Viner och mikrofoner

Till ett gott glas châteauneuf efter en helkväll med inspelningar av Steinway, sångsolist och kör, ligger det nära till hands med en liten utvikning om likheten mellan viner och mikrofoner. Har vi snöat in fullständigt, eller slutligen fått tomtar på loftet? Alls inte, det finns mer gemensamt än man kan tro - och det utvecklar sig till rena programförklaringen! Båda försöker fånga något svårgripbart, kanske kan det vara la culture i ordets sanna bemärkelse? - kombinationen av en växtplats, druvmaterial och ett uttryck - eller kombinationen av en inspelningsplats, en ljudkälla och ett uttryck. Både terroir och akustik är egentligen helt konkreta förutsättningar - och samtidigt, för de flesta, svårt abstrakta saker...

Samma adjektiv går att applicera, ofta lånade från andra sinnen (fyll på själva): runt, djupt, dovt, tufft, mulligt, vasst, spetsigt, spretigt, stumt, instängt, öppet, fräscht, muggigt, mjukt, sammetslent - och i bästa fall rent av sinnesvidgande! Efterklangen är företrädesvis lååång... En silver lining i form av fräsig syra eller glittrande diskant retar våra sinnen. Skönhetsidealen är desamma, de klassiska: harmoni, komplexitet, elegans, proportion, balans, dimensionalitet, detaljrikedom, precision. Korrekthet är nog bra - men personlighet och positiv färgning är ännu bättre...

Det har visat sig att jämförande tester är ett suveränt effektivt och samtidigt roligt sätt att få grepp om skillnaderna. Både vad gäller mikrofoner och viner bubblar internet av foruminlägg, frågor, jämförelser, beskrivningar och rekommendationer från rutinerade power-users och konnässörer. Två riktiga paradis för nördar och kalenderbitare, med andra ord. De mest sällsynta och äldsta exemplaren dyrkas i samma högtidliga, vördnadsfulla ordalag världen över. Vintage! Samlarna dreglar och priserna ligger på ungefär samma stratosfäriska nivå... En Neumann U47 eller en Telefunken Ela M 251 från femtiotalet är förmodligen de exakta motsvarigheterna till 1961 Latour eller 1962 La Tache. Ur denna ädla kvartett har vi bara erfarenhet av en, gissa vilken...

Nya världen har i båda fallen erbjudit svår konkurrens till de gamla europeiska, konservativt prestigefyllda värdena. Kina är mikrofonernas motsvarighet till vinets Östeuropa, Sydamerika och Sydafrika. Lågprisade varianter på klassiska teman når en bra bit på väg och gräver inte några djupare hål i konsumenternas plånböcker. Billig arbetskraft jobbar i båda fallen hårt för att förse hela västvärlden med "prisfynd". Men liksom i vinets värld är gammal till slut ändå äldst - och när det kommer till kritan är vi nog rätt många som gärna betalar för skillnaden i hantverksmässighet. Men inte i något av fallen har vi ännu trampat ner i vintageträsket, det kanske dyraste av träsk - utan ser ganska funktionellt på både vad som är i glaset och vad som kommer ut ur högtalarna. Autenticitet - en känsla av tid, plats och stilvilja är nog det vi värderar högst. Men det är njutning i vardagslivet, enligt våra egna preferenser - inte prestige eller troféer - som får våra hjärtan att ticka lite extra...



Påskläsning:

Making Sense of Wine (Matt Kramer)
The Taste of Wine (Emile Peynaud)
Questions of Taste - The Philosophy of Wine (ed. Barry C. Smith)
Wine and Philosophy - A Symposium on Thinking and Drinking (ed. Fritz Allhoff)
The World's Greatest Wine Estates (Robert M. Parker)
The Complete Bordeaux (Stephen Brook)
Romancing the Vine (Alan Tardi)

ps. Tack till Erica Jacobson för lånet av det fina påskkortet!

pps. En kul post om analogue wine-making in a digital age.