Eftersom nollniorna är så ojämna är det ett måste att själv få prova först, alternativt förlita sig på tips från insiders vars smak man delar. Exempelvis Kerin O'Keefe - hon håller inte oväntat den helklassiska barolon från Bartolo Mascarello som årgångens bästa, men det är roligt att se att en modernist som Scavino också fått plats på pallen. Bric dël Fiasc fixar varma årgångar, det vet vi sedan 1997 och 2003.
Burlottos 2009 Monvigliero statuerade ett förskräckande exempel häromveckan. Hårt stressad, kokt, ihålig och platt. Sandiga vingårdar som denna i Verduno lyckas sällan bra i varma år, och vi lär väl snart få reda på om problemen bara gällde den flaskan. Tidigare har vi provat Vajras 2009 Albe och 2009 Bricco delle Viole. De varma nollniorna utlöste väl inte direkt några ovationer från vårt håll även om de, trots allt, var habila ansträngningar.
2009 Elio Altare Barolo lyckas parera säsongens alla tänkbara svårigheter med stor bravur. Nosen avslöjar inga som helst varma eller brända toner. Istället kan vi förtjusas av den för barolovänner så åtråvärda parfymen av torkade rosor. Frukten är ren och fin med bra djup och goda aromer liknande hallon och mörkröda körsbär. Därtill engelsk lakrits, basarkryddor och järnmineraler.
Munnen kan bara bekräfta. Här serveras rejäla skopor greppiga tanniner, med en seriöst stenig struktur och en läskpapperstorka som definitivt håller sig på rätt sida om det problematiska. Lyckligtvis finns det också en generös mittfrukt som balanserar tanninstrukturen, och en syra som håller frukten frisk. Vi upplever inga problem med alkoholen (14,5%) eller med småfrallorna (en femtedel nya). Den här nollnian är helt enkelt rasande läcker.
Hur gick då detta till? Flera faktorer såklart, och ursprunget bör vara en av dem. Som Silvia berättade i våras hämtar Altares standardbarolo sedan 2005 större delen av sina druvor från Ceretta i Serralunga (därav den tuffa tanninstrukturen!) men också från Castiglione Falletto. Dessa kommuner anses ha klarat sig betydligt bättre än La Morra. Och då ställer man sig ju frågan hur Altare fick till det i hemmavingården Arborina.
Ja, det har vi ännu inget svar på eftersom vi inte provat de vinerna. Men helt klart är att toppodlare av den här digniteten är beslutsamma nog att skippa alla druvor som inte håller måttet och har råd att göra det också. I detta fall blev resultatet en glimrande standardbarolo som lyckas med konststycket att smaka nästan som den kostar. Även i en knepig årgång som denna.
ps. Det sägs ju att man inte ska skåda given häst i munnen - "a caval donato non si guarda in bocca" - men den här flaskan var en gåva från Silvia Altare. Någon som hunnit prova "arborinorna" från 2009?
Apropå 2009 och Burlotto korkades en Monvigliero upp med viss bävan och tyvärr kan vi bara instämma i er upplevelse. Kokt frukt och påtagligt platt. Inte kul alls...
SvaraRaderaFredrik E
Inte direkt så det lät i Atomwines presentation av 2009 Monvigliero... det knaprar på trovärdigheten att gödsla med superlativerna oavsett årgång...
SvaraRaderaNågon som smakat på Burlottos basbarolo? Samma "problem" som Monvigliero?
SvaraRadera/Joachim
Och där kom nog det definitiva beskedet om Monviglieros genomklappning:
SvaraRaderahttp://italienska-viner.blogspot.se/2013/08/dedicato-ingvar.html
Joachim - du menar 09 Acclivi? Inte provat. Man ställer sig ju också frågan hur deras 09 Cannubi föll ut.
Tendensen för årgången i stort var tydlig redan förra/förrförra året när man fick pröva tungfotade barberor och dolcetti från 2009. När rapporterna om barolovinerna började dugga in var det lätt att införa ett konsekvent moratorium.
Därför så kul med denna uppvisning från Altare!
FV,
SvaraRaderanä, det fanns en omärkt 2009 Burlotto Barolo för 199 DKK och som faktiskt hade bästa omdömet att läsa på ATOMWINE. Denna Barolo tycks inte finnas kvar att beställa. Jag köpte själv två stycken och lovar återkomma med lite noter så snart jag korkat upp en. Vi går ju mot höst vad det nu innebär i matväg...
/Joachim
Jag var imponerad av Parussos 09:or vid ett besök där i maj. Kanske speciellt av Bussia och Mariondino. Inget varmbränt men fantastisk frukt.
SvaraRaderaHade turen att besöka Altares omedelbart efter Antonio Gallonis besök där i november förra året. Fick då prova allt som han provat, bland dem alla 2009orna, Langhe 2010orna samt, som jämförelse till Barolo Arborina även 1999. Tittade i våra noteringar, men kan inte påstå att vi noterat att Barolo Arborinan skulle vara på något sätt svagare än normalt pga värme. Har heller inte reagerat över alkoholhalten. Skall vara extra uppmärksamma när vi öppnar någon av våra 2009or, och återkomma med kommentar om vi gör några iakttagelser! Hälsar Barbro och Jan
SvaraRaderaVid en vertikal i går av dels Barolo Arborina, dels Langhe di Nebbiolo Arborina, kan jag säga (och detta är helt och hållet min egen uppfattning) att jag kunde känna i barolon från 09 en arom jag förknippar med recioto di valpolicella, alltså av (delvis) torkade druvor. Svag och förbigående. Därutöver upplevde jag samtliga Barolo Arborina (09, 08, 07, 04, 99) ytterligt njutbara med stringens och elegans.
SvaraRaderaVid vertikalprovning igår, jämförande Barolo Arborina med Langhe Arborina 1999, 2004, 2005, 2007, 2008 och 2009 tyckte vi oss inte känna någon bränd karaktär i 09orna (eken kan behöva integreras lite mer i fallet Langhe Arborina, men det gör den ju vid lagring). I övrigt bara fräscha toner av nypon, rosor, lavendel. Förvånansvärt drickbart redan nu, och liksom övriga årgångar elegant och jättegott! Hoppas fler kommenterar, så får vi se om många reagerar positivt eller negativt på årgången! En rolig detalj var att Silvia och Elio Altare medverkade vid provningen via skype! Barbro och Jan i Hbg
SvaraRaderaJag hade också förmånen att vara med igår. 2009 Barolo Arborina var riktigt, riktigt bra och fullt njutbar redan nu.
SvaraRadera