Trimbach FE? Sett att någon tyckte att den behövde fem år trots det varma året och det får en ju att tänka på 00:an ... Artemis? Rakt upp Frankos allé, eller? Petit-Village? har ju inte tänkt handla, men roligt att få någon ögonblicksbild av 08 i Pomerol. Quet? Stängd? Öppen? Mörk mullrande V8:a eller mer rödfruktig och snärtig V6:a? Förvånad att det inte hälldes Diebolts 99:a, men är någon av de andra bra nyårsskumpa och i så fall vilket år?
Jag smiter in och gissar lite. Gimonnet och Paul Bara är habila producenter och brukar göra bra grejer så båda två funkar säkert utmärkt till nyår. De lär dock vara för bra för tolvslaget. ;) Karaktären är förstås rätt olika, då Paul Bara gör Pinot Noirbaserad Champagne i Bouzy medan Pierre Gimonnet gör Chardonnaybaserad Champagne, där huvuddelen av druvorna till Spécial Club kommer från Cramant. Börja med Gimonnet och fortsätt med Paul Bara m.a.o. :-)
Spännande att höra vad du/ni tyckte om Quet, jag tyckte den var ok/bra just nu. Men fulladdad och därigenom stor potential att bli riktigt bra i framtiden.
Vi var ack så positiva till 2005 Trimbach CFE på Alsace-dagen i januari, men inte lika övertygade igår. (Alltför) mycket petroleum för ett såpass ungt vin, småfet gul frukt, och inget riktigt zzing i syran. Så kan det gå när man ställt in sin tuner på tyska nollnior och tior. Men vänta fem år - nä, det behöver man nog inte göra.
2008 Artemis var inte oväntat lite fylligare än Ridge Estate, som var det mer eleganta och friska vinet i paret. Artemis hade mer kaffekola, kryddor, choklad och andra sötsaker i både doft och eftersmak. Smarrigt och tätt, men inget vi springer efter.
2002 Gimonnet: generös och äpplig. Inte den mest finkalibriga moussen, men en stadig guläpplig syra. Riktigt gott, men vi brukar föredra vår BdB med toner av citrus och mer utpräglad krita-elegans. Hur är det för er?
2004 Paul Bara: återhållsamt rödfruktig och mineralisk. Fokuserad syra och fin mousse, ett uppenbart mineraliskt vin. I viss mån besläktat med 2006 Marie-Courtin Efflorescence härom kvällen, även den var mer komplex och mer spännande, ja mer unik. Vi gillade nog det här vinet bäst i trion, men uppfattade också att det var rätt många provare som inte var lika förtjusta. Inte så publikt, alltså. Paul vill gärna ha lite mer tid i flaskan.
1998 Orpale doftade som en mognande muscadet! Salta havsbrisar, högar av musselskal och en sked honung på toppen. Smaken var rik och mogen med en avrundad syra som börjar tappa stunsen. Mycket vin för pengarna, men det saknar en dimension för att bli en stor upplevelse (för oss åtminstone, många lär säkert ha jättekul med detta under jullovet). Att dricka pronto.
2009 Clos de la Maréchale är ett vin som vi för egen del var väldigt intresserade av att prova, med äldre årgångar i färskt minne, och det var definitivt ett av de bästa vinerna. Doften uppvisade nästan skrattretande mycket lövhögar och multnande undervegetation, och var dessutom uppenbart mineralisk. Smaken var tät och ganske mörk med mer betoning på jordiga, mogna tanniner än på syror. Väldigt gott vin - kanske godast på hela provningen - men ändå ingen total fullträff, och inget för den som söker efter den skira, rödfruktiga sidan av bourgogne (psst: kolla in 2008).
2008 Petit Village upplevdes elegant och tilltalande i både doft och smak. Först en smula knuten, men sedan blev nosen både mineralisk och lite floral. Smaken var fint sammanhållen med eleganta toner av espresso och ljus tobak. Tillgängligt, snyggt och i högsta grad drickbart vin.
2009 Quet var tätt som en vägg. Färgen var mörk och motorljudet var minst V8, med extra trimsats. Det fanns gott om fikon, lakrits, kryddor och örter i smak och doft. Densiteten i munnen var påtaglig och kraftutvecklingen snarast enorm, men levererades ändå på ett harmoniskt sätt, för att vara ett så ungt vin. Det här är en imponerande skapelse och vi lär inte röra någon flaska i närtid. Borde vara dags att dricka först framåt slutet av decenniet, och förmodligen många år därefter.
Skam till sägandes hann vi inte ens smaka på riojorna. Det var 170 provare (publikrekord) så det handlade mest om att dra kork, checka av och hälla upp. Anteckningar var det inte tal om.
Alla andra viner fick åtminstone en vända i i näsa och mun, vissa av dem fick flera vändor och några slapp vända överhuvudtaget ;-)
Där ser man....trodde inte Quet skulle falla er på läppen! Testade den över 3 dagar sida vid sida om standardcuvén, och för mig var vinet en stor besvikelse. Visst är det ett mäktigt vin, men jag stördes av en irriterande alkohol- och fruktsötma som gav mig Amarone-vibbar - och det är inte min kopp te. Luftning över tid hjälpte bara delvis. Dessutom tyckte jag inte att det var någon vidare balans i vinet. Standardcuvén var i mitt tycke flera snäpp bättre; helt annat djup, mycket mörkare frukt och klassisk C9P-känsla. Kommer med största sannolikhet returnera resterande flaskor av Quet!
Däremot delar jag ert intryck av Trimbach CFE. Vinet kändes mycket piggare i våras när jag testade en flaska från beställningssortimentet. Men här tror jag några års lagring kan göra susen. I min mun kändes vinet väldigt slutet, men jag tror potentialen till något stort finns där.
Ezra - Clos de la Marechale kunde absolut haft spänstigare syra och bättre längd. Kostar €69 i Tyskland, det svenska priset 675 är väl inte orimligt i jämförelse?
Petit-Village 08 skulle det inte alls göra ont att dricka mer av. Bra harmoni där...
Laffen - som jämförelse var Quet 07 perfekt balanserad och ytterst drickbar för ett år sedan. Det kan man nog inte säga om 09:an på länge än, men både alkohol och sötma kommer att lugna ned sig med tiden, det är bara att vänta. Visst är det ett extremt vin, och knappast ett vin till varmrätter, men det är kul med såna också någon gång emellanåt. Vi har ju andra nollnior - Vieux Donjon, Charvin, Pegau, Cailloux, Barroche - som kommer att göra jobbet på matbordet istället.
Du kan ha rätt om CFE, kanske är det lagring som behövs ändå. Kanske kan frukt och komplexitet kliva fram ur de dominanta dieselångorna med tiden. Konstigt med strukturen som var klart spänstigare i januari... tunnelfas, eller? Varför fastnar man alltid i den typen av funderingar med det här vinet? CFE är ingen enkel nöt att knäcka...
Trimbach FE? Sett att någon tyckte att den behövde fem år trots det varma året och det får en ju att tänka på 00:an ...
SvaraRaderaArtemis? Rakt upp Frankos allé, eller?
Petit-Village? har ju inte tänkt handla, men roligt att få någon ögonblicksbild av 08 i Pomerol.
Quet? Stängd? Öppen? Mörk mullrande V8:a eller mer rödfruktig och snärtig V6:a?
Förvånad att det inte hälldes Diebolts 99:a, men är någon av de andra bra nyårsskumpa och i så fall vilket år?
Jag smiter in och gissar lite. Gimonnet och Paul Bara är habila producenter och brukar göra bra grejer så båda två funkar säkert utmärkt till nyår. De lär dock vara för bra för tolvslaget. ;)
SvaraRaderaKaraktären är förstås rätt olika, då Paul Bara gör Pinot Noirbaserad Champagne i Bouzy medan Pierre Gimonnet gör Chardonnaybaserad Champagne, där huvuddelen av druvorna till Spécial Club kommer från Cramant.
Börja med Gimonnet och fortsätt med Paul Bara m.a.o. :-)
Spännande att höra vad du/ni tyckte om Quet, jag tyckte den var ok/bra just nu. Men fulladdad och därigenom stor potential att bli riktigt bra i framtiden.
SvaraRaderahej på er...
SvaraRaderahur var bubblet?
något annat man bör fundera på?
Vi var ack så positiva till 2005 Trimbach CFE på Alsace-dagen i januari, men inte lika övertygade igår. (Alltför) mycket petroleum för ett såpass ungt vin, småfet gul frukt, och inget riktigt zzing i syran. Så kan det gå när man ställt in sin tuner på tyska nollnior och tior. Men vänta fem år - nä, det behöver man nog inte göra.
SvaraRadera2008 Artemis var inte oväntat lite fylligare än Ridge Estate, som var det mer eleganta och friska vinet i paret. Artemis hade mer kaffekola, kryddor, choklad och andra sötsaker i både doft och eftersmak. Smarrigt och tätt, men inget vi springer efter.
2002 Gimonnet: generös och äpplig. Inte den mest finkalibriga moussen, men en stadig guläpplig syra. Riktigt gott, men vi brukar föredra vår BdB med toner av citrus och mer utpräglad krita-elegans.
Hur är det för er?
2004 Paul Bara: återhållsamt rödfruktig och mineralisk. Fokuserad syra och fin mousse, ett uppenbart mineraliskt vin. I viss mån besläktat med 2006 Marie-Courtin Efflorescence härom kvällen, även den var mer komplex och mer spännande, ja mer unik. Vi gillade nog det här vinet bäst i trion, men uppfattade också att det var rätt många provare som inte var lika förtjusta. Inte så publikt, alltså. Paul vill gärna ha lite mer tid i flaskan.
1998 Orpale doftade som en mognande muscadet! Salta havsbrisar, högar av musselskal och en sked honung på toppen. Smaken var rik och mogen med en avrundad syra som börjar tappa stunsen. Mycket vin för pengarna, men det saknar en dimension för att bli en stor upplevelse (för oss åtminstone, många lär säkert ha jättekul med detta under jullovet). Att dricka pronto.
2009 Clos de la Maréchale är ett vin som vi för egen del var väldigt intresserade av att prova, med äldre årgångar i färskt minne, och det var definitivt ett av de bästa vinerna. Doften uppvisade nästan skrattretande mycket lövhögar och multnande undervegetation, och var dessutom uppenbart mineralisk. Smaken var tät och ganske mörk med mer betoning på jordiga, mogna tanniner än på syror. Väldigt gott vin - kanske godast på hela provningen - men ändå ingen total fullträff, och inget för den som söker efter den skira, rödfruktiga sidan av bourgogne (psst: kolla in 2008).
2008 Petit Village upplevdes elegant och tilltalande i både doft och smak. Först en smula knuten, men sedan blev nosen både mineralisk och lite floral. Smaken var fint sammanhållen med eleganta toner av espresso och ljus tobak. Tillgängligt, snyggt och i högsta grad drickbart vin.
2009 Quet var tätt som en vägg. Färgen var mörk och motorljudet var minst V8, med extra trimsats. Det fanns gott om fikon, lakrits, kryddor och örter i smak och doft. Densiteten i munnen var påtaglig och kraftutvecklingen snarast enorm, men levererades ändå på ett harmoniskt sätt, för att vara ett så ungt vin. Det här är en imponerande skapelse och vi lär inte röra någon flaska i närtid. Borde vara dags att dricka först framåt slutet av decenniet, och förmodligen många år därefter.
lite nyfiken på gran reservan...kommer ju ihåg hur muga's prado enea fick igång mig för något år sedan...
SvaraRaderaSkam till sägandes hann vi inte ens smaka på riojorna.
SvaraRaderaDet var 170 provare (publikrekord) så det handlade mest om att dra kork, checka av och hälla upp. Anteckningar var det inte tal om.
Alla andra viner fick åtminstone en vända i i näsa och mun, vissa av dem fick flera vändor och några slapp vända överhuvudtaget ;-)
Berätta gärna hur riojorna smakade... Peblin?
Eller Laurent?
SvaraRaderaVi är väldigt intresserade av att få höra fler intryck och tyckanden om vinerna...
Jag tyckte ungefär som er ang bubblet. Petit Village var riktigt bra med Pessacvibbar, Pomerol lyckades bättre än de flesta andra 2008.
SvaraRaderaCFE var den bästa på länge, men jag köper också hellre en tysk som Christmann e.d.
Håller inte med er om Marechal, den tyckte jag inte höll måttet. Även för dyr internationellt sett.
Och Quet... nöjer mig med att säga att det inte är min typ av vin.
Där ser man....trodde inte Quet skulle falla er på läppen! Testade den över 3 dagar sida vid sida om standardcuvén, och för mig var vinet en stor besvikelse. Visst är det ett mäktigt vin, men jag stördes av en irriterande alkohol- och fruktsötma som gav mig Amarone-vibbar - och det är inte min kopp te. Luftning över tid hjälpte bara delvis. Dessutom tyckte jag inte att det var någon vidare balans i vinet. Standardcuvén var i mitt tycke flera snäpp bättre; helt annat djup, mycket mörkare frukt och klassisk C9P-känsla. Kommer med största sannolikhet returnera resterande flaskor av Quet!
SvaraRaderaDäremot delar jag ert intryck av Trimbach CFE. Vinet kändes mycket piggare i våras när jag testade en flaska från beställningssortimentet. Men här tror jag några års lagring kan göra susen. I min mun kändes vinet väldigt slutet, men jag tror potentialen till något stort finns där.
/Laffen
Ezra - Clos de la Marechale kunde absolut haft spänstigare syra och bättre längd. Kostar €69 i Tyskland, det svenska priset 675 är väl inte orimligt i jämförelse?
SvaraRaderaPetit-Village 08 skulle det inte alls göra ont att dricka mer av. Bra harmoni där...
Laffen - som jämförelse var Quet 07 perfekt balanserad och ytterst drickbar för ett år sedan. Det kan man nog inte säga om 09:an på länge än, men både alkohol och sötma kommer att lugna ned sig med tiden, det är bara att vänta. Visst är det ett extremt vin, och knappast ett vin till varmrätter, men det är kul med såna också någon gång emellanåt. Vi har ju andra nollnior - Vieux Donjon, Charvin, Pegau, Cailloux, Barroche - som kommer att göra jobbet på matbordet istället.
Du kan ha rätt om CFE, kanske är det lagring som behövs ändå. Kanske kan frukt och komplexitet kliva fram ur de dominanta dieselångorna med tiden. Konstigt med strukturen som var klart spänstigare i januari... tunnelfas, eller? Varför fastnar man alltid i den typen av funderingar med det här vinet? CFE är ingen enkel nöt att knäcka...