2005 Georg Breuer Riesling Nonnenberg

Det låter inte som några konstigheter egentligen. Handla en flaska som känns lockande, vänta vad du tror är lagom länge, ta fram flaskan och hämta hem njutningen. Ja, om det bara vore så enkelt. Viner kan vara på väg mot rätt drickläge, eller så kan de ha passerat det. De kan ha en dålig kväll, och du kan ha en dålig kväll. Flaskvariationen ökar med buteljernas ålder. Viner som var goda i början kan ha utvecklats till besvikelser. Preferenserna kan ha förändrats sedan inköpet. Och så har vi korkförslutningen. Det finns alltså goda skäl att jubla i högan sky när ett vin levererar.

2005 Nonnenberg är det mest njutbara vi druckit i rieslingväg på länge. I somras kunde vi för första gången tycka att vinet var framme. Helgens flaska är hundra procent harmoni. Det finns fortfarande mängder av solmogen frukt i behåll, med metalliskt glänsande reflexer och inramad av salta mineraler som den bästa margarita. Den vidöppna och totalt transparenta smaken känns egentligen mer som en lyckligt jovialisk pfalzbonde än som en strikt kostymerad representant för Rheingau. Här finns inget beskt, inget bittert, inget hårt - bara exotisk frukt av symfoniska proportioner. Fortfarande efter drygt åtta år har vinet en pirrande liten koldioxid som gör stiliga piruetter på tungan. I den långa finalen klingar syran av lika rent som en stämgaffel.

319 kr i juni 2007. Tidigare bloggat här och här. Även via noterna i CellarTracker går det att utläsa åtminstoner tre faser av utveckling.