1996 Paolo Scavino Barolo Bric del Fiasc

Bric dël Fiasc är en vingård som har rykte om sig att ge viner med stor finess, från en hyllad vinmakare i modernistisk stil. Nittiosexan har legat ett bra tag i källaren nu, och det har blivit dags att smaka. Under dekanteringen visar sig vinet ha en lysande klar brunröd uppenbarelse. Doften är öppen och sensationellt god, så komplex att den är svår att beskriva: men här finns körsbär i likör, hallon, jordgubbssylt, torkad frukt, läder, tjära, läckra ekfatsdrag med kaffe, riktigt mörk choklad och inslag av mint eller eucalyptus.

Smaken är harmonisk, fokuserad och helt drickfärdig, med samma karaktär som doften. Det finns massor av tuggbara ektanniner, men vinet är ändå mest friskt och saftigt med en superlång eftersmak. Ett rent otroligt gott vin, bland de bästa från Piemonte vi smakat. Har vi ändå någon invändning, så är det att de nya ekfaten efter ett tag visar sig inte vara helt integrerade i vinets frukt utan skymmer lite. Vi betvivlar att mer lagring kan ändra på den saken.

Ikväll jämför vi med 1996 Carobric från samma producent, men den har fortfarande en bit kvar: sluten doft med mer tjära, mer animaliskt, tuffare och bråkigare syror, också på något sätt jolmigare (inslag av Krakows jordgubbsylt) och mer oklart. Vi låter den stå tills imorgon.

1996 Barolo Bric dël Fiasc (Paolo Scavino, Castiglione Falletto, Piemonte)


ps. Pio Cesares stil, med eken mer i bakgrunden, känns mer tidlös. Och på tal om Pio instämmer vi i iakttagelsen att 2003 Langhe Nebbiolo inte längre är det klockrena fynd det en gång var. Karaktären av vått grus har förtydligats och fått sällskap av våt papp. Det får oss att tänka på asbest när vi doftar på vinet, knappast en lustfylld association. Smaken har dammtorra tanniner, ogenerös bortflyende frukt med oprecisa syror och en kort lite ledsam eftersmak. Ny årgång snart? Det vore väl synd att tappa alla nyvunna kunder därute? Den som semestrar i södra Sverige åker istället över Sundet och handlar 2001 Produttori del Barbaresco för 99 dkk.