Ursprungstypisk médoc med gott om mognadstoner och snart åtta år på nacken, för 111 kronor per helflaska - det låter inte så tokigt, eller hur? Här har vi en av systembolagets riktiga slamkrypare, kanske för att den bara finns tillgänglig på magnum? Ägarfamiljen ligger också bakom Château La Tour de By, vilket förstås ger flera pluspoäng i vår bok. Senast vi smakade var i slutet av september. Ett lika gott intryck ger vinet ikväll!
2000 Château Noaillac har en doft som har möjligen har närmare till svinstian än till stallet. Utvecklade inslag av ammoniak kittlar sinnena. Lagerblad och plommon kommer till i en klassisk stil med återhållsam frukt. Näsan får sitt lystmäte av järn, sten och mineraler - den känns mer och mer järnhaltig ju längre vinet är i glaset. Smaken går också i traditionell médocstil med någon sälta, vissa drag av silverputs och typiska cabernetegenskaper som svartvinbär och blyerts. Eftersmaken är väl ändå ganska kort - men vinet är läskande gott och extremt drickbart. Vi tror på att prova med rätter på kalvlever, kycklinglever eller gammeldags biff med lök. Likaså ett perfekt sällskap till brie och en film, ikväll handlar den om "sparven från montmartre".
2000 Château Noaillac, Médoc Cru Bourgeois (Xavier et Marc Pagès, Loirac, Médoc, Bordeaux)
Kan bara hålla med! Hade Noillac 2000 på födelsedagsfesten för snart ett år sedan och det var mkt bra redan då. Ännu bättre i somras till en milt kryddad grillad entrecote. Framförallt kryddigheten gillar jag. Svartvinbär och blyerts har jag bara hittat i små mängder, men mkt gott ändå och som sagt ett fynd för den som vill ha drickfärdig Medoc på magnum!
SvaraRaderaKvällens Brocard St Claire VV Chablis 2002 var utmärkt till "blandad gratinerad fisk" m Hollandaise, lite grönt under (spenat o purjo) och rött över (paprika och småtomater). 2002 känns lagom att dricka nu för denna nivå på Chablis.
God fortsättning på 2008!
Tack detsamma! Tyckte inte Noaillac kändes påtagligt kryddig igår, och som du säger var det inte mycket av svartvinbär eller blyerts heller, inte mycket av något egentligen, utom järn - men drickbarheten var verkligen inte att ta miste på.
SvaraRaderaBrocards Ste Claire VV brukar nästan alltid bjuda på härligt stringent grapebitterhet och ylliga mineraler, men vi var lite besvikna på nollfemman som vi smakade i maj. Har du provat nollsexan?
Ang Brocard Ste Claire VV 2002 - jag hittar lite citrus, gula äpplen, mineral och en lång eftersmak med rätt syrabalans. Grape? ja, det finns nog där också!Tycker själv att 2005 och 2006 låter väl unga (för hög syra för min smak) att dricka i detta läge, men har ngn 2004 och ngn 2005 på väntläge. Har varken köpt eller provat 2006 än, sorry.
SvaraRaderaNollfyran var ju riktigt bra! Skulle gärna haft några på lut av dem. Våra smaklökar är ju kalibrerade till ung riesling - så vi har inga problem med höga syror;-)
SvaraRaderaEn nollfemma som är riktigt fin är ju Clotilde Davennes Chablis Vaugiraut. Den ska vi lägga undan!
På tal om billig drickbar Bordeaux i ordinarie så har Labadie nu bytt årgång till 2004, ni minns väl Andreas Larssons 90-poängare? Vi drack en flaska strax efter nyår, men jag hade åkt på en förkylning då och var inte på topp och avstod från en post. Men genom en täppt näsa: inte så dumt. Svarta vinbär, kaffefat, jord, lite grönt, skaplig koncentration. Nog smakade det Bordeaux alltid, men vi måste prova igen med fräscha sinnen. Kändes väl inte som 90 poäng då (om Tour de By får 83), men värt att testa iallafall.
SvaraRaderaLabadie 2004 ska provas, det är väl egentligen två årgångar som vi tycker varit minnesvärda, 1996 och 2000... Andreas Larsson lyssnar man förstås på, när han uppskattar en bordeaux, men till sist och syvende är det nog mest en fråga om smak. Vi kanske borde prova den virtuellt framöver...
SvaraRadera