Cornas goes Veneto! Blint hade vi aldrig prickat in ursprunget på detta vin. Här finns många typiska drag från
ripasso och
amarone light: mörk kryddig körsbärsfrukt med dragning åt starkvin och körsbär i likör. Visthusbodar, charkbutiker, tvärnitade bildäck och askar med tjärpastiller lyser dock helt med sin frånvaro. Doften har dessutom lagerblad (bra), men starkvinstonerna blir lite vassa i nosen. Smaken är god och rätt koncentrerad med samma karaktär som doften, dock inte eldig (13,5%) men med hygglig längd. Troligen kommer vinet att bli bättre om ett par år, men det här verkar ändå inte direkt vara något för oss, så vi slår upp
"The Wines of the Northern Rhône" och lämnar över ordet till profeten John Livingstone-Learmonth:
"I would describe the Champelrose as sometimes lacking in true Cornas soul and funkiness, more disposed to show off modern, "cleaned-up" winemaking". Ja, här kan vi bara instämma...
2004 Cornas Champelrose (Domaine Courbis, Châteaubourg, Cornas)
ps.
2003 Brolio (99 kr och ett par år på rygg) är förstås mycket bättre på att spela italienare, och sopar faktiskt banan med Champelrosen. Stall, svamp, mognad - och visst, lite starkvinstoner och körsbär i likör, fast på ett mer självklart sätt.
pps. Fler beskrivningar, inlägg och funderingar kring Champelrose kan man läsa hos
Drucket.
Intressant. Jag har förstås också köpt på mig och undrar lite om hur stilen kommer att passa min gom, det låter ju lite olycksbådande även om jag med tillfredsställelse ser att "russin" saknas i er beskrivning. Å andra sidan tycker jag ofta Cornas uppvisar mera allmänt vinösa toner, men kan man egentligen kräva den tjära och animaliska profil man vill ha i tex CH? Enligt vår kära JLL s. 573 (nördhatten åker på) säger ju självaste Auguste CLape att klassisk Cornas-stil är "...one of grilled or cooked fruits, with prune and coffee touches, plus a good tannic structure.". Själv har jag ganska liten erfarenhet av Cornas, men de senaste jag minns på rak arm (Voge och Jaboulet) har uppvisat en sorts allmän vinös kvalitet som inte varit helt enkel att ursprungsbestämma. JLL menar ju vidare att "as the initial big cooked fruit effect settles, Cornas develops a more harmonius side". Ledsen för utvikningen - det är ju bara så roligt att diskutera och samtidigt lära mig mer.
SvaraRaderaDet här är nästan komiskt: jag köpte två viner att provdricka inför helgen. Ett av dem hade Silex i namnet, det andra Champelrose. Jag börjar verkligen känna mig som en "me too!" i Finare Vinares fotspår ;-)
SvaraRaderaNåja, second opinions kommer under helgen.
/Drucket
Var inte ledsen, det är just utvikningar vi vill ha, nördhatt är också helt enligt dresscoden...
SvaraRaderaDe cornaser vi har druckit flest flaskor av, i flera årgångar, är inte oväntat Chapoutier och Jaboulet. Chapoutier tycker vi är gjord i husets stil, dvs mer lik exempelvis Sizeranne än Jaboulets Grandes Terasses. Vid runt sju år efter skörden brukar Chapoutiers Cornas ha mognat och vara mer vinöst, avrundat, inte så fruktigt längre. Jaboulets Cornas 2000 och 2001 var vi mycket förtjusta i som ungt fruktigt vin, så de drack vi upp. Man skulle förstås lätt känna igen druvsort och region på en blindprovning.
Vieilles Fontaines har vi tyckt påminna om mycket fin bourgogne från ett varmare år, eller kanske riktigt bra chateauneuf, håller du inte med?
Men när det gäller Champelrose hade vi gissat på Zenato Ripassa - eller rentav Marchesi Antinori Riserva... så Champelrose är verkligen otypiskt!
Kanske finns det lite russin;-) Öppna en så får vi höra vad du tycker...
Silex och Champelrose är ju inte precis några udda val. Vouvray för 109 kr och Cornas för 210 kr SKA ju bara få folk med franska böjelser att grabba en flaska eller två. Upplagt för virtuell provning igen alltså, ser fram emot att läsa intrycken...
SvaraRadera