Gubbamidda: 60-talet revisited

Det är något särskilt med gamla viner. De förmår i lyckliga stunder kommunicera på en känslomässig nivå som annars är förbehållet de sköna konsterna, och de stora naturupplevelserna. Aldrig känns det väl så poänglöst med siffror som när man sitter med ett vackert åldrat vin i glaset och försöker registrera alla inkommande stimuli. När sedan druvorna skördades ett par tre decennier tidigare än man vågar tro, då är det liksom bara att kapitulera.

Vi får inte mer än fyra glas att prova den här kvällen, så temat verkar handla om kvalitet före kvantitet. Första glaset är mörkt rödbrunt med ett lite oklart utseende. Här möts vi av en stor och utvecklad nos, varm och lätt oxidativ. Mogna plommontoner kompletteras av skogshallon och jordgubbssylt. Därtill balsamiska drag. Kryddlåda och lakrits. Farinsocker, torkade porcini, köttbuljong, och så lite ostbutik på det. 

I munnen visar sig frukten vara riktigt tät och lite söt, med ungefär samma aromer som i doften. Smått kryddiga och peppriga sensationer sluter upp i smaken, dessutom rustikt byggda tanniner, en hygglig syra och behaglig rondör. Det mesta av smaken kommer i mitten, med sälta och lakrits i efterklangen. Vinet lider en smula av oxidationen, men känns som ett fullmoget från Rhônedalen, kanske mest troligt södra, i en varm årgång som 1990 eller 1997.

1969 Maison Jérome Chatellier Chambolle-Musigny

Jösses. Kan monsieur ha pytsat i lite vin söderifrån? Rätt gott, men den chambollska finessen får man leta efter någon annanstans. €60.

Här har vi en kristallklar transparent rubin med liten tegelkant. Doften är uttrycksfull, komplex och perfekt definierad. En exemplarisk mognadsutveckling med balsamiska toner, gasbinda, rost, läder, ljus tjära, rökt korv, ceder, örter, röda bär och apelsiner. Det känns som om stjälkarna har fått vara med i jäskaret och stilen upplevs därmed som helklassisk. I munnen en ganska slank varelse med frisk fokuserad syra och intensiv koncentration i aromerna. Smaken är betydligt mer lättfotad, renare i uttrycket, och resor längre än föregående vin. Här har vi precis den där skönhetsupplevelsen som inledningen syftar på! Fåfänga deskriptorer som "elegant", "burgundiskt" och "underbart" trillar ner i blocket tillsammans med en massa plus. Visst skulle vi kunna vara i någon av Bourgognes ädlare appellationer, men pekar ändå inte gasbindan, tjäran och korven på norra Rhône? Kanske Chave?

1966 Maison Jérome Chatellier Corton

Helt klart kvällens vin. Tar givetvis slut först. €114.

Rubinrött, lite oklart utseende med tegelkant. Komplex näsa med plommon och mjukkokt röd frukt (ankomna jordgubbar). Undervegetation, lakrits och en lätt tjärton. Lite stjälk, plåster och gasbindeväv. Ingefära, kanel och en gnutta ostbutik. Ganska bra volym i munnen, en osöt smak med frisk syra, varken tät eller gles utan snarast transparent i känslan. Finpulvriga tanniner, kryddighet och sälta, skön längd. Underbart gott. Vi tänker lättfotad syrah från Côte-Rôtie, kanske tjugo år gammal.

1969 Caves des Paulands Aloxe-Corton

Riktigt lyckat och en klar medtävlare om andraplatsen. €60.

Ljus rubin, transparent röd med hög lyster och en liten tegelkant. Nosen är fint utvecklad med balsamiska drag, rostigt järn, aningen brettig gasbinda, örter och en lätt stjälkighet samt klockren rödbärig frukt. Om doften känns mogen, så är smaken desto mer ungdomlig. Relativt lätt och slank med frisk syra, ganska stramt hållen med lagom koncentrerade röda fruktaromer. Längden är alldeles utmärkt med en antydan till värme. Upplevs lite lättare i kroppen än de andra tre, men har en vacker fruktintensitet. Hur ska vi nu passa in det här i vårt mönster? För det är väl inte så att vi har en bättre bourgogne i glaset?

1969 Labaume Ainé & Fils Echézeaux

Nästan otäckt ungdomligt. Smakar knappast äldre än 20 år. Näst bäst. €84.

Vi gick som synes ett antal mil vilse i gissningarna och ville läsa in ett mönster av Rhône mest hela tiden. Ingen av provarna runt bordet var ens i närheten när det gäller vinernas ålder, utan teorierna höll sig till 1990-talet för att sedan försiktigt hoppa bakåt i tiden, ett decennium i taget.

Etiketterna på de gamla bourgognerna påminner om en kyrkogård med stenar vars namn inte längre är med oss. Små négocianter som för länge sedan tagit ner skylten, packat ihop eller köpts upp av någon större granne. Det här är väl knappast något för etikettsdrickare eller auktioner, och andrahandsvärdet är begränsat. Men vi som lever för upplevelsen har mycket att hämta. Tack för det.