyra årgångar vi har på lut är detta lättare doningar. Ett ord som besvikelse är förstås fel i sammanhanget. Låt oss bara konstatera att 2005 Langhe Nebbiolo är minst femhundra kronor billigare...

2004 Barolo Campé öppnades redan igår kväll. Det kan vara en del av förklaringen till varför det sista glaset bjuder på en komplexitet som redan idag går långt bortom resten av vinerna. Glaset ser ädelt, glansigt, rödbrunt ut - helt enkelt en suverän uppsyn! Nya lädertoner och köttiga toner går först i doften, kompletteras av asienkryddor, vecklar ut sig med lakrits och nylagd asfalt, rosmarin, violer, slånbär och gammal tranbärssaft. En härlig, ungdomlig barolodoft som bär löften om ljuvliga upplevelser i framtiden. Smaken domineras idag av storslagna, sandiga, uttorkande tanniner. Men här finns också början till komplexa drag av löv och undervegetation. Riktigt, riktigt bra! Det här vill vi ha i källaren - och ska man dricka tidigt lär man få man trolla bort lite av tanninerna med en smakrik ragu på vildsvin och rökt fläsk...

Slutintryck: detta är viner för näsan. Fin cassiskaraktär och vacker blommighet förenar de flesta av vinerna. Vi får intrycket att La Spinetta arbetar på en försiktigare användning av sina dyra ekfat. Nivån är som vanligt generellt hög och jämn - vi har aldrig druckit ett vin härifrån som inte levererat på ett eller annat sätt. 2004 Barolo Campé är outstanding, potentiell framtida världsklass, en skönhet i vardande som hamnar högt upp på julens önskelista...

Vi kunde ha suttit och sniffat hela kvällen, men redan efter en dryg timme kallade andra plikter. Bilden lånade vi av La Spinetta. Grazie, Giorgio!