Bordeaux 2009: Phélan-Segur & Cambon La Pelouse

De hajpade nollniorna från Bordeaux rullar in över butikshyllorna men attraktionen de utövar på oss är måttlig. Nuförtiden känns det som bordeaux ofta lyckas med att vara gott men väldigt sällan når fram till att vara fascinerande - en eftersträvansvärd egenskap som vi oftare upplever i barolo, barbaresco, brunello eller varför inte etna rosso.

Nej, vårt förhållande till bordeaux är oromantiskt och funktionellt. Dagens viner är drivna produkter som bör avverkas i sitt rätta sammanhang. Vi laddar upp med ett par rejäla entrecôter, vevar ihop en grym bea med Sturköhäxans dragon och tar Andreas Larsson på orden när det gäller fritering av potatis. Ankflott ska det vara, inget annat blir lika gott.

De här bägge slotten representerar väl lite olika ambitionsnivåer av cru bourgeois, med det gemensamt att de brukar leverera hyggligt efter sina förutsättningar. En annan gemensam detalj är att de har mer kända grannar: Giscours, La Lagune och De Tertre i Haut-Médoc, respektive Montrose och Calon-Ségur i Saint-Estèphe.

Phélan-Ségur har enligt förhandsrapporterna lagt in en överväxel de senaste åren - som vanligt med Michel Rolland som konsulterande vinmakare - och nollnian sägs vara det bästa de åstadkommit sedan 1990. Cambon La Pelouse har gillats här hemma i årgång 2005 och 2006, så vinet måste ju få en chans även i 2009.

2009 Château Cambon La Pelouse Haut-Médoc Cru Bourgeois 

Måttlig definition på nosen, som är mörkfruktig med aromer av körsbär och plommon. Eken känns lite murrig och svettig med toner av mörk choklad, ingefära och kanelkola. Och så svävar en liten obestämd örtighet ovanpå det hela.

I munnen ett medelfylligt vin med rejäla tanniner, rätt friska syror och en liten kärvhet som verkar lovande inför mötet med maten. Frukten känns inledningsvis måttligt tät men fyller ut fint efterhand. De mörkchokladiga tanninerna och fruktkroppen hänger väl inte riktigt ihop än, men det blir som sagt bättre med lite tid och luft.

Det är till maten som det här vinet gör sig allra bäst. Balansen är helt enkelt som gjord för att ta hand om animaliskt fett, proteiner och krämig bea. Inget stort vin såklart, men gott ändå och värt ett bravo för sin funktionalitet.

2009 Château Phélan-Ségur Saint Estèphe Cru Bourgeois

Långt mer fokuserat och definierat sniff. Här doftar det som på ett luxuöst konditori med aromer av nougat, espresso-kvarn, venezuela-choklad, madagaskar-vanilj, blyertspenna och en pust vedrök från öppna spisen. Tillsammans med den mogna frukten (vinbär, cassis, plommon) känns doftintrycket närmast transatlantiskt.

Entrén i munnen är smeksam och följs av en tät mittsmak med stora sötmogna tanniner som integrerar perfekt med frukt och ek. Syrorna upplevs nästan låga och jolmigheten lurar precis runt hörnet. Hela ekipaget bär ut i en lång lustfylld eftersmak med sensationer av rök och vanilj. Godast är det kanske på egen hand, till maten saknas det faktiskt lite bett.

Kärlek? Fascination? Nä, såna ord finns inte med på kartan. Det här är superskicklig vinmakning, väldigt bra utdelning för pengarna och lika inställsamt som kaffe och kakor. Men i slutändan är det ändå inte mer än en ovanligt givande cru bourgeois. Första glaset är godare än det sista. Det som saknas är transparensen, mineraliteten och terroir-känslan i ett grand vin.

Tryffelsvinet via SB/TS, 191 kr
Granqvist via SB/TS, 387 kr.