Det här vinet är rena godisbutiken. Färgen är tät och mörk. Det doftar av bittermandel, kryddor, vaniljglass, smörkola, mörk choklad och fruktgodis. Fruktsmakerna spänner över hallon, körsbär och mörka plommon. En del örter finns visst också med. Den kraftfulla smaken har hög syra, godisfrukt, någon eksträvhet, viss bitterhet och en lakritstonad eftersmak. Det är typiskt för Pio Cesare, här med ganska rundhänt uppfostran i rostade ekfat. Bra utväxling för pengarna, men det klockrena fyndet är återigen den hundringen billigare standardbarberan i BS.
2004 Fides Barbera d'Alba (Pio Cesare, Alba, Piemonte)
Drack standard Barberan igår igen. Man blir ju bara så lycklig när man dricker den, så god, så glädjefull! Låter som Fides är klart mer ekad? Säkerligen god men inte direkt vad jag söker i en Barbera!
SvaraRaderaMer ekad är definitivt inte att säga för mycket;-)
SvaraRaderaMen också en annan viktklass och ambitionsnivå.
Missa för all del inte att prova till grillat mörkt kött.
Tänk på La Spinettas Barberor, ytterligare ett snäpp mer av allt.... Sitter just med Pios standardbarbera i glaset när detta skrivs. Den är ju verkligen god, och framförallt lättsam, fruktig och läskande. Ofta är det ju precis vad man vill ha !
Det är väldigt ofta det jag vill ha... Framförallt när jag öppnar en Barbera, Valpolicella (det finns ju groteska monster där nu) och en Beaujolais. Inte tusan vill jag ha en muskulös Beaujolais med 15% och en rejäl dos ek...
SvaraRaderaVi instämmer i princip. När vi provade i beaujolais för några år sedan, och de kom dragande med en ekad variant, beledsagad av generade ursäkter om amerikaners smakpreferenser, så blev vi en smula chockerade. Doftade som ett toscanavin utan de goda aspekterna, något av ett sorgligt missfoster...
SvaraRaderaNu tycker vi nog att en barbera med ek kan växa utan att bli grotesk. Detta vin är snyggt genomfört, med betydligt högre koncentration än standardbarberan, och 2004 Gallina vill vi inte kalla ett groteskt monster även om det var av klart häftig kaliber....