Söndagen ger oss en timma extra sovmorgon. Klockan 10 sitter vi där igen, lika sugna på att skilja på remuage och remontage och svavlets alla undergörande egenskaper. Nyborstade tänder är möjligen inte bästa uppladdningen inför en vinprovning. Man får kanske ta sig ett kex... för den här dagen kommer att gå helt i skaltanninernas röda färg!
Två funderingar innan vi börjar: hur förtvivlat lätt gjort det är att gå händelserna i förväg, och börja fundera på ursprung innan man samlat tillräckligt med ledtrådar. Har man öppna sinnen och bara registrerar vad man känner, blir det så mycket lättare att lägga pusslet rätt sen. En för snabb idé om vad det är för vin kan snart bli en förutfattad mening som styr sinnena. Man börjar helt enkelt rätta till terrängen efter kartan... och paradoxalt nog gäller det ändå att lita på första intrycket! Den andra reflektionen är inte det minsta originell, men förtjänar verkligen att fundera över om och igen: att de viner som gör störst intryck vid en provning inte nödvändigtvis är de viner som gör sig bäst ute i verkligheten, i ett reellt sammanhang med mat, då man vill dricka mer än ett provningsglas.
Flight 4 - Cabernet Sauvignon
Curt Avermark ger oss först en fin föreläsning om vinifikation, cabernetdruvan i dess olika odlingsområden och i stort sett inga övriga ledtrådar. Spännande!
Vin 1 har en mörkt vinröd färg med blåton, inga tårar att tala om. Här finns svart vinbärssylt i doften, med gräs, mandelmassa, bittermandel och lätt igenkännlig cabernetkaraktär. Vanilj är ett tydligt inslag i detta vin. Smaken är god, lättsam, en smula inställsam, med kärnbitterhet, medelmjuka syror och vanilj. Vi tycker att vinet smakar lite "billigt". De syltiga egenskaperna leder tokigt nog våra tankar till Chile. Vi borde funderat lite mer över den amerikanska vitekens vanillintoner, så kanske vi hade hittat rätt. Men vi har i stort sett noll och ingen erfarenhet av amerikansk cab, förutom att vi smakat på Niebaum-Coppolas toppslottskopia "Rubicon". Den varken kostade eller smakade så här. Kan det duga som ursäkt?
2004 Gallo Sonoma Cabernet Sauvignon (E & J Gallo, Californien)
Vin nr 2 har en likaså mörkt vinröd färg med blåa toner, mer av glyceroler i glaset. Här bjuds en stor, fruktig, syltig, lite märklig men ändå på något vis intressant doft med gröna, lite unkna drag. Vi tycker oss också hitta eucalyptus och gummi. Smaken är mjuk, med lägre syror, gröna toner av paprika och lite lakrits. Det är inte direkt gott, men har tydliga egenskaper. Våra erfarenheter av cab från chile och australien är rätt ynkliga. Vi gissar på australien, men borde nog ha sökt efter mer av mintiga drag. Dem hittade vi i och för sig inte i den äkta aussie-caben heller. Nya världen är så stor, så stor - och vi vågar oss ju bara till de klassiska vindistrikt dit bilen kan ta oss.
2004 Torres Santa Digna Cabernet Sauvignon Reserva (Miguel Torres, Chile)
Vin nr 3 är mörkt vinrött, med blåa, dock också mer roströda inslag än föregående viner. Den fruktiga doften är inte så öppen, inte så stor, men ren. Här finns kaffe och grön paprika. Smaken är ganska tanninrik, med tuffa, något gröna garvsyror och kaffe. Smaken är ung och hyfsat god. Vi gissar på Californien, och har ingen aning om hur vi skulle hittat till Australien istället. Californien skulle möjligen haft mer fruktsötma, but how should we know?
2004 Wolf Blass Yellow Label Cabernet Sauvignon (Wolf Blass, South Australia)
Vin nr 4 har en helt annan färg än övriga viner. Det är betydligt ljusare, medelintensivt vinröd med tegelröda toner. Doften får nackhåren att ställa sig på ända - en rysansvärt vacker doft. Now we're talking wine! Doften har massor av järn, lagerblad, cederträ, gräs, grön paprika och framför allt en uppsjö allmänna mognadstoner som gör att det inte är någon tvekan om vad vi har i glaset. Det är som att komma hem. Smaken är stram, torr, elegant, något vattnig i mitten och lite kort. Doften är något bättre än smaken. Det kan inte vara något annat än en härligt mogen médoc. Är det kanske 1999 Batailley? Vi får reda på att vinet innehåller hela 12% cab franc, vilket förklarar gräsigheten och paprikatonerna.
1999 Réserve de la Comtesse (Château Pichon-Longueville Comtesse de Lalande, Pauillac, Bordeaux)
Vin nr 5 är blårött i färgen. Doften är lite kemisk, med karlssons klister och bittermandel. Mynta och viol kommer till. Vi tänker att klister- och bittermandeltonerna känns som zinfandel. Ursprunget är därmed klart, tycker vi. Smaken är kärvare än väntat, utan förväntad sötma och med gröna toner. Vi borde nog dragit öronen åt oss.
2004 Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz (Penfolds, South-Eastern Australia)
Flight 5 - Pinot Noir
Vi vet att vi har pinot noir i glasen, från olika områden, och möjligtvis en eller flera andra lurifaxar. En på provningen onämnd förväxlingsdruva som vi vill framhålla är faktiskt nebbiolo. Många är de som påpekar de genetiska likheterna mellan dessa två druvor. Inte så konstigt heller, när man tittar på kartan och tänker på de historiskt korta handelsvägarna mellan bourgogne och piemonte. Tänk också på alla med namnet Borgogno i barolo, eller före detta piemontesare i den sydöstra delen av Frankrike. Vårt allra bästa exempel kommer ändå från lombardiet. Ställ snarast in en flaska Le Tense Sassella mitt i en bourgogneprovning. Den nästan vitvinslika, men sandelträkryddiga fräschören tycker vi är likartad.
Vin nr 1 har en ljust blåröd färg med låg färgintensitet. Doften är kryddig och gräsig, lite unken, med röda bär: lingon, röda vinbär, hallon. Smaken är mycket stram med höga, lite uttorkande syror. Det är en billig basbourgogne.
2005 La Vigneé Bourgogne Pinot Noir (Bouchard Père et Fils, Bourgogne)
Vin nr 2 har en relativt ljus färg, med mer av blåa toner än något av de andra vinerna. Här finns en gräsig, bärig, parfymerad doft med blåbär och rätt diskret skumbanan. Gamay! Smaken är bärig, med relativt hög syra och nästan obefintliga tanniner. Det är ingen tvekan om att det är beaujolais i glaset.
2005 Morgon (Georges Duboeuf, Romanèche-Thorins, Beaujolais)
Vin nr 3 är ganska färgrikt jämfört med föregående viner. Doften är intensivt syltig, aromatisk, kryddig med hallon. Vi kan inte låta bli att elakt tänka på hur hopplöst det ofta är att göra bättre pinot noir i nya världen. Smaken är medelfyllig, rejäl och lite klumpig. Den riktigt syltiga frukten maskerar syran och får vinet att kännas sötaktigt, lite eldigt i slutet - men ändå grönt, som i en för kort växtsäsong. Vi klämmer till med Chile.
2005 Fetzer Barrel Select Pinot Noir (Fetzer Vineyards, California)
Vin nr 4. Färgen är ljust rubinröd med blåa reflexer. Öppen, mycket god, aptitretande pinotkryddig doft med fint sötfruktiga, rostade fattoner, inslag av lakrits, rökelse och med lite god vilja, tryffel. Smaken är något eksträv med bra syra, generös och intensiv pinot noir-frukt (hallon, jordgubb, röda vinbär) och en liten antydan till eldighet i eftersmaken. Mycket bra! Nya Zeeland?
2005 Beaune du Château Premier Cru (Bouchard Père et Fils, Beaune, Bourgogne)
Vin nr 5 har en djupt varmröd färg som påminner om rubin och sammet, med tegelröda inslag. Doften ger mycket av ekfat, läder och vanilj. Tankarna rusar i förväg. Ribera del Duero, Rioja? Smaken är rejält eksträv, tanninerna märks mer än de medelhöga syrorna. Det kan inte vara pinot noir - nej, det är helt klart tempranillo. Vi hittar ingen dill, tycker att vinet är tuffare än mången mjuk rioja, och gissar på ribera del duero.
2002 Muga Reserva (Bodegas Muga, Rioja)
Flight 6 - Syrah
Precis som tidigare kan det finnas förväxlingsdruvor med i spelet. Nu tycker vi nog inte att de valda exemplen (eller för den delen druvorna) går att förväxla med syrah/shiraz. För oss skulle snarare möjligheter till förväxling uppstå mellan fyllig bourgogne och lättare côte-rôtie, eller kanske mellan mogen hermitage och mogen bordeaux. En sötfruktig syrah och en syltig mourvèdre, båda från californien, känns också potentiellt svårt när man tänker på det.
Vin nr 1 har en ljusare färg än de andra, med viss blåton. Här finns en gräsig, grön doft med mörka bär och fruktpastiller. Viol och vitpeppar kommer till. Vi låser oss direkt och tänker på billigare fransk syrah. Vilken är det billigaste syrahtypiska vinet på SB med lite enklare bistrokvaliteter och en del likheter med norra rhône? Jo, det är Château Etienne från Saint-Chinian (ett vin som S nyligen dömde ut med hänvisning till äckligt gröna toner). Och här finns det ju gott om gröna inslag. Så det måste alltså vara det vinet! Se hur tankarna obevekligt låser sig, felsluten rasar in, istället för att ta det lugnt, vänta och samla fler intryck. Och vi drack ju faktiskt nyligen detta vin till mat, med mycket gott resultat!
2005 Crozes-Hermitage Petite Ruche (M. Chapoutier, Tain l'Hermitage, Rhône)
Vin nr 2 har en mörkt blåröd färg. Doften är stor och kryddig, med fatig smörkola, piptobak, björnbär, örter, vilt, korv, viol. Syrorna är inte alltför höga, en hel del tanniner ryms och en stabil fruktighet som kan matcha varmare klimat. Men det är otvetydigt ett bättre vin från norra rhône, bara gjort i en modern stil med rikligt av fat och frukt.
2005 Saint-Joseph Clos de Cuminaille (Pierre Gaillard, Malleval, Rhône)
Vin nr 3 har en mycket mörkt vinröd/blåröd färg. Här bjuds på en stor, kryddig doft med tjära, lakrits, eucalyptus, mint och björnbär. Det finns en syltighet i doften som kompletteras av violpastiller och tobak. Smaken är rejält sötfruktig, intensiv, med lite lägre syra och ett ganska ordentligt tanninförråd. Alkoholen är åt det höga hållet. Alla indicier pekar på en bättre aussie shiraz. Ett vin att dricka i små kvantiteter.
2003 Mount Langi Ghiran Blue Label Shiraz (Mount Langi Ghiran Vineyards, Grampians, Australien)
Vin nr 4 har en ljusare vinröd, medelintensiv färg. Doften är rätt liten, med ljusare bärfrukt i profilen än de andra. Vi hittar en hel del lakrits, men ingen framträdande kryddighet. Smaken är rejält tanninrik, drygt medelfyllig, med uttorkande garvsyror och lakrits. Det är helt klart ingen syrah, men vad tusan är det för vin? Kanske nebbiolo, frågar någon klokare person. Nej, nej, det är varmare, mer bränt i karaktären. Slutledningsförmågan fallerar fullständigt, särskilt när man läser anteckningarna, något spanskt kanske, eller vad vet vi? Dagens stora besvikelse, vi ska aldrig köpa den här varma årgången av Fontanafreddas Barolo!
2003 Barolo Serralunga (Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonte)
Vin nr 5 har också en varmröd färg. I doften tycker vi oss hitta cassis, körsbär, läder, fat och ingen syrahkryddighet. Smaken är sträv och tanninrik med rätt uppmjukade syror och varm, bra, rejäl frukt. Det är definitivt inte syrah, men den varma, lädertonade fatkaraktären får oss att tänka på spanjorerna, som inte brukar vara direkt buskablyga med den varan. En viss smaktrötthet har infunnit sig och vi kan inte längre skilja på sangiovese och tempranillo. Vi har kanske ändå gjort oss förtjänta av att komma hem och äta en god middag?
2004 Rocca Guiccharda Chianti Classico Riserva (Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana)
Återigen: ovationer! Det är fascinerande att följa era resonemang. Ett härligt ögonblick är att se hur tjuren Ferdinand vaknar till liv när näsan kommer till glaset med Reserve de la Comtesse -99 ;-)
SvaraRaderaOch ännu en gång: blindprovning är mycket svårt, men det här ger inspiration till att ordna en rejäl blindprovning på något lämpligt tema så snart som möjligt. Med redovisade resonemang och en totalt utlämnande ärlighet är det mycket underhållande bloggeri.
Kan bara hålla med Magnus. Mycket underhållande läsning. Det blir till att hänga på låset när biljetterna till nästa druvkurs släpps :-)
SvaraRaderaHur tycker ni att tempot var på intensivkursen? Låter lite....bedövande med så många viner på en helg.
Trots den härliga doften i 1999 Reserve de la Comtesse är det ändå frågan om den håller hela vägen som smakupplevelse betraktat, utsträckt över en kväll. Tveksamt prisvärde där...
SvaraRaderaEtt kul sätt att fixa en blindprovning själv är ju att besöka Eriks Vinbar och be att få en flight utan någon presentation. När vi provade rieslingar där för ett par gånger sedan fick vi veta vilka vinerna var men inte i vilket glas. Och det kan man ju vänta med till efteråt om man vill göra det ännu knivigare...
Fortsatt härlig läsning och några riktigt kloka reflektioner ni ger oss. Jag har själv alldeles för lätt att otåligt och för snabbt börja fundera kring ursprung och druva innan alla pusselbitar trillat på plats precis som ni skriver. Man dras med i leken och vill börja gissa direkt, och då är det lätt att det blir fel.
SvaraRaderaAnnars riktigt tråkigt att höra om 2003 Serralunga. Det känns som rysk roulette inför släppet av Scavinos nolltreor och de andra bättre Baroli som är på ingång. Tänk om man kunde provsmaka! Några producenter har säkert gjort utmärkta viner men hur veta?
PS. Är ni inte lite väl hårda mot er själva när det gäller de billiga storvolymscaberneterna från Nya Världen? Nu åker väl snobbstämpeln dit för all framtid men hur mycket ursprung finns det att hitta egentligen? Gallos Cabernet blev vi bjudna på i somras, och jag tyckte det absolut var drickbart men hade nog haft svårt att ens träffa rätt druva. Utomhus i grillröken smakade det mest fruktigt, ekigt vin tyckte jag.
Scavino gör ju bra viner i varma år. Både 1997 och 2000 var strålande. Så de här är troligen också bra. WS James Suckling ligger runt 94-95 på alla tre som släpps. Det är nog mer frågan om vad man gillar själv. Vill man ha häftiga hedonistviner med turbomatning är det bara att plocka på sig. Vi har dock inte fallit pladask för en enda B&B nolltrea än, ja undantaget Nebbiolo Langhe, men den räknas inte riktigt. Och Scavino spelar ju lite i sin egen liga, så det är möjligt att de på sitt sätt är super (se särskilt vår smaknotering för 97an)... 00:an av Sandrones Barolo Le Vigne ska förresten smakas inom snar framtid!
SvaraRaderaFrankofilen, vi är förstås mer än överens om volymviner från nya världen. Men det duger ju inte på en provning. Jobbigt bara att behöva plöja sig igenom mer sånt för att lära sig att bättre skilja på dem. Vår koll är bristfällig, för att uttrycka sig milt. Men man inte behöver ju inte dricka dem (mer än undantagsvis) i alla fall... är svaret snobbigt nog ? ;-)
Peblin, häng på låset! Vi gillade upplägget med intensivkurs. Man kan också tydligt se att intrycken är säkrare vid den andra flighten varje dag. Man behöver liksom komma igång. En nyhetsprovning hos MS omfattar ju tio-tolv viner på ett par timmar. Så femton viner utspridda under en dag är helt ok att prova. De två gånger vi varit på Vinordic provade vi 120 viner på en dag. DET var bedövande ;-)
SvaraRaderaSuckling delade väl ut högsta möjliga poäng - 100 - till årgång 2000 som helhet, och är väl rätt så ensam om att tycka den är bättre än 2001? Han verkar gilla Nebbiolo från varma år mer än de flesta. Antonio Gallonis bedömningar av flaskorna kommer siste oktober, kan vara värt att jämföra med. Från fat beksriver han Bric del Fïasc "sweet dark fruit, tar and scorched earth...Made in a big, bold style... a powerhouse of a wine ... not for the faint of heart." En del varningsklockor tycker jag, men säkert bra kvalitet. Frågan är ju just vad man själv tycker om stilen.
SvaraRaderaAng Nya Världen Caberneterna menade jag nog att jag inte har något emot att dricka dem någon gång - men de har ju framställts under väldigt likartade förutsättningar i stora volymer så hur mycket typisk karaktär kan de innehålla egentligen? Europeiska billiga viner blir ju också lätt generiska. Vill man studera Australiensisk mintighet kontra Napa Valleys mognad kontra Chiles "vad-det-nu-är" så kanske man måste gå upp i pris och ner i volym? Man letar efter saker som inte finns där?
Kul att läsa era intryck av intensivkursen! Jag höll sista avsnittet (ledsen för att vi drog över tiden!), och vet själv var jag behöver bättra mig. Om jag inte var så usel på ansikten borde jag känna igen er. Château Etienne kommer jag ihåg att det nämndes, och var ni satt.
SvaraRaderaNi får väl presentera er på nästa provning!
Ni lämnade väl in kursutvärderingen?
Hehe, 120 viner... Ja tack. :-)
SvaraRaderaBrukar själv försöka "blindifiera" MS nyhetssläpp och titta upp i taket när vinerna hälls upp. Funkar för det mesta och ger en extra dimension.
Insåg för övrigt efter att ha klickat på er länk att den Gallo CS vi blev bjudna på i somras nog snarare var Sierra Valley. Det var rackarns vad mycket Gallo det fanns i sortimentet.
SvaraRaderaKul läsning, som vanligt, både angående vitt och rött.
SvaraRaderaDäremot påminner det här mig om varför jag gillar er blogg så mycket - ni sätter vinet i det sammanhang jag själv dricker det - i gott sällskap gällande såväl mat som partners runt bordet. Man planerar dryck och mat och ägnar sig åt njutning.
Det hindrar inte att en stor blindprovning verkar stenkul, men det är ändå ett undantagsfall.
Vad gäller nya världen så borde de rimligen kunna åstadkomma viner i en mer klassisk stil om de ville. Frågan är vad WS, advokaten et consortes bidragit med i sammanhanget?
Spännande för övrigt att ni kom åt att prova den Mount Langhi som jag föreslog nyligen. Av er beskrivning att döma lät min bas-Mount Langhi faktiskt godare.
Så drack jag den också till mat...
Till sist, hur stor skillnad för upplevelsen tycker ni att det innebär att spotta kontra att svälja?
Visst Frankofilen, billiga viner är ofta tråkiga, för att förenkla resonemanget maximalt. Det är ju lite orättvist att prova 70 kronor från Chile bredvid 441 kr från bordeaux, dessutom moget. Tacka tusan för att man föredrar gamla finkonservativa Europa. Hade man inte fördomar förr, kom de väl nu;-) Mount Langhi Shiraz var dock riktigt bra och typiskt, som du säger behövs det en slant för att få kvalitet var man än befinner sig i världen! (men vi skulle nog inte vilja ha mer än ett glas).
SvaraRaderaHej kära Vinranka och tack för en toppenhelg! Ingen fara med tiden. Och vi vet av erfarenhet från våra egna respektive gebit hur det känns att stå och hålla låda i flera timmar! Teamets Finare hälft är dock omvittnat grym på sånt. Bra med påminnelsen om utvärderingen!
Bra tips också om blindifieringen, men svårt att inte vara nyfiken. Vi ska prova!
Henriks intressanta fråga om spott och svälj: Det finns en vinsida som heter Gang of Pour (Detroit/Minneapolis). Deras devis är "Nunquam Spuemus - Never Spit"! Mer utvecklat menar man att det är bättre att följa förre viner under fler timmar och dricka det till mat på riktigt och skriva sen, ja ungefär som vi brukar göra. I princip håller vi med. Men provning är något annat och man får helt enkelt lära sig. Det är ju också vad som erbjuds när man besöker en vingård. Spotta är väl inte direkt sensuellt... det ska ut helt enkelt, inte minst om man kör omkring bland vingårdarna. Men det går ju inte att simulera känslan av vinet i svalget utan att svälja. Så några klunkar slinker nog ned även på provningen. Det är väl också en definition av drinkability, hur vinet känns när man DRICKER det. En sval toscanare (för att ta ett exempel) kan dofta körsbär,ek, blommor, örter, men det bästa kommer i själva DRICKBARHETEN - det var det som fick oss att bli förälskade i toscanas viner för sådär 11-12 år sedan.
SvaraRaderaEfter ett par dagars arbete och frånvaro från Er blogg var det med droppad haka man fick glädjen att ta emot denna enorma flod av kunskap, reflektioner och doft- och smakupplevelser.
SvaraRaderaOtroligt välskrivet och - helt enkelt fantastiskt!! Tack.
Alldeles fantastiskt. Förutom att jag nu känner mig starkt manad att gå med i MS för att gå en sådan kurs så känns det som att jag också fått mig en intensivkurs i gröna och blå druvor. Stort tack för er utmärkta blogg.
SvaraRaderaLäste f.ö. denna undersökning på Decanter.com
Do supermarkets cater for wine lovers?
Yes, they have a broad selection
11%
Not at the top end
24%
No, they're dominated by brands
66%
Det verkar som att Munskänkarna går en ljus framtid till mötes ;-)
SvaraRaderaDe där 66% är väl precis skräckvisionen av hur våra större matbutiker skulle se ut om monopolet försvann... eller? Länder som har långa inarbetade inköpstraditioner i detaljhandelsledet (ex. Danmark) löper möjligen mindre risk för total utslätning än vad vi skulle göra, om ICA-chefen plötsligt bestämde vad som ska stå på hyllan?
I London kan du ha tur på en supermarket, troligen beroende på om supermarketen ligger i Brixton eller Hampstead, men i Sverige tror jag inte alls på ICAs, Coops, eller Willys förmåga att sköta ett vinsortiment. Jag tror snarare att de skulle ge Lasse Berghagen-vinerna ett ännu fulare ansikte.
SvaraRaderaOm monopolet försvann tror jag att storstädernas invånare skulle klara sig rätt väl. Har svårt att se något annat än att importörer skulle öppna specialbutiker - möjligen rentav tillsammans.
Däremot, de som bor utanför storstadsregionerna får skräckvisionen i HD på storbildsskärm.
Om monopolet försvinner behöver det inte alls betyda att vin säljs på ICA. Jag ser framför mig att det blir licensierade butiker, med utbildad "certifierad" personal. Att sälja alkohol på ICA blir alldeles för okontrollerat som inte kommer gynna folkhälsan.
SvaraRaderaJa, specialiserade butiker är ju dit vi med vinintresse skulle få ställa kosan! Faller monopolet lär det väl också bli möjligt att handla direkt från grossisten.
SvaraRaderaLivmedelshandeln skulle peka på Europas alla andra länder och kräva EU-anpassning.
Och Bryssel skulle nog lyssna på det...
Flera exklusivare kvalitetsvinhandlare varav några också är grossister, och en helt utslätatad livsmedelsbransch med storvolymsviner gissar vi skulle bli resultatet.
"Flera exklusivare kvalitetsvinhandlare varav några också är grossister, och en helt utslätatad livsmedelsbransch med storvolymsviner" är nog en bra gissning. Sannolikt skulle man inte vilja köpa sitt vin på ett genomsnittsligt ICA även om det på många håll säkert skulle finnas handlare med ett utmärkt vinsortiment, precis som det finns imponerande kött- eller delikatessdiskar bland mataffärerna. De komer ju också att vilja ha en del av kakan och säkert anställa egna källarmästare precis som många supermarchés har i Frankrike. Men hur kul är egentligen sortimentet i de flesta Systembolagsbutiker i Sverige? Prova att handla vin när ni är på semester i glesbygden. Box efter box, en hel del "brands" med Penfolds, Torres, Gallo (precis som på brittiska supermarkets) och någon Amarone i ett hörn som finvinsalibi. Skräckbildsvisionen är ju redan här! Låt gå att man kan beställa viner från depån, men det kommer man ju att kunna i ännu högre utsträckning över internet på ett sätt så att sortimentet verkligen omfattar alla tänkbara producenter. Faller monopolet kommer väl SB att finnas kvar som en av flera aktörer samtidigt som redan etablerade vinhandlare i tex England eller Danmark gärna skulle få en del av kakan.
SvaraRaderaUtan monopolet skulle nog SB:s dagar vara räknade. Och trots allt gnäll är ju SB en effektiv och gratis leverantör till de insatta vindrickarna runt om i landet. Precis som Frankofilen skriver, är det ju de genomsnittliga butikerna som är svaga, och troligtvis blir det etter värre vid en eventuell avreglering. Stackars småstäder, jämför med biografutbudet. Utan SB:s trots allt rätt snabba och gratis beställningsservice lär det nog ta förhållandevis lång tid att få tillgång till intressanta viner. Beställning från utlandet kan verka lockande, men fraktkostnaderna trissar upp priserna. Stockholms innerstad klarar sig alltid....
SvaraRadera