Det känns som om det här vinet har funnits för evigt. Långt borta i ett dimmigt 80-tal var det ungefär lika coolt att dricka Musar som det var att lyssna på Robert Smith och Siouxsie Sioux. Kanske för att vinet tagit vägen hit via samma Storbritannien som den bästa popmusiken kom från? I öriket lanserades det 1979 - händelsevis just det året som The Clash släppte "London Calling". Som av en händelse hade de också den grafiska stjärnan gemensamt.
Men precis som vi numera sällan lyssnar på musik från 1980-talet, dricker vi alltför sällan Château Musar. Vilket är synd, eftersom det tveklöst är ett unikt och fascinerande vin. Dessutom kontroversiellt nog att dela upp tyckarna i två läger. Antingen älskar man, eller förkastar. Orsaken är givetvis den icke-interventionistiska vinmakarstilen som i ett varmt klimat kan ge klart egensinniga resultat - så pass att vissa skribenter gillar att ropa "defekt!" Men därav ingen anledning till oro. Låt oss kalla det "Lex Foillard".
2005 Château Musar är den första "unga" version vi provar eller dricker sedan nollnollan. Dessemellan fick vi en nittiotrea blint.
Båda var positiva upplevelser - ja, särskilt gamlingen förstås.
Så varför i hela friden har vi inte följt upp?
Det blir en spontan karaffering till ostarna. Som väntat är nosen intressant - utvecklad och mångfacetterad. Bland annat noterar vi torkade frukter, mjukkokta plommon och vinbär, gammalt läder, ljus tobak, stensöta, basarkryddor, bränd jord, och så den där typiska ättikssyretonen som vi svenskar brukar kalla Salubrin. Fast inte så det stör, utan bara nog för att plita dit signaturen. Doftintrycken stämmer bra med vad vi tänkte oss, det känns väldigt "Musar" men utan att något drag dominerar över de andra.
Flaskan kom nyss ut från vinkylens femton grader, så vinet är först i kallaste laget - arton behövs för att öppna upp aromerna. I munnen en klassisk smakprofil med medelvärden på allt, möjligen hade vi väntat oss mer alkoholvärme, men det här är fint balanserat. Frukten har den där torkade, mjukkokta och lätt oxiderade karaktären som man nästan aldrig finner i bordsviner numera. Tanninerna är behagligt uppmjukade men bjuder ändå visst motstånd. Slutet mineralsalt och aningen uttorkande.
Det här är old-school och riktigt gott till ostarna. Våra invändningar om man tänker lägga undan nollfemman - och det bör man ju egentligen göra när det gäller Musar - är att mittfrukten känns lite gles i nuläget och att längden kunde vara bättre. Kanske har vi fel - vi har aldrig lagrat Musar - kanske fixar det sig med tiden? Många fans på CellarTracker verkar positiva till den här årgången, och kanske borde man ge vinet chansen. Vad säger de svenska Musar-falangisterna?
Frukten i Musar har en tendens att bli rikare med åren. Har provat årgångar ned till 1960-tal som varit fantastiskt spänstiga. Sedan har ju vinet den egenheten att den har en väldigt ryckig och besynnerlig utvecklingskurva. Det går inte sällan in i ”tunnlar” och kan då uppfattas som helt passé, bara för att några månader senare blomma upp igen.
SvaraRaderaSynnerligen intressant vin. ”The grandfather of all vin nature”. ;)
I en avlägsen forntid var Musar en av mina första riktiga förälskelser, 21 årgångar under bältet & smuggelturer till London har det blivit men ingenting sedan 1994. Jag tyckte kvaliteten föll dramatiskt efter 1988 (den stora årgången, kanske störst av dem alla) och har inte provat sedan dess, speciell som jag med åren utvecklat en frustande allergi mot etylacetat. Jag har någon enstaka 80-talare kvar i källaren, undangömt och glömd.
SvaraRaderaKul att du nämner vinet, det är nog dags att återknyta bekantskapen efter många år på skitlistan...
2003:an är riktigt riktigt bra (vill jag påstå). Har två kvar liggandes i vinkylen. Jag har funderat länge om det inte är dags att korka upp en flaska igen men rätta tillfället har inte dykt upp.
SvaraRaderaHar ännu inte kolkat upp vår 1:a putell 05:a som inhandlades för att bedöma hur många vi ska köpa av den här årgången (för placering i vinkällarens tidsmaskin). Mina historiska anteckningar hitintills säger att mid-palate inte är något att fokusera på unga Musarer - den fläskar helt enkelt på sig med tiden. Vad jag läst mig till hitintills, lutar det åt 3 flaskor i vår källare. Men man vill ju gärna sörpla lite innan det beslutet. Kanske behövs det sex!
SvaraRaderaPersonligen har jag närmat mig Musar från den stelbente, uppnäste klassiker-nördens synvinkel och rent av motvilligt låtit mig förföras av dess makalösa oförutsägbarhet. Denna oförutsägbarhet som idag förför mig varje gång. En flaska drar mot Rhone, en annan mot Bordeaux, en tredje mot Rioja och en fjärde åt Sirenerna...
/StefanAkiko
Hej!
SvaraRaderaKul att ha hittat er blogg. Kika gärna in hos oss www.vinoveritas.se där vi säljer de senaste vintillbehören.
Mvh,
vinoveritas.se
hej
SvaraRaderakul sida:) Vi kanske skulle starta blog vi också.... / ägare av www.champagne.se
Nuså har vi äntligen kommit oss för att beträda 05:ans trädgård. Det blir nog bara 3 till av den eftersom vi föredrar deras årgångar med lite mer stuns och punch. Men, Systemet MÅSTE ju ge sig på en reality check med tanke på prislappen... *huh*
SvaraRaderaVi snubblade inte över mittfrukten men blev något förbryllade över den något korta avslutningen.
Synd bara att korkkvalitén på Musar är så dålig. Har under årens lopp vaskat ut ett antal flaskor flaskor från 90-talets mitt. Annars tycker jag att vinet är av mycket hög kvalitet.
SvaraRadera