Troplong Mondot var bäst. Lite knutet på nosen men väldigt elegant uppförande i munnen. Bonuspoäng för den torra, mineraliska avslutningen och den ypperliga längden. Riktigt bra framtidspotential här.
Lascombes var också riktigt bra. Helt tillgängligt så fort korken dragits (mörk choklad, svarta vinbär, blyerts, cigarrlåda). Modernt genomfört i Rolland-stil med bra balans, tanninstruktur och hygglig längd. Perfekt restaurangbordeaux, ska testas hemma.
Gruaud Larose doftade tja, Gruaud Larose. Komplext och utvecklat med svettig sadel, välstädat stall, lakrits, vinbär och en angenäm grönhet. Lite tunt i munnen med små, aningen kantiga tanniner och vänliga syror. Rätt gott ändå, och plus för det givande sniffet.
Talbot var nästan helt outvecklad, mest av allt bärig med vinbärstoner. Sval och syrlig, renfruktig och klassisk i balansen. Blir nog ett riktigt fint matsällskap när det hunnit utveckla något som liknar en bouquet.
Seguin levererar en hel del för pengarna, ett litet vin men ändå komplext, dock alltför framfusig vinbärs-saft i dagsläget. Behöver lagras till det draget lugnat ner sig. Tveksamt om man ska öda tid på det. Jämförelsen med Talbot visar att klass är viktigare än årgång.
Les Roches de Gaby uppskattades av många, inte minst Peblin, men i vår mun var vinet överextraherat, varmt och tjockt med för mycket kaffefat.
Jag måste nästan försvara mig lite här om Gaby så jag inte hamnar i något överextraktionsfack :-)
I min bok vinner Gaby över Seguin helt enkelt för att det är mer klassiskt i aromerna. I Seguin har du massor av ung, snygg frukt men i dagsläget kan du lika gärna köpa en chilensk cab och få nästan samma aromspektrum. Trist och endimensionellt, håller inte med om att det är komplext.
Gaby bjuppar på klassiska Bordeauxtoner med blyers och the usual suspects - dock lite låg frukt. Håller med om att strukturen är överextraherad och dessutom har det en irriterande bitter avslutning. Men likväl, för pengarna är det en mer klassisk stil än Seguin och skulle jag köpa något i dagsläget utan planer på lagring så vinner Gaby.
Johan - Vi var ganska så eniga om att De Saint Gall BdB är att betrakta som ett fynd. Mycket trevlig frukt, rena mineraler och klassisk brödighet. Riktigt bra.
Ferrari hade en ganska grov mousse och för mig en alldeles för (nästan) tropiskt fruktig stil. Skulle aldrig gissat ren Chardonnay på den - snarare ren Pinot om jag varit tvungen att gissa.
Vi skriver under på allt Peblin har att säga om bubblen. De Saint Gall BdB Extra Brut kommer att drickas hemma inom kort, det var mersmak på den skumpan ;-)
Domarn - 2008 Capitel de Roari hade tyvärr en alltför dominant ekbehandling med svedda, snudd på svartbrända drag. Sånt funkar inte med oss...
2008 Tommasi var däremot alldeles utmärkt. Här fann vi en härligt nyanserad doft och välbalanserad smak i en klassisk stil som vi alltid kommer att associera med första gången vi smakade amarone cirka 1990 kallt. Det är nog mindre russin och eldighet nu än då, men det kan ju bara sättas på pluskontot.
Inte ens några CT-länkar? Tease! Vad tycktes om bordeauxerna?
SvaraRaderaTroplong Mondot var bäst. Lite knutet på nosen men väldigt elegant uppförande i munnen. Bonuspoäng för den torra, mineraliska avslutningen och den ypperliga längden. Riktigt bra framtidspotential här.
SvaraRaderaLascombes var också riktigt bra. Helt tillgängligt så fort korken dragits (mörk choklad, svarta vinbär, blyerts, cigarrlåda). Modernt genomfört i Rolland-stil med bra balans, tanninstruktur och hygglig längd. Perfekt restaurangbordeaux, ska testas hemma.
Gruaud Larose doftade tja, Gruaud Larose. Komplext och utvecklat med svettig sadel, välstädat stall, lakrits, vinbär och en angenäm grönhet. Lite tunt i munnen med små, aningen kantiga tanniner och vänliga syror. Rätt gott ändå, och plus för det givande sniffet.
Talbot var nästan helt outvecklad, mest av allt bärig med vinbärstoner. Sval och syrlig, renfruktig och klassisk i balansen. Blir nog ett riktigt fint matsällskap när det hunnit utveckla något som liknar en bouquet.
Seguin levererar en hel del för pengarna, ett litet vin men ändå komplext, dock alltför framfusig vinbärs-saft i dagsläget. Behöver lagras till det draget lugnat ner sig. Tveksamt om man ska öda tid på det. Jämförelsen med Talbot visar att klass är viktigare än årgång.
Les Roches de Gaby uppskattades av många, inte minst Peblin, men i vår mun var vinet överextraherat, varmt och tjockt med för mycket kaffefat.
Jag måste nästan försvara mig lite här om Gaby så jag inte hamnar i något överextraktionsfack :-)
SvaraRaderaI min bok vinner Gaby över Seguin helt enkelt för att det är mer klassiskt i aromerna. I Seguin har du massor av ung, snygg frukt men i dagsläget kan du lika gärna köpa en chilensk cab och få nästan samma aromspektrum. Trist och endimensionellt, håller inte med om att det är komplext.
Gaby bjuppar på klassiska Bordeauxtoner med blyers och the usual suspects - dock lite låg frukt. Håller med om att strukturen är överextraherad och dessutom har det en irriterande bitter avslutning. Men likväl, för pengarna är det en mer klassisk stil än Seguin och skulle jag köpa något i dagsläget utan planer på lagring så vinner Gaby.
Bra rutet, Peblin. Men kan man inte få slippa båda? Och ta det här istället:
SvaraRaderahttp://www.exquisiteweine.de/index.php/cat/c234_Chateau-Cambon-La-Pelouse.html
Och som vi snackade om igår, en låda billig bruksbordeaux hittar man här:
http://www.gute-weine.de/bordeaux-schnupperkurs-12-flaschen-bordeaux-von-6-50-bis-17-80-euro.html
hur var De Saint gall bl de bl?
SvaraRadera...är det nån skillnad mellan den vanliga standard cuvéen (som oxå är en bl de bl)
Peblin, my mand,
SvaraRaderaWhat's coffee got to do in a wine bottle ?
Ferrari? Någon som provat detta?
SvaraRaderaAnonym, fråga Mouton ;-)
SvaraRaderaJohan - Vi var ganska så eniga om att De Saint Gall BdB är att betrakta som ett fynd. Mycket trevlig frukt, rena mineraler och klassisk brödighet. Riktigt bra.
Ferrari hade en ganska grov mousse och för mig en alldeles för (nästan) tropiskt fruktig stil. Skulle aldrig gissat ren Chardonnay på den - snarare ren Pinot om jag varit tvungen att gissa.
Hej,
SvaraRaderaHur smakade amaronevinerna? Tommasin har höjts till skyarna av Decanter. Någon som provat Brolo Di Figaretton?
Vi skriver under på allt Peblin har att säga om bubblen. De Saint Gall BdB Extra Brut kommer att drickas hemma inom kort, det var mersmak på den skumpan ;-)
SvaraRaderaDomarn - 2008 Capitel de Roari hade tyvärr en alltför dominant ekbehandling med svedda, snudd på svartbrända drag. Sånt funkar inte med oss...
2008 Tommasi var däremot alldeles utmärkt. Här fann vi en härligt nyanserad doft och välbalanserad smak i en klassisk stil som vi alltid kommer att associera med första gången vi smakade amarone cirka 1990 kallt. Det är nog mindre russin och eldighet nu än då, men det kan ju bara sättas på pluskontot.
Tack för svar. Tommasin kommer nog att inhandlas därav.
SvaraRaderaTaurasin då? Taurasin för bövelen. Hur var den? 2005:an gick ju åt som smör.
SvaraRadera