Gripsholms Värdshus

Vi drar till Gripsholm för att fira farmor som fyller 70. Vad som finns i glaset är alltså inte helt i fokus för vår uppmärksamhet. Gripsholms Värdshus, med sina anor från 1609, framtonar som en rojalistisk gräddbakelse komplett med kungaporträtt och allt. Efter en promenad på byn är det dags att pröva aptiten med afternoon tea. Vi kastar alla GI-korrekta funderingar överbord och äntrar ett smärre fartyg fullt av fyllda snittar, munsbitar av otaliga bakverk, rabarbercheesecake, suveräna scones, clotted cream, lemon curd, hemgjord hallonsylt, engelska hårdostar, smoothie, frukt, dussintals teer, you name it! Snart sitter vi i våra bekväma fåtöljer och jäser av välmåga. Interiören ger ett insuttet intryck - men vid närmare studium inser man att det mesta är rätt nyligen fixat, med avsikt att ge ett gammalt intryck! Hur som helst - enbart tebufféns överdåd är värt en resa.

Några timmar senare, efter en aptitretande långpromenad och ett glas NV Pol Roger är det dags att ta plats vid middagsbordet. Värdshuset har tydligtvis jobbat på skön belysning och dämpad akustik i matsalen. När man väl sitter i de höga, stoppade länstolarna med karm sprider sig en behaglig förväntan. Vi har löst biljett till kvällens fyrarätters, med vidhängande vinpaket. Det första glaset vitt serveras snart, det är en ren catarratto från sicilien, 2006 Terre di Ginestra från Calatrasi. Färgen är gul, med gröna reflexer. Doften ger honung, nektariner och skvallrar om ekfat (nötter, smör, vanilj). Smaken är sötfruktig och smakrik med toner av småkakor och någon bitterhet, kanske från eken. Mer vinmakeri än terroir, fast ändå välgjort och gott.

Som amuse bouche bjuds en frimärksstor ankleverterrine på mörkt tyskt dinkelbröd, med ett pytteblad lila basilika och en droppe söt balsamico. Det hembakade brödet (gott men aningen degigt) kommer in i samma veva, i sällskap av tapenade, färskost, smör och olivolja. Förrätten utgörs av parmaskinka i rullar med getost och basilika. Den ackompanjeras av niçeoise-oliver, ruccola, tomatvinägrett och rostade pinjenötter. Det blir rätt mycket av salta smaken som helhet och den mer än antydda sötman i vinet funkar därför riktigt bra.

Glas nummer två serveras, det är en pinot gris från Schlumberger, 2004 Pinot Gris Les Princes Abbés. I glaset är vinet gult med kopparröda reflexer. Doften har tydlig karaktär av jordmånen med mineraler och grusdamm. Honungstoner och emserpastiller. Vi smakar... mmm. en mycket god, intensiv pinot gris. Sötfruktig, något eldig och riktigt lång. Borde funka strålande till rödkittost. Huvudrätten kommer in: stekt mälargösfilé med spenat- och nässeltimbal, färsk potatis, grön sparris och grovkornig senapsgräddsky. Gösfilén är vänd i mjöl och smakar fint till vinet.
Portionen är faktiskt alldeles för stor - det är synd, och det känns som en eftergift för en folklig önskan om att "bli mätt".

Ostarna serveras i vinkällaren som är belägen nere i medeltidsvalvet (det känns lite fejkat, men är visst alldeles äkta - komplett med kalla spöken och allt). Innanför glasväggar stoltserar troféviner i stil med Château Petrus. Det är fyra mogna ostar i stora kuber: en brietyp, en fårost, en rödkittare, en grönmögelost. Vi beställer ett glas fruktig, sydafrikansk shiraz: 2005 Backsberg The Pumphouse. Glaset är förstås mörkt blårött. Doften är direkt, primär shiraz med mörk sötfrukt, krydda och örter. Smaken är sötfruktigt generös med typiska körsbär och björnbär, rak, okomplicerad, intensiv, skalbitter och alkoholdriven med folklig fjäskvanilj. Ett lite endimensionellt och opersonligt vin. Vi skulle förstås beställt ytterligare ett glas av 2004 Les Princes Abbés. Det hade suttit perfekt till ostarna.

Till chokladterrinen serveras en 2003 Bodegas Castaño Dulce Monastrell. Spanjoren överraskar oss med sin supermoderna och renfruktiga stil. Mörkt vinröd med blåton. Doft av cassis, björnbär, Solero Mörka Bär och lite örter. Smaken bjuder på koncentrerad svartvinbärssaftighet med modern, ren fatkaraktär och kryddighet. Inte direkt vinöst, men ändå läckert och lämpligt till efterrättens mättade chokladsmaker.

Efter en god natts sömn i pösiga men ändå lite stumma Hästensängar är det dags att hugga in på frukosten, som håller samma klass som tebordet. En långpromenad senare, bland rådjur och ekar i strålande vårsol, rullar bilen hemåt igen...

MENY:

Parmaskinka med getost och basilika, serverad med niçeoise-oliver, ruccola, tomatvinägrett och rostade pinjenötter.

Stekt mälargösfilé med spenat- och nässeltimbal, färsk potatis, grön sparris och grovkornig senapsgräddsky.

Utvalda ostar från Jürss mejeri i Flen.

Chokladterrin med apelsinsorbet och varma körsbär.

2006 Terre di Ginestra Catarratto (Calatrasi, Sicilia)

2004 Les Princes Abbées Pinot Gris (Domaines Schlumberger, Alsace)

2005 Backsberg The Pumphouse Shiraz (Backsberg Estate, Paarl)

2003 Dulce Monastrell (Bodegas Castaño, Spanien)