Arnaldo Caprai är en av Italiens mest respekterade och hyllade vinmakare, känd för sina toppviner på sagrantino. Nackdelen med berömmelsen är att även baskvaliteten Montefalco Rosso, på sangiovese och sagrantino, fått en väl tilltagen prislapp som skapar förväntningar svåra att uppfylla. Vi brukar inte ha problem med snåla italienska syror, men ikväll måste vi tyvärr dra i nödbromsen vad gäller förhållandet mellan upplevelse och pris.
2004 Arnaldo Caprai Montefalco Rosso har en ung, friskt syrlig sangiovesedoft med körsbär, äpplen, örter, kåda, pomerans, kola och bittermandel. Smaken är slank, kärv, ung, "sur" och lite bitter. Som matvin betraktat är det helt funktionellt på samma sätt som en enklare chianti. Ska man vara positiv är vinet en traditionell italienare, smalt och syrligt. S bedömer priset som tvåsiffrigt och avger omdömet "ett vin som bara dess mor kan älska". Knutet och omoget idag, lär väl bli bättre om något år, så lufta ordentligt. Vi tänker i alla fall inte vara med och utforska det här vinets framtid.
2004 Montefalco Rosso (Arnaldo Caprai, Umbria)
Hej på er
SvaraRaderaKorrekt beskrivning av ett överskattat vin.
För ett drygt år sedan besökte vi Montefalco med omnejd och konstaterade snabbt att Caprai inte sitter på Sagrantino-tronen.
Caprai är mest värenommerat och störst men knappast bäst. Dom gör ett fantastiskt vin (Sagrantino 25 Anni) men för övrigt (Sagrantino Collepiano, Outsider, Montefalco Rosso etc) känns det överprisat och småtrist. Till deras försvar måste man ändå ge dom rosor för att det är Caprai som gjort Sagrantino till ett namn i vinvärlden.
I dag är det cirka 50 producenter som buteljerar Sagrantino på egen hand och kvaliteten är på sina håll riktigt imponerande (Colpetrone, Antonelli, Adanti, Antano, Perticaia, Paulo Bea och Piero Virili).
Som vanligt när det gäller SB väljer man att satsa på trygga/kända producenter istället för att plocka ut de innovativa och kaxiga personligheterna.