Till resten av brien och filmen Pans Labyrint smakar vi på ännu ett moget vin. Tahbilks vita viner på marsanne och viognier har vi uppskattat tidigare, men shirazen provade vi nog för första gången hos Munskänkarna för en vecka sedan, i just den här årgången. Av uppenbara skäl serveras vinet blint (för S).
Druva? Mmm, en soligare, varmare doft, är det italienskt, nej visst ja det är ju en syrah! Absolut. Pris? Det kostar 160 spänn. Spik, imponerande! Ursprung? Norra rhônedalen, kanske år 1997 eller 2000... visst, kunde det ha varit, men nu råkar det komma från australien. Va? Då är det nog inte så gammalt... Jo det är precis vad det är! (nu är våra erfarenheter av att lagra aussieshiraz någon längre tid lika med noll och inga, så det finns inte direkt någon kunskapsbank att hämta ifrån). Vi dricker vinet istället - men utan att röja identiteten.
1998 Tahbilk Shiraz har en god, intressant och komplex doft med tjära och örter, plommon, jord, gummi, björnklister, ingefära, mint, eucalyptus och anis. Den avrundade, goda smaken ger sötmogen plommontonad frukt, utan restsötma eller syltighet, med lite malört i eftersmaken. Alkoholen är inte märkbar vid föredömliga 13,5%. Vinet känns friskt och intakt. Och passar mycket bra till brieosten. Mot slutet av flaskan (och filmen) är det dags för S att få reda på vad det var i glaset. Oj, ibland är det bäst att inte veta! En helt korrekt flaska. Inga spår av muggighet eller smygkork den här gången. Inte så lätt att känna igen vinet, eftersom de tråkiga dragen var så markanta sist.
Slutsatsen är förstås att vi borde lagra shiraz (och prova blint oftare). Både den tidigare testade 2004 Peter Lehmann The Barossa Shiraz och Tahbilk Shiraz är billiga, välgjorda och utvecklingsbara i en stil som inte ligger så långt från norra rhône. 2001 Tahbilk Shiraz, en bra årgång enligt Wine Spectator, finns i BS för 120 kr. Nyligen munskänksprovade 2004 Tyrrell's Brokenback Shiraz hade måttliga 13% alkohol och en smak befriad från kletig syltighet. Parker går igenom uppsjöar av aussieshiraz i sin Wine Buyer's Guide, men vi vågar inte riktigt anlita advokaten i detta ärende. Hela kontinenten är med några undantag väglöst land för oss. Så har läsaren tips på osyltig shiraz med balanserad alkohol i stramare franskorienterad stil (alltså inte bomber som The Octavius, Mitolo G.A.M med flera) så tar vi tacksamt emot alla rekommendationer...
1998 Tahbilk Shiraz (Château Tahbilk, Nagambie Lakes, Goulburn Valley, Central Victoria, Australien)
Jag har egentligen inga bra tips. Har tyckt mycket om Peter Lehmanns basshiraz men den känner ni ju till. Det är dags för oss att prova hans 1999 Stonewell snart - vi har heller ingen erfarenhet av de här vinerna med lite lagring. Mitolo tycker jag inte tillhör de värsta syltbomberna, 2004 Savitar skulle jag faktisk beskriva som elegant och lite tillbakadragen utifrån den enda flaska vi har provat hittills. Tänker också prova 2005 D'Arenberg Laughing Magpie Shiraz/Viognier som kommer i ordinarie i oktober. Parker kallade 2002:an för "the La Mouline of McLaren Vale", men generellt tycker jag Australien är den region där Parker är mest ute och cyklar jämfört med min smak. Till att börja med kan man dra av fem poäng från så gott som alla hans recensioner.
SvaraRaderaExcellent beskrivning! Det är därför vi inte vågar anlita advokat, vi har inte samma preferenser. Skummade just igenom australien i hans WBG parallellt med SBs shirazlista, och lustigt nog är det de tre viner du nämner som vi blev lite nyfikna på. Har du koll på priset på Laughing Magpie när den släpps?
SvaraRaderaMen visst var väl 2005 Mitolo G.A.M. en syltburk (om än god!) Vi får väl ge 2005 Savitar en chans - om den är elegant som du säger att 2004an är.
2000 The Octavius var häftig för några år sedan, stor, rostad, syltig och eldig. Det är bara inte vår grej, vi fick inte mersmak...
Laughing Magpie kommer att kosta 149 kr, vilket är låter helt ok och är en rejäl sänkning med priset i BS. Hela oktoberlistan finns redan uppe på bkwine.com förresten.
SvaraRaderaVad gäller Mitolo så visst är det varma, kraftiga viner med lite inslag av björnbärssylt -och Laughing Magpie är nog ingen Côte Rôtie ;) - men de värsta exemplen är ju helt ryggradslösa söta eldiga fruktbomber, och hit tycker jag inte Mitolo hör. Men vår erfarenhet av aussieshiraz är rätt begränsad. Störst problem har jag med saltsmaken i en del Barossa.
Sympatisk prisnivå på "the La Mouline of McLaren Vale". Endast 5% av priset på "the La Mouline of Côte-Rôtie"! Oktoberlistan har en handfull andra lite billigare viner värda att prova. Och så byter Nebbiolo Langhe årgång redan nu, suck...
SvaraRaderaIntressant med listan för november. Det ser ut att bli ren overkill med ett otal av våra favoritviner och mängder av andra spännande viner man absolut vill köpa. Oväntade arv, bonusar eller lottovinster är välkomna - gärna redan innan bordeauxsläppet 15 oktober...
Såg fel, det är ju Fontanafreddas Langhe Nebbiolo!
SvaraRaderaVad bra, en vardagsnebbiolo till... Men den behöver nog mer av lagring (minns den purunga 2003 som släpptes för ett par år sedan).
Jag inser att jag är en idiot - dessutom en lat idiot. Var hittar ni oktober- och novembver-vinerna på bkwine.com?
SvaraRaderaOm ni vänligen upplyser mig om detta kan jag tipsa om två australier att hålla ögonen öppna efter.
Mount Langhi - deras Billi Billi för 119 spänn häromåret var sensationell. Kraftig - ja. Kryddig - ja. Syror - ja. Sylt - njae, inte direkt men mycket smakar det.
Shotfire Ridge - ständigt hyllad i WS. Jag sitter på 3 st 2004:or och åtminstone två av dem ska ge mig mer erfarenhet av långlagring. När jag öppnade en i slutet av 2006/början av 2007 var vinet nästan svart, mycket mäktigt, mångfacetterat och inte ett dugg syltigt.
Tack på förhand.
På söndagarna är det helt comme il faut att vara en lat idiot. Som ett missriktat intelligenstest har man placerat de nya listorna längst ned, under listan för december 2004. Helt logiskt! Tack i alla fall till BKWine för det tidiga informationsflödet...
SvaraRaderaOch tack Henrik för dina tips. Vi får hålla utkik i framtiden. 2005 Yering Station Shiraz Viognier Reserve beskrivs av WS som "Smooth and refined, with definite apricot and sweet spice notes from the Viognier adding interest to the smooth black fruit richness of the Shiraz. Finds a welcome balance. Drink now through 2013" Deras MVR var ju frisk och rhônelik. Beskrivningen gör oss något sånär intresserade... vem har smakat?
SvaraRaderaTack för blixtsnabbt svar. Fanns en hel del pärlor där, framför allt i novemeber. Misstänker att vi ses i kön - och jag är inte 60 år, rödsprängd och dryg...
SvaraRaderaOch det där med "missriktat intelligenstest" tar jag som en komplimang, söndag eller inte. Jag tittade på sidan, men scrollade inte tillräckligt långt ner och gav upp efter fem minuters sökande på sidans fyra bloggar...
Jag har alltså ingen stor erfarenhet av aussie-shiraz, framför allt inte kombinerat med lång lagring. Men, de jag har druckit som jag gillat, som t ex de ovan nämnda, har haft en ryggrad av tanniner och syra. Sedan har jag druckit en del sådant där som jag misstänker att advokaten och ganska många amerikaner (fördomar, moi?) gillar att plocka fram till en grillkväll - fruit galore, ek tok-galore och kryddor galore och om det finns lite rök där så passar det till BBQ.
Men annars, så länge det finns tanniner och syra så måste det ju gå att lagra fram en integration av eken och lite mildare, mer komplexa toner.
Ni får väl göra som vanligt, prova er fram, se om ni hittar en tillverkare som ni gillar. Jag menar, om norra Rhone kunde få till det år 2003 borde g'day-mates kunna få till det ganska ofta - om de vill.
Såg t ex att Mount Langhi har en 2003:a på bolaget, Blue Label á 299:-.
Jag har skrivit det förut men 2003 i Norra Rhône är alla franska vinsnobbars alibi för att komma ut ur garderoben. Syrah loves some heat -go Australia ;)
SvaraRaderaNåja...omväxling förnöjer.
Är det jag som drömmer eller är det något galet med BKs lista. Clos Saint Jean "Combe de fou" 2004 prissänkt med 400kr jämfört med BS????
SvaraRaderaJag tycker att Shaw and Smith Shiraz 2004 från relativt svala Adelaide Hills var en riktig fullträff. Det vore roligt att höra er recension. Jag hade den på en provning och var dels för stressad och dels för inläst för att kunna dissekera vinet. 199kr tror jag den kostade. Plus för sjukt snygg flaska. (Får man säga sånt i det här forumet?)
SvaraRaderaEn skarpsynt iakttagelse. Tradition är 100 kr dyrare!
SvaraRaderaGud i maskinen är jämförelsevis nedsatt 100 kr. Vi sorterar diskret in vinet i lådan för oväntade fynd och rotar inte mer i saken...
Shaw and Smith M3 Chardonnay imponerade inte på oss. Men det säger ju inget om shirazen. Vi ska absolut kolla upp den.
Fräck butelj skrev vi för precis en månad sen om Clos Bagatelle La Gloire de Mon Père...
Mitt första intryck av M3 var inte så imponerande men när jag provade 2004 nu i helgen tyckte jag den hade vuxit ett par storlekar i komplexitet.
SvaraRaderaShiraz:en ligger fortfarande och väntar (som jag mest köpte för att jag gillade flaskan :-)
-Johan B.
Drack M3:an för några veckor sen och fick en blandad känsla. Gillade det vad det gällde smaker samt att det var rätt milt och elegant men samtidigt så saknades det något gällande känslan i mun, det kändes lite tunt och urvattnat utan den mineraliska stringensen som man gärna vill ha där...
SvaraRaderaStämmer med våra intryck, dessutom tyckte vi att det hade malolaktisk filmjölkskaraktär och saknade syrastrukturen (för den delen även mineraliteten) man önskar sig i en chardonnay...
SvaraRaderaFilmjölkskänsla får jag ofta med vita aussie, främst med riesling. En citron filmjölk då...
SvaraRaderaSåg en intressant sak angående aussie-shiraz häromdan.
SvaraRaderaVet inte hur jag kom dit - internets vägar outgrundliga - men hittade ett vin som hette Mollydooker. Det är en aussie-producent som gör flera olika viner, men framför allt hyllas för sina olika shiraz - de har en som fått 99p av advokaten och 96p av WS, t ex. På cellartracker var folk lyriska, +95p-omdömena var legio.
På mollydookers hemsida gav de en intressant rekommendation. När man öppnat en Mollydooker ska man hälla upp 7-8 cl, sedan skruva på korken igen "and then shake the bottle vigorously". De stoppar tydligen i lite kväve (nitrogen) för att förhindra syrets attacker (lagra inte!) och då tar skakningen bort kvävet.
Vad är det för teori? Vad är det för vin? Har ni hört talas om det? Kan 16% vara döljas? Uräkta the thread hi-jack, typ, men kände att jag måste dela det här med någon.(Mollydooker lär finnas i Köpenhamn hos atomwine.dk, t ex, mollydookers egen hemsida är www.mollydookerwines.com
Vi fick nys om Mollydooker via thewinecompany.dk. The Wine Company är alerta, har bra priser och särskilt inriktade på nya languedoc, châteauneuf, och australien, rätt mycket i Parkers anda. Prenumerera gärna på deras nyhetsbrev! Aldrig hört talas om metoden du beskriver - lagra inte låter bara konstigt. 16 dolda % är väl ändå alltid 16%, när de träffar mitt i planeten? ;-) Skämt åsido, de kan säkert integreras men man nöjer sig möjligen med ETT glas. Är det någon läsare som smakat vinerna från Mollydooker?
SvaraRaderaLänge sedan denna post, men jag drack Yering Station Shiraz Viogner 2004 för ca 1 år sedan (SB ca 150 SEK) - den tyckte jag mkt om just för att den inte var syltig - utan mer som en varm årgång Cote Rotie (fast inte lika komplex o lång...). Så jag hängde på låset när 2005 Reserve släpptes i somras, men har inte provat än. Och nu har SB sänkt priset på
SvaraRaderaYering Station Shiraz Viognier Reserve 2005 (nr 98710) till 290 :-. Jag ska nog se om det finns några sekiner kvar på kistbotten efter helgerna och försöka få tag på några flaskor...
Bra tips! 290 spänn är ju psykologiskt överlägset 360.
SvaraRaderaOm du provar snart är vi klart intresserade av att höra vad du tyckte....
Hej F&V, jag har nu lagt upp en liten TN på vintresserad.blogspot.com
SvaraRaderaJättekort sammanfattning: Vinet är mkt gott och låååångt. Men om det är "er påse" kan bara ni avgöra! Värt att prova tycker iallafall jag!