Ok, ankconfiten står på bordet, med le puy-linser, blomkålspuré och rödvinssås. Vad häller vi upp, om inte Alain Graillots 2004 Crozes-Hermitage? Den har stått i karaffen en dryg timme och vi serverar den något sval. Färgen är som vanligt nästan ogenomträngligt tät och mörk. Doften är inte längre helt öppen. Den här gången slås vi av hur mycket gröna toner som finns där: grön paprika, gräs, lagerblad, örter och till och med tulpan! Grönt behöver ju inte nödvändigtvis vara negativt, det är den svalare årgångens stil i det här vinet (men 2004 Cuvée Louis Belle hade inget av detta). Svarta oliver och vulkverkstad kommer till i en typisk graillotskt blandning, därtill kryddor, inte minst ingefära.
Det örtiga går igen i den lite bastanta, strama smaken som har lakrits och drag av malört (gammeldansk). Den kryddiga ingefäran är likaledes markant, tillsammans med en stabil värme. Hur passar vinet maten då? Visst är det gott, men bäst hittills har detta vin matchats av grillad clubstek, och någonstans här kommer vi på oss med att tankarna vandrar iväg till syrligare och sirligare stilar. När vi lagar ankconfit ligger det nära till hands med bourgogne... men kanske en slank, men kraftfull Cornas Vieilles Fontaines från Alain Voge ändå hade varit det ultimata vinet?
Vi har nått halvtid, ett gäng flaskor ungt vin har gått åt. Nästa låda ligger redan i källaren för att vila sig i form under tre år. Vi har mer än en aning att det som kommer ut på andra sidan kommer att vara njutbart...
2004 Crozes-Hermitage (Alain Graillot, Les Chènes Verts, Pont de l'Isère, Rhône)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar