Vår första bekantskap med den nya årgången av Ca' di Pian gav oss intrycket att kortare lagring behövs. Men unga tuffingar trivs ju i grillat sällskap och vi vill gärna bjuda våra gäster på ett par flaskor av det här vinet, så vi fixar majskyckling från Lulles Fågel & Vilt och tillreder den "alla diavolo". Rikligt med färsk salvia och rödpeppar, vitlök, citron och olivolja, in under skinnet och penslad utanpå. Så in i varmluftsgrillen. Under tiden har vi gjort pesto på ruccola som vi rör ner i sval pasta, tillsammmans med kapris och soltorkad tomat. Alltihop landar till slut på en bädd av vårlig sallad.
Som vanligt med Spinetta-viner imponeras man av den otroligt drivna, men rätt framfusiga fatbehandligen. Rivetti använder bara nya ekfat och det går inte att ta miste på. Minst var tredje flaska dricks i USA och husets stil tycks skräddarsydd därefter. Visst bjuds det som brukligt i bättre barbera smörkola, vanilj, choklad men också körsbär, hallon och plommon (vi noterar dessutom ett drag av ansjovis). Det är bara det att allt blir upphöjt till två när trollkarlarna Rivetti tricksar med barberafaten.
Eftersom man understryker den unika vingårdens betydelse för vinet och beklagar vinvärldens globalisering tycker vi att det egentligen vore logiskt med en mindre dominant karaktär av ny ek - inte minst när det som här rör sig om yngre vinstockar. Men det är en publikvinnande, turbodriven smaksättning - very good for business. Hursomhelst, till kvällens mat är Ca' di Pian gott, insmickrande och lätt att gilla, med fyllig kropp och bra tryck. Piemonte är på date med Kalifornien vid utegrillen. Vi korkar nog upp några flaskor till redan i sommar.
2004 Barbera d'Asti Ca' di Pian (La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar