Det är så kul när de kommer, de bästa upplevelserna. Man kanske har en aning om att det är något extra på gång, sen träffar vinet sitt mål i ett enda ögonblick - man ryser, njuter, känner sig ganska omtumlad och inser att man just varit med om ett av årets fem bästa rödvinstillfällen. Oj... vilka var de andra fyra då, kan man undra? Ja, på rak arm, utan inbördes ordning kommer vi att tänka på: 2004 Clos des Papes, 2003 Cornas Vieilles Fontaines, 1999 San Martino och 1997 Barolo Bric dël Fiasc (ja, 1996 Bric dël Fiasc var väl egentligen lika bra) Förskräckta ser vi att fantastiskt fina 1996 Barolo Colonnello och 2004 Hermitage Les Bessards inte ens får plats här, och inser att de riktiga topparna, nittiofyra-nittiofempoängarna eller vad man föredrar att kalla dem, kräver ett element av frisson som kan förflytta berg, eller åtminstone en hyfsad grushög. En gemensam nämnare hos ovanstående viner är ett mer eller mindre dominerande drag av hallon, rent av hallonreduktion, som också finns i kvällens vin. Blandningen är 60% cabernet sauvignon, 30% merlot och 10% syrah, lagrad i ett år på barriques. Stockarna tycks åtminstone delvis vara relativt unga - så hur bra ska det då inte kunna bli framöver? Vi har tidigare blivit golvade av årgång 1997 av detta vin, och dessutom gillat vinerna Piaggia Riserva och Il Sasso från grannen Mauro Vannucci.
2000 Ghiaie della Furba har en mörkröd, sammetsartad färg. Vi har dekanterat bort en rejäl fällning, men någon längre stund i karaffen behövdes inte. Vid dekanteringen luktar vinet stall, men det vädras bort innan vi dricker det. Den läckra doften ger mörka hallon från gamla bärbuskar, bittermandel, körsbär, lite terpentin/alkohol, mineraler och mint. Smaken är rent ut sagt jättegod, strålande mogen och snyggt fatdriven, fyller gommen och alla doftcentra med cassis, hallonsås och mörk choklad. Balansen är perfekt, intensiteten är hög, slankheten finns där och eftersmaken är lång, lång. Man ryser vid inmundigandet, det är ett knäckande bra vin som konkurrerar med, och överträffar, flera hundra kronor dyrare medtävlare. Ynka 249 kr kostade det i början av 2004. Lagringen har gjort underverk med att slipa av bråkigheter och ta fram harmonin.
ps. Vi ser nu på morgonen efter att Wine Spectator/James Suckling gjorde ungefär samma ranking som vi: 94 poäng och en hedrande tjugotredjeplats bland 2004 års Topp 100. Wine Advocate nöjer sig med obegripligt låga 90 poäng men noterar både längden och balansen.
2000 Ghiaie della Furba, Rosso di Toscana IGT (Tenuta di Capezzana, Carmignano, Toscana)
Parker är faktiskt oskyldig, det är Antonio Galloni som smakat det här vinet även om många oseriösa näthandlare uppger att allt på Wine Advocate är "Parker scores". Parkers namn säljer väl bättre till oinsatta kan man tänka. Själv tycker jag Galloni är bättre på italienska viner än Parker men han kan vara ganska tuff. Smaken är väl olika, men han kan faktiskt dela ut högre poäng till Toscana IGT också: bland nollfyrorna får tex Ca'Marcanda Magari 91, Il Sasso 91, Giusto di Notri 93, Brancaia Il Blu 94, Ornellaia 95 och Flaccianello 96.
SvaraRaderaMen strunt i poängen, har letat runt efter det här vinet, det låter ju underbart. Det åker direkt upp i toppen av bevakningslistan with a bullit. Hoppas det återkommer i BS.
SvaraRaderaDet är vi som slarvar, tack för ditt påpekande! Capezzanas utmärkta website skriver Wine Advocate, men inte vem som provade. Är du säker på att det är Galloni? Hade han verkligen börjat hos Parker redan 2003-2004? BTW, whatever happened to Pierre-Antoine Rovani??
SvaraRaderaDet är Galloni, på eRP står namnet på den som recenscerat i anslutning till varje bedömning. Vinet finns med i hans långa artikel om "2003 and 2004 Central Tuscany - A Tale of Two Vintages" som kom i juni. Italienska bevakningen har haltat betänkligt senaste åren men hela WA har fått ett lyft senaste året tycker jag med nya medarbetare som Galloni, Schildknecht och inte minst britten Neal Martin som en alternativ röst. Men man ligger lite efter med italienarna, kanske var det därför det här vinet kom med i den artikeln. Tidigare var det Daniel Thomases som bevakade Italien men han fick sluta. Han har däremot bedömt 2001:an av det här vinet märkligt nog (92 poäng i april 2006).
SvaraRaderaRovani tackade för sig förra året, han var trött på det kringflackande livet som skribent. Enl uppgift bor han nu i Bourgogne och är "in the business". Själv var jag aldrig överförtjust i hans recensioner.
Nåja, det här var inte tänkt att bli något jobbigt rabblande av poäng (även om det var det det blev) utan mera som en möjlig kalibrering mellan Galloni och Suckling för Toscana. Inte så lätt att få med nyanserna av det man menar när man skriver alltid. Det viktigaste är ju att det här vinet (som jag inte kände till tidigare) verkar vara något extra. Jag hoppas få tillfälle att prova någon gång, tack för tipset och att ni delade med er!
Lite poängrabbel på lördagen kan inte skada;-) Eftersom Toscana har varit i fokus för oss sedan mitten av nittiotalet, och Wine Spectator länge haft bra kontinuitet och pålitliga bedömningar av denna region, har det varit Suckling vi kollat med när det behövts. Men det känns mer och mer påkallat med en prenumeration på eBob (även om priset är mer än dubbelt så dyrt som WS) inte minst för Neal Martin, vars lysande skriverier och personliga tonfall vi älskade att följa innan han värvades. Parker om rhône och bordeaux är ju alltid kul att läsa. Och vi måste lära oss vad Galloni går igång på. Förresten, var det årgångarna 2003 och 2004 som fanns med i Gallonis artikel? Eller årgång 2000 ?
SvaraRaderaDet var övervägande årgångarna 2003 och 2004 det gällde, med några undantag inklusive några baschianti från 2005. Han skrev väl om det han hade smakat hos varje producent antar jag.
SvaraRaderaCiterar mig själv om Ghiaie della Furba 2000 från kommentatorstråden om Fonterutoli 1999 - "God som synden". Det gläder mig att ni håller med.
SvaraRaderaMåste säga att jag vid flera tillfällen i Toscana dessutom har druckit andra fantastiskt bra Carmignano för en en ganska ringa penning. Inget så bra som detta dock.
Och nu, efter denna hyllning, lär man få skärpa sin bevakning. 2001:an, t ex, borde inte vara sämre.
Låter alldeles förträffligt. Påminner mig själv om att jag har en flaska kvar hemma och klappar mig själv på axeln för initiativet att korpa åt mig de fyra sista buteljerna när vinet fanns på Regeringsgatan för tre år sedan eller så. Har goda minnen av de tre flaskor som redan gått åt.
SvaraRadera