Japp, här har vi vinet som inte borde få säljas, enligt vinskribenten på Sveriges största dagstidning: "...men det finns undantag. Allra mest gäller det 2008 Domaine du Pegau Cuvée Réservée (nr 94075, 399 kr). När det fjärde smakprovet var tydligt efterjäst och defekt med grova, ofina stalltoner gav jag upp. Enligt Systembolaget räcker det inte för att dra in partiet. Själv är jag av annan uppfattning. Varför ta risken, när det finns så många goda nyheter att njuta av?"
Men hur var det egentligen med de efterjästa flaskorna? Vi frågade Ulf Jansson, redaktör på Munskänken och en av landets allra mest rutinerade provare. Jo, EN flaska var mycket riktigt efterjäst och spritsig. De andra tre smakproverna var enligt Jansson helt korrekta, men ändå något av besvikelser sett till förväntningarna på Laurence Feraud och hennes ytterst originella viner.
Vi korkar upp en butelj och vänder den i karaffen. Nosen är vidöppen redan vid omhällningen, och formligen sprutar örter, violer och köttsaft från grillad rostbiff. Plus en liten pust av den där Pegau-typiska brett-karaktären - kalla det begagnade plåster, svettigt sadelläder eller vad ni vill.
I glaset känns det faktiskt inte alldeles olikt en Faugères från Didier Barral (vilket för oss enbart är förknippat med positiva konnotationer, fast vi är medvetna om att alla inte tycker likadant). Karaktärsfullt till max, med lagårdsbacken strax runtom hörnet. Komplext som få andra unga viner. Doftintrycken köar upp och buffas med varandra för att komma först: granatäpplekärnor, nymalen svartpeppar, röda äpplen, körsbärskärnor, jäsande körsbär, salmiaksalta fiskar, färska vinbär, muscovadosocker och en rejäl kärve herbes de provence. Mmm...
Lammkotletterna har redan nått bordet tillsammans med en ugnsform provençalska grönsaker, så vi ger vinet ett par snabba klunkar innan maten, mest för att kolla av att allt står rätt till. Och visst gör det det! Som så ofta i Pegau - och i en del andra sydfranska nollåttor - finns en underbart livlig syra och dessutom ett skönt fräs av salmiak och svartpeppar. Det är verkligen inget fel på frukten när det gäller generositet och aromer, särskilt inte från ett mellanår som 2008.
I efterminglet noterar vi en god liten pomeransbitterhet. Vad man egentligen saknar är en tanninstruktur som pallar för längre lagring.
Okej, det här var ju riktigt kul! Ett redigt gott och välpackat bonnatjut från Languedoc med lite skit under naglarna, hade man nog sagt blint. Men Pegau borde kunna leverera mer än så, både sett till historiken och vad det kostar. En languedoc-nollåtta från Vinik, typ Mas Foulaquier L'Orphée eller Lacroix-Vanel Fine Amor - eller nämnda Leon Barral Faugères - hade gett ungefär samma drickglädje för strax under halva priset.
Bonnatjut med skit under naglarna, ja. Det är väl någonstans där som åsikterna börjar gå isär. Åter till problemet i ingressen. För en skribent som vanligtvis rekommenderar industriprodukter från Penfolds, Gallo och Claude Val så är förstås steget väldigt långt till såväl Pegau som småskaliga "naturviner". Men att göra kampen mot "defekter" till sin mission innebär tyvärr också att man spolar ut barnet med badvattnet och försakar mycket av det som är roligt med vin. Var inte stalltoner något av det finaste man kunde hitta i en bordeaux för tjugofem år sedan?
Ferm Sélection, 298 kr.
ps. Årgång 2009 testkörde vi här.
Hehe, varför är det alltid det elaka som är det roligaste? Är vi så småsinta?(och nu pratar jag inte främst om vinet alltså..)
SvaraRadera:)
/M
Utan att bli konspiratorisk kan man notera att de två största morgontidningarna håller sig med recensenter som i bästa fall kan beskrivas som agnostiker i frågan om naturviner/småskaligt hantverk/autencitet och att detta nog inte är en tillfällighet. Iklär de sig själva rollen som massornas smakdomare (med inkrementell förändring när det gäller att förändra den kollektiva smakpaletten, vi har trots allt lämnat flisekade Chardonnayer och nu säljer inte bara rött som smakar choklad - även fruktbomber på 14.5 procent utan tanniner har sin kundkrets!) eller är det så att vinjättarna har generösare marknadsföringsbudgetar?
SvaraRaderaOch om någon tycker att tonen i denna postning är raljant så läs gärna Mölstads recension av naturviner i dagens SvD för en definition vad begreppet raljant verkligen betyder.
Jag kan tycka det är tråkigt att nyfikenheten inte är större hos etablerade vinskribenter, men har de inte en poäng samtidigt? Begreppet är extremt luddigt och svårt att ta till sig för de allra flesta som inte redan har ett väldigt stort vinintresse. De skriver trots allt för nån sorts genomsnittlig konsument.
SvaraRaderaOm någon själv lanserar ett begrepp för vad de sysslar med och sedan har sådana problem med att på ett enkelt sätt förmedla vad detta egentligen är, så är det ju inte konstigt att det väcker en viss skepsis.
lite lagom elakt är alltid skoj;)
SvaraRaderaoch de gamla vintomtarna borde tåla det...
på tal om defekter (och nu räknar jag inte lite skit under naglarna dit)...korkdefekter och naturliga viner.
försökte komma på om jag öppnat en naturlig flaska med korkskada...klurat och rannsakat...och inte ett endaste fall. och då har korkskruven gått varm på provningar och här hemma;)
har jag bara haft tur eller...
Vinosapien - intressant iakttagelse! Om vi snackar beaujolais från Lapierre, Foillard, Metras och P-U-R så har vi faktiskt inte öppnat en korkskadad flaska hittills, och vid det här laget har vi avverkat rätt många :)
SvaraRaderaHittills har vi bara råkat ut för enda flaska där innehållet farit iväg åt fel håll (en osvavlad Lapierre som blev unket grön, lite som gammalt pelargonvatten). Resten har varit klockrena.
Anonym - "Vin nature" är inte det minsta luddigt. 100% jäst druvsaft, inget tillsatt, inget borttaget. Det enklaste vore om begreppet bara användes för de vinerna.
Angående dagspressen: Gnölstad kan bevisligen inte skriva, och han har inget spännande att berätta, hans attityd är trött och passé. Varför är det ingen på SvD som ser det? Varför ska just vinkulturen dras med ett tilltal på lägre nivå än andra områden i tidningen? Som korrektiv och referens kunde SvD-redaktören läsa Matt Kramer's "On Wine". Så bra kan det faktiskt bli, när en riktig, professionell skribent tar sig an ämnet vin och skriver i essä- eller krönikeform.
Instämmer. Särskilt med avseende på Matt Kramer-passusen. Men samtidigt: är nu syftet konsumentupplysning förefaller väl Mölnsta..., Mönl..., MM! ändå någorlunda kvalificerad för uppdraget? Be-vis-ligen dricker han mycket vin; han har av allt att döma en med gemene man överensstämmande gom; han besitter ett namn och han besitter en position. Som samtalspartner ger han ett rentav innerligt intryck. Med företrädaren i färskt minne: nog kunde väl svenskan hittat en sämre vinskribent?
SvaraRaderaSom ni ser finns ett enormt intresse att få ta del av "FV recenserar recensenterna del 2". Come on!
SvaraRadera//Magnus
Jag har stött på några korkdefekta naturviner från bl a Paolo Bea, Paraschos och Castello di Lispida. Däremot inte en enda korkad flaska från Bressan efter ett drygt 50-tal öppnade flaskor
SvaraRaderaPegau reserve är en av mina favoriter. Har 98,00,01,03,07,09 på lagring. Drack precis upp sista 99:an. Jag har unvikit 08 eftersom det klart verkar vara en av de sämre årgångarna. Det finns ju så många andra bra årgångar att välja på. Killen som skriver för BK-Wine skrev upp 08. Men det är nog bara han som skrivit bra om den. Jag håller 00 som bäst just nu(har inte prövat 03, 09 än. Måste ha några 2010 också..
SvaraRaderaNaturviner och korkdefekter - Jag vill dra mig till minnes att Frank Cornelissen berättade att han upplevde det som att han råkade ut för fler korkskador än andra, mer konventionella, vinmakare han pratade med. Så till den milda grad att han numera kör med syntetkorkarna Nomacorc Premium rakt över.
SvaraRadera/Patrik
Tack för alla bidrag till diskussionen!
SvaraRaderaDet kan vara på sin plats att påpeka att vi inte har något emot "de grå eminenserna" på det personliga planet. Det vi vill polemisera emot är vad som faktiskt kommer i tryck i dagspressen. Sverige är fullmoget för en uppgradering av vinjournalistiken. Frågan är bara vem som vill göra det och vem som har vad som krävs...
Är det inte Aftonbladet som är Sveriges största dagstidning? Skribenten som inte nämns vid namn, men som vi kan kalla Brett Gillas Knappast, alternativt General Svammelman, är väl skribent på Sveriges största morgontidning? I dagens DN blir SBs enda drickbara Beaujoulais:er toksågade. Fast det kan bero på att de inte kommer i låda från Georges DeBanan.
SvaraRadera/The Wall
Jag sträckte mig först efter DN och sedan efter epilepsimedicinen.
SvaraRaderaDet är en fördel att vara nyfiken som skribent, men kanske inget direkt krav.
Research är däremot faktiskt ett krav om man är journalist, sökande efter bakgrund och fakta. Kronstams sågning av begreppet naturviner kan jag leva med, det är inte så okomplicerat som det framstår.
Men sågningen av vilda jästsvampar, sågningen av en hel företeelse som just nu när ända upp till DRC-nivå, den har Kronstanm uppenbarligen ingen aning om.
Sedan blir det rent parodiskt när Kronstam menar Rust en Vrede 2008 fått "omfattande lagring på både fat och flaska". Att han sedan int har nåon redaktör värd namnet framgår när han menar att en 2005 Rubesco fått "åtta år på korken" ...
BGK är helt enkelt den tydligaste företrädaren för den väg svensk dagspress valt; minsta gemensamma nämnare i allt från anslag till grej man skriver om för att nå så många som möjligt för att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Folkbildning? Uppgradering? Yeah right, läs här för att se hur det går till.
http://journalisten.se/nyheter/siffrorna-som-styr-mediebranschen
Det är både skrämmande och fascinerande att läsa Kronstams krönika. Han sågar alltså Roussillons bästa producent - Gauby - och två av de bästa i Beaujolais- Lapierre och Foillard. Efter att ha druckit ett flertal strålande flaskor från nämnda producenter i aktuell årgång kan vi med säkerhet säga att BGK inte skriver om förutsättningslöst provade viner utan om en ståndpunkt han bestämt sig för långt innan han gick till provningen. Det är själva fenomenet han stör sig på, och nu ska det statueras exempel.
SvaraRaderaDet som verkligen får mig att lyfta på ögonbrynen är att så många genuint vinintresserade faktiskt verkar bry sig om vad de här gubbarna tycker. Jag kan nog med gott fog säga att ni/vi inte sorteras in i målgruppen.
SvaraRadera/Patrik
Läsarna - de med genomsnittligt vinintresse och god läskunnighet - förtjänar bättre. Morgontidningarna måste snart inse det.
SvaraRaderaOm man är lite konspiratoriskt lagd kan man tro att krönikören som alltid ivrar för skumma bananer i Beaujoulais av någon anledning är lite purken på...tja..kanske att bli recenserad av en naturvinimportörs kompis som tar in drickbar Beaujoulais. Men det har jag inga belägg för utan spånar helt fritt på eget håll.
SvaraRaderaDagens krönika var något av ett lågvinmärke i många avseenden; även dolcetto fick sig en liten smäll "Dolcetto brukar vara ett snipigt, glest rödvin som egentligen bara duger att dricka till charkuterier och liknande.". Vad är det för fel med charkuterier? Dessutom är dolcetton trevlig emellanåt, fast det är en annan historia.
/The Wall
Ja, den som hyllar Duboeufs industriella aromjäst-beaujolais framför Foillards naturjästa hantverksprodukter - den äkta varan - har fått alltihop om bakfoten. Och det är väl okej, om man nu inte väljer att sprida åsikten till en ansenlig del av svenska folket...
SvaraRaderaFörra helgen serverades Duboeufs 2010 Morgon i Munskänkarnas regionfinal i blindprovning. Vinet doftade skitig disktrasa och artificiella bäraromer. Smaken var kartig och snål, som det blir när man slarvar med vingårdsarbetet och inte väntar ut full druvmognad. Det var inte svårt att sätta vinet som Beaujolais och Duboeuf, men vi kunde inte tro att en Cru kunde bli så usel...
För tydlighetens skull: vi är inte kompis eller polare med WineTrade på det privata planet, men känner sympati för deras sortiment och inriktning. Vinerna intresserar oss, helt enkelt. Visst kunde priserna hyfsas emellanåt och ordet "naturvin" användas mer återhållsamt. Det är förstås frestande att ta till en "unique selling point", men det vore bättre om man sparade "vin nature" till de helt osvavlade vinerna.
Jo, jag vet att ni inte är kompisar med WineTrade på det privata planet.
SvaraRaderaDet är en intressant balansgång med propagerandet för/mot viss Beaujoulais; nedskriven = färre köper = mer vin över till mig, fast å andra sidan kanske SB drar öronen åt sig och slutar ta in vinerna, fast å andra sidan behöver man inte nödvändigtvis handla på SB...hm...tål att tänkas på. Det är många gånger jag sett intet ont anande konsumenter med DN:s lista i högsta hugg vid nyhetshyllorna och varit en hårsmån från att fråga om de hittat någon annan notering om vinerna ifråga.
/The Wall
Jag frågade faktiskt redaktionen på SvD varför de inte passade på när Dolk slutade att ta in en yngre, kanske till och med kvinnlig, vinskribent istället för Mölnstad som har haft sina förtjänster men som nu skriver så ointressanta artiklar att jag inte ids läsa dem.De sa att det var svårt att hitta någon som både kan vin och som kan skriva, hm. Sanningen är nog den att han stod och väntade på chansen som gick honom förbi när Dolk fick uppdraget. Igår när jag såg dokumentären om Sarah Palin, "Sarah Palin: You betcha!" kände jag att de är rätt lika hon och Mölnstad. De verkar som om de inte ärintresserade av det som de kan åstadkomma på sina positioner utan mer intresserade av positionen i sig.
SvaraRadera/T
Nu har jag ingen Pegau 08 att begå våld på, det får bli en Cote de Puy 2010 från Foillard istället.
SvaraRaderaJag kanske MMSar en bild BGK sedan också. No när det finns smileysar och tecken för allt, vad använder man för att signalera, yes, we have no skumbananas?
Henrik: Kanske -(- (Försök till överkorsad banan)? ;)
SvaraRaderakan inte hålla med mer angående vinkolumnerna i DN och SvD.
SvaraRaderaEtt märkligt inslag är de olika varianterna av konceptet med att numreriskt slå fast prisvärdighet - flera lager av subjektivitet iklädd en geometrisk precision som på ett fint sätt illustrerar avståndet mellan vinkritikerna och deras tilltänkta läsare. Ingen vinintresserad människa kan väl tro att Kronstams et al privata vinkällare och konsumtion baseras på dessa "prisvärdiga" viner som i samma kolumn får låga kvalitetspoäng...?
angående naturvinssläppet tänker jag nu absolut försöka få tag på några av dessa rariteter. Foillards line up, Lapierres morgon och Gauby vv verkar ju mest intressanta. Blir ett fint test av den spännande hypotesen om mer eller mindre planlagda attentat mpt naturvinerna som iscensatts idag av de silverhåriga titanerna MM, BGK m fl.
Kan dock konstatera att jag haft ungefär lika många unkna som helt magiska naturvinsupplevelser. Vad mig anbelangar sitter juryn fortfarande i överläggning
Kan tillägga att även Sydsvenskan sågade alla viner från Lapierre och Foillard i dagens tidining. Sämsta tänkbara betyg på alla viner.
SvaraRaderaJag har provat de flesta av dessa viner genom petillant.dk och anser att de är dels väldigt bra och dels oerhört "prisvärda"
Vad är det med gubbarna egentligen? krävs det amarone för att tränga fram till hjärnbalken?
/Mmm-vin
Mmm -ligger Fagerströms omdömen om släppet ute på nätet? Hittade bara en trött geriatrisk rossling om tips på Riesling Sauvage, El Coto och Peter Lehmann inför påsken zzz....
SvaraRaderaHej på er, intressant diskussion, blir lite nyfiken på vad många av er här i kommentarsfältet egentligen menar med vin nature.
SvaraRaderaJag känner att begreppet används lite skevt, för att göra en lång historia kort så är väl alla överens om att ett organiskt/biologiskt vin framställs utan konstgödsel, pesticider och herbicider. Biodynamiskt går steget längre och använder sig av speciellt framställd gödsel och preparationer samt månkalendern, tillsatt jäst ät bannlyst.¨
Av alla de producenter, sommelierer och kritiker jag träffat under åren så är vin nature inte nödvändigtvis biodynamiska (men ofta) men alltid organiska, därtill så är det väl ett strikt förhållningssätt mot att tillsätta svavel och kontrollera jäsningstemperaturer( även om viner som grävs ner i jorden i amforor också kallas naturliga av någon märklig anledning medan de som lagras i ett stabilt och naturligt material som ek oftast kritiseras för att vara onaturliga).
Är nyfiken på hur ni själva definierar detta.
I mitt tycke så bör alla sträva mot att vara organiska för miljöns skull, men jag är fullt förstående att de som äger 100 hektar ett fuktigt och regnigt år föredrar att använda sig av fungicider för att inte bli av med halva skörden. Många av de vinmakare jag känner i Bordeaux som är ett fuktigt och regnigt klimat, jobbar organiskt, men om mjöldagg eller röta emellanåt bryter ut så föredrar man en försiktig användning av fungicider istället för att regelbindet spreja med koppar (något som även biodynamiker gör).
Biodynamiskt vet jag inte om det gör någon större skillnad, jag anser mig inte vara kapabel att avgöra skillnaden mellan organiska och biodynamiska viner rent smakmässigt. ¨
Undertecknad må vara okunnig men anser fortfarande det lite märkligt hur vissa av dessa preparationer tas fram strikt enligt Steiners recept, det känns lite som häxkonster som få kan förklara.
Finare vinare skrev om vinjournalister som ” inte skriver om förutsättningslöst provade viner utan om en ståndpunkt han bestämt sig för långt innan han gick till provningen. Det är själva fenomenet han stör sig på, och nu ska det statueras exempel”.
Man kan väl vända på det och säga att precis lika många naturvins-freaks stör sig på klassiska goda viner som råkar innehålla ett par milligram svavel utan att för den skull vara ”giftiga kemikalieviner”.
Det känns ibland som om man ”faller för grejen” och att tron på något är viktigare än resultatet. Att ett vin är osvavlat är för mig inget egenvärde, lika mycket som jag skyr, slarvigt gjorda viner med mycket svavel som får mig att nysa och bli täppt i näsan så skulle jag påstå att ca 90 % av osvavlad vin nature jag provat är okomplexa och ointressanta, dessutom ofta präglade av vildjäst eller oxidation som suddar ut både druvkaraktär och den terroir som många av dessa naturister talar sig varma för.
I fallet Beaujolais som nyligen var på tapeten så anser jag att Jean Foillard gör goda till mycket goda viner. Marcel Lapierre gör det inte då de senaste årgångarna jag provat är volatila och okomplexa med simpel frukt och lite för mycket hönsskit. Fast det är ju bara min smak…
Jag anser till syvende och sist att skillnaderna i framställning mellan ”konventionella” och ”naturviner” inte nödvändigtvis är så enormt stor som vissa vill framhäva, jag anser att det viktiga är att vinet kommer från en intressant terroir, att det göres på bästa sätt, att det har en komplexitet, struktur och lagringsduglighet, att man sedan i framställningen tänker på miljön och inser att levande jord ger en bättre frukt är en självklarhet.
Å andra sidan övergår det mitt förstånd att se de sommelierer som föraktar 95 % av världens stora viner på grund av några milligram svavel. I mitt tycke är detta oftast unga killar och tjejer som genom att följa naturvinstrenden lätt kan skaffa sig en identitet utan att ha någon större erfarenhet av världens stora viner. Hälsoargumentet känns lite malplacerat då det enda hälsovådliga i vin är alkoholen.
Ursäkta mitt långa inlägg (eller utläggning) är bara nyfiken på att höra vad ni anser vara ”naturviner”
Jag undrar också när epoxi blev ett mer "naturligt" material än ek?
SvaraRaderaHej Andreas, i princip tycker vi nog likadant på de flesta punkter du tar upp. Nej, skillnaderna är inte så stora - hantverkarviner ända upp till DRC-nivå görs redan med icke-interventionistiska/naturliga metoder. Även om DRC använder mer NY ek.
SvaraRaderaVi tycker att det har varit lärorikt att testa fler viner som inte är smaksatta med ny rostad ek, bara syresatta i använda fat. Det har fått oss att säga ajöss till en hel del viner där ekfaten fått för alltför stort spelrum. Och vi vill påstå - med stöd av många vinmakare vi pratat med, som inte är delaktiga i naturvins-svängen - att spontanjäsning ger mer komplexa viner än odlade jäststammar, som kan ge en förenklad aromatik. Flera tyska vinmakare förkultiverar jäst från den aktuella vingården och startar upp och/eller avslutar jäsningen med den.
Om svavel: Medlemmar i AVN (Association de Vins Naturels) lovar att inte använda mer än 30 mg SO2 och inte smaksätta vinet med nya rostade ekfat utan hålla sig till neutrala, använda fat. Beteckningen "Vin Nature" innebär att man inte tillsatt något svavel alls. Det är förstås en risktagning som ställer stora krav på vingårdsarbete, vinmakande och förvaring.
Vi har provat åtskilligt med osvavlat vin tack vare Vin & Natur (de mest puristiska av de svenska naturvinsivrarna) och kan verkligen inte hålla med om att 90% av vinerna skulle vara "okomplexa och ointressanta". Inte heller oxiderade eller terroirbefriade, åtminstone inte när det gäller rödvinerna. Det är knepigare med vitt - vissa är överraskande friska och rena, andra äppelskrottiga. Ulf & Emil hällde den mest bisarra alsaceriesling vi någonsin testat. Den var osvavlad och doftade florjäst, oxiderad jura/sherry. Noll rieslingkaraktär kvar. Vinet hette Gérard Schueller Zér00 Défault, om någon är intresserad...
Läs också vad Erica har att säga:
http://twosisterswinetripping.com/2012/03/arent-all-wines-natural/
http://twosisterswinetripping.com/2012/03/time-to-get-naked/
Vi passar på att lansera henne som kandidat att ersätta Mölstad/Kronstam. Hon är nyfiken, talar de stora vinspråken flytande, skriver personligt och resonerande, reser frekvent och har vad som behövs för att vidga vyerna i morgonpressen.
Vilken härlig diskussion! Synd bara då att den föranleds av total inkompetens från våra svenska vinjournalister. Var gårdagens utspel från Kronstam ett tidigt aprilskämt, eller är han fullt så oförstående och dåligt påläst som han ger sken av? Skäms!
SvaraRaderaTack för tipset om Erica, hade helt missat.
Hittade i sydsvenskan åtminstone en journalist som fårstår vad han pratar om; Mattias Kroon, publicerat för någon vecka sedan:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/norge-hippievinets-forlovade-land#
- andreas
SvaraRaderamads rudolf på petillant i cph har skrivit ihop ett bra tänk:
http://gastropean.blogspot.se/2011/06/natural-wine-outlines-of-definition.html
framförallt punkt 8 är pudelns kärna...levande...renhet...
ett vin som inte lever och har energi är meningslöst att låta levern jobba med.
då dricker jag hellre vatten. det är som att titta på konst. vissa verk suger tag i mig,
medan de allra flesta går mig obemärkt förbi. det är suget jag är ute efter oavsett om det är konst, musik eller vin.
sedan när det gäller att vinerna tappar typicitet i form av druvsort och ursprung håller jag delvis med.
framförallt när vi snackar stilla vita. tack och lov finns undantag. ta huet som ett briljant exempel.
finns det någon som kan få chenin blanc att leva på det viset?
och champagne är också ett bra exempel på levande naturliga grejer...selosse, leclapart, bouchard...listan
kan göras redigt lång. men när vinerna blir oxiderade (jura och sherry undantagna) och orena då är de förstörda och odrickbara.
de allra flesta röda däremot klarar av att bibehålla druvkaraktär och visar upp sitt ursprung föredömligt.
igår dracks en montepulciano (druvsorten) från aurora. druvsort och ursprung (marche) var bägge klockrena.
ikväll blir det en cairanne från richaud. även här är druvsort (mestadels grenache) och ursprung (södra rhone)
föredömligt representerade. bägge vinerna klassas i min värld som 'naturliga'.
sedan håller jag inte med dig när det gäller lapierre. har druckit bra många flaskor från 2005 och framåt och aldrig haft en svajig flaska. och det har nästan uteslutande varit de helt osvavlade buteljeringarna.
och att besöka pm i växjö är alltid en fantastisk vin- och matupplevelse.
tänk om fler restauranger hade ert tänk när det gäller vinpaket. enormt bra!
http://ohmansmatovin.wordpress.com/2012/04/01/naturvin-naturvinsskola-med-pontus-elofsson-noma-winefinder/
SvaraRadera