Alltmedan rader av flaskor flimrar förbi på Instagram i ett ständigt nu (som tycks fälla ut något som liknar backspeglar endast torsdagar) kan det kännas befriande att få lite andra perspektiv på tiden och vinet. Biljetten till den här tidsmaskinen är dessutom helt kostnadsfri.
Den brittiske journalisten Cyrus Redding var 48 år gammal när han färdigställde första upplagan av sin banbrytande bok om vinets värld, som den såg ut 1833. Genom fem års resande i olika vinländer hade han samlat på sig detaljkunskaper som var närmast oerhörda då och imponerande än idag.
Även en nutida läsare av "A History and Description of Modern Wine" har faktiskt en hel del att hämta bland alla bynamn, prisuppgifter och andra detaljer. Inte minst intressant är det att stämma av dagens vedertagna uppfattningar mot dåtidens. Precis allting kanske inte har blivit bättre?
Men det är i alla fall enklare att räkna nu. Fransmännen är dem vi har att tacka för det metriska systemet som nyss hade slagit igenom åtminstone där. Andra vinnationer använde sig av ett otal olika måttenheter. Varenda landsända i Europa hade sin alldeles egen storlek och benämning på faten som användes till vinet. Dåtidens handlare måste ha svurit svavelosande eder över huvudräkning och komplicerade översättningar.
Än idag händer det visst att viner blandas och fixas till på mer eller mindre suspekta sätt, till exempel på vinfabriken i Simrishamn. Men nog blir man överraskad av att det även gällde bordeaux ända upp i den absoluta toppen? Den engelska smaken, och britternas rykte som vinkännare, får sig här en rejäl känga:
”The finest wines are never sent to England in a pure state. The English palate is very vitiated; and since the detestable Methuen Treaty has lost all its delicacy and taste. Consequently, strong red Hermitage, and Roussillon, and Beni Carlos from Spain, and pure alcohol, are poured in to the extent of twenty-four per cent, destroying all the delicacy of the flavour, and injuring the salutary quality of the wine. Adulteration to a serious extent exists in the cellars of Bourdeaux. Inferior wines are mixed with the best, and false stamps are put on the bottles.”
Några rader om engelsmännens kära claret:
”The wine called Claret, is a mixture of different sorts - of Beni Carlos and Bourdeaux - Languedoc wine and Bourdeaux - Hermitage, Alicant, Roussillon and Bourdeaux, and always spirit of wine in addition, for John Bull likes to make his Claret as much port like as possible. In fine seasons, the Haut-Brion, Branne-Mouton, La Rose, Rozan, and other wines, approach closely to those of the first quality, and are often exported as such.”
Bordeaux lyckades faktiskt exportera en tredjedel mer vin än vad som växte där!
1833 hade knappast någon europeisk odlare hört talas om vinlusen - den importerades ju ofrivilligt från Nordamerika och noterades först i södra Frankrike 1863. Vinmarkerna var dessutom fria från svåra sjukdomar som peronospora (1847), oïdium (1878) och svartröta (1885). Alla rankor växte alltså på sin egen rotstock (franc de pied) vilket skänkte dem ett betydligt längre liv, och man rotade sällan upp stockar innan de nått 60-70 års ålder.
”There are vines in Pouillac two hundred years old, but they are upon dry soils to a great depth. ”
Gamla vinrankor gav också naturligt låga uttag. Frankrike som helhet snittade på endast 20 hl/ha, Bourgogne på 22 och Vaucluse på 16. Den moderna uppfinningen grönskörd (först etablerad i Bandol på 1930-talet) behövdes knappast för dessa äldre stockar, och om vi väger in avsaknaden av svåra sjukdomar samt obefintlig ympning, så kan många rankor ha varit i en mer självklar balans då än nu.
Mångfalden ursprung var större, och periferin spelade en viktigare roll. Redding har full koll på områden som numera fallit i glömska eller ätits upp av storstädernas utbredning. I Lyons södra utkanter hittar vi till exempel La Gallée, Barolles, Chassagny och Sainte-Foy, i vad som numera kallas Coteaux du Lyonnais. Vinerna från La Gallée och Chassagny ansågs till och med mer lagringsdugliga än Côte-Rôtie och framställdes troligen av serine (den ursprungliga varianten av syrah).
Redding redovisar hela tiden enstaka byar som ursprung. Om vi tittar på nutidens schematiska appellationer Crozes-Hermitage och Saint-Josèph, så omfattar de vardera minst en handfull byar som här listas var och en för sig. Det är också roligt att läsa om idag mer perifera områden som Jarrie (Grenoble), Saint-Marcellin (Isère) Privas, Largentière (Ardèche) Cunac, St-Juéry och Cahuzaguet (Côtes du Tarn) Beausoleil, Montbartier och Montalban (Fronton/Comté Tolosan). Små ställen som dessa verkar idag ha chans till en comeback tack vare naturvinsrörelsen.
Före phylloxeran var mångfalden större även när det gäller druvsorter, och det var helt andra namn som dominerade. Malbec verkar ha varit den mest utbredda i Bordeaux innan klassificeringen 1855 och fram till omplanteringarna efter vinlusen. Dessutom fanns ett flertal som numera är borta.
”The prime St. Emilion, Cenon, and Barbe-Blanche (petit château i Lussac-St-Emilion, fv:s anm.) above their twelfth year, sell for three francs and three francs and a half the bottle. The best hill wine is made with the grape called noir de pressac, the bochet, and the merlot and carmenere.”
”The district styled the Graves, from the soil being gravelly, composes another vine growth on the left bank of the Garonne. This is found extending three leagues to the south, and two to the west of Bourdeaux. In this district the merlot, three varieties of carbenet, or carmenet, the verdot, mel-beck, balouzat, and massoutet grapes, produce the delicate Graves wines. ”
”The carbenet, carmenet, malbeck, cioutat, pied de perdrix, and verdot, are the plants most cultivated on the plain of Medoc. ”
Pressac är ett annat namn för malbec. Mel-beck är förstås samma sak. Bochet kunde ju tänkas vara färgdruvan alicante, men här handlar det av allt att döma om en lokal synonym för cabernet franc. Carmenets betecknar hela gruppen cabernet franc, sauvignon och carmenère, men troligen åsyftas här cabernet sauvignon. Balouzat är ytterligare en synonym för malbec men kan också gälla numera bortglömda sorter som bequignol noir eller mérille. Pied de perdrix är också en variant av malbec, medan cioutat finns med båda prefixen pinot och chasselas. Massoutet är ett gammalt lokalt namn på pinot noir. *
De mousserande vinerna dominerade redan på den tiden exporten från Champagne, men konsumtionen i Frankrike, Belgien och Holland var mer jämnt fördelad mellan vita, röda och mousserande champagner:
”The red wines of Champagne are little known in England. Verzy, Verzenay, Mailly, and St. Basle, near Rheims, produce what are called the mountain wines. They are of excellent quality, and the wines of Bouzy in particular are distinguished by great delicacy of flavour. ”
”It is here that the best red wines of Champagne are produced. They have good body, are spirituous, fine, and keep their qualities to an advanced age. The red wines of Bouzy approach in bouquet the best wines of Burgundy.”
Föreställningen att champagne alltid varit en blandning från många olika byar torpederas genom följande mening:
”Mixtures are not often made of the effervescing wines. They generally remain the pure production of the spots the names of which they bear.”
Att pröva: Bouzy Rouge (Paul Bara), Rosé de Ricey (Olivier Horiot)
"Every Man his Own Butler" - Cyrus Redding, 1852
Citaten är hämtade från faksimil/e-bok i Google Books. Pdf kan hämtas hem fritt.
*se Wine Grapes (Jancis Robinson) & The World of Fine Wine (Anthony Hanson) Issue 28/2010.
