Les Monts Damnées har en väldigt intressant doft med jäst i täten, sedan lite våt vante och massor av krutröksmineraler. Smaken är fyllig och tät, med pådrivande syror. La Grande Côte är fruktigare, med citrus, sparris samt toner av fat och jästfällning. En koncentrerad smakupplevelse. Båda vinerna är ypperliga och dessutom helt originella. Vilket man föredrar är en ren smaksak - S uppskattar citrusfrukten, T har en faiblesse för flintröken. Båda vingårdarna är belägna i Chavignol, så tilltugget kan bara bli ett - chèvre crottin!
2004 Sancerre Les Monts Damnées (Pascal Cotat, Sancerre, Loire)
2004 Sancerre La Grande Côte (Pascal Cotat, Sancerre, Loire)
Hur fann ni dom i deras mognadsfas? Om jag har förstått rätt så är dom långlivade?
SvaraRaderaDe är ungdomligt goda nu, men har helt klart struktur för att hålla sig vid liv i källaren. Vad de utvecklas till kan vi inte uttala oss om. Vi har ännu inte fattat poängen med att lagra sauvignon blanc (förutom att man vill dricka fler i framtiden;-).
SvaraRaderaClive Coates skriver om vinerna från Cotat: "often not entirely dry and built to last". Men något restsocker hittade vi absolut inte.