2010 Keller Frauenberg GG

Klaus-Peter Keller brukar kalla pinot noir för "röd riesling". Poängen med det är förstås att bourgognedruvan är lika transparent för terroir som tyskarnas vita stolthet. I mitten av 1990-talet, när unge KP skulle göra sin praktik, valde han att åka till Bourgogne. Där skaffade han sig ovärderliga erfarenheter hos Freddy Mugnier och Christophe Roumier, båda berömda odlare i Chambolle-Musigny.

När det var dags att åka hem tog KP med sig ett lass sticklingar. Det var ett massalt urval från bland annat Mugniers 1er cru Les Fuées. De franska plantorna fick ny hemvist i den svala och kalkstensstinna vinmarken Frauenberg, strax utanför tvillingbyn Flörsheim/Dalsheim. Idag fyller ungdomarna snart tjugo, vilket betyder att de börjar bli vuxna och har sina bästa år framför sig.

Utmärkande för Wonnegau är den marina kalkstenen - den som tyskarna kallar Muschelkalk. Den finns överallt i området. De flesta äldre hus i hembyn Dalsheim är byggda av den, och stadsmuren die Fleckenmauer ser ut som en Visby ringmur i miniatyr. Likadant ute i de lite högre belägna vingårdarna där lössjorden blåst bort eller eroderat. I det resulterande vinet översätter kalksten till citrussyra och mineralitet.

Keller gör inte särskilt mycket spätburgunder. Av toppvinet Frauenberg blir det kanske tre bourgognefat, allt som allt. De faten kommer från Domaine de la Romanée-Conti och är använda en gång tidigare. När KP och kompisen Fritz Becker 2006 fick möjlighet att börja handla begagnat från DRC insåg de att den kvaliteten var betydligt bättre än i de splitternya fat de köpte direkt från François Frères.

Det är svårt att beskriva hur gott 2010 Frauenberg är, men redan de luxuösa, stilfullt återhållsamma fatkrydderierna sätter nivån på doften. Fruktaromerna är relativt ljusa (tänk hallon/apelsin) men de kommer i en sällsynt renhet och koncentration. En sky av kalkiga mineraltoner svävar ovanför. På tungan är det som om Siciliens saftigaste apelsiner pressats rakt över smaklökarna.

Jo, fokus och intensitet i munnen är faktiskt ännu högre än doften utlovade. Syran är fenomenal, texturen slösande rik och krämig, tanninerna silkeslena och lätt basarkryddiga. Vi skickar varandra ett par ögonkast och behöver knappast orda om att vi har sann storhet i glasen. Smakens persistens är obeveklig - framtiden ser oerhört ljus ut. Vi har just druckit ett unikt vin. Tysklands bästa rödvin?