Pinot Nero: 2009 Pojer e Sandri vs. Fondazione Edmund Mach

Pinot noir är en underbar druva - bara växtplatsen är sval nog. Därför är det med viss spänning vi följer pinot nero-kursens vindlande motorväg upp mot alperna, där nätterna är kalla och dagarna soliga. Kvällens båda producenter hittar vi i Trentino, närmare bestämt i San Michele all'Adige där de huserar inte ens två kilometer från varandra.

En institution i den lilla staden är lantbrukshögskolan som gradvis försöker byta namn till Fondazione Edmund Mach, efter grundaren/enologen Edmund Mach som startade upp verksamheten redan 1874. Till skillnad från vissa av Tysklands Staatliche Weinbaudomäne tycks den här verksamheten vara pigg och dynamisk, med både fruktbärande forskning och dito resultat att sälja på flaska till hugade besökare. Druvrena viner är grejen här, förutom deras topp-spumante Riserva Fondatore Edmund Mach. Men ikväll handlar det förstås om pinot nero.

Pojer e Sandri startade 1975, då Mario Pojer examinerades från nämnda skola och slog sig ihop med Fiorentino Sandri, som ärvt lite vinmark i den närbelägna byn Faedo, upp i bergen strax öster om San Michele. Sedan dess har man skapat sig ett solitt rykte om att leverera hög kvalitet till rimliga priser. Mestadels handlar det om friska vita viner, men man gör också ett rött prestigevin vid namn Faye, som blandar cabernet sauvignon med franc, merlot och lagrein. Dessutom ett vingårdsvin av pinot nero - Rodel Pianezzi - och så kvällens flaska, egendomens standard-selektion av pinot nero.

2009 Pojer e Sandri Pinot Nero Vigneti delle Dolomiti IGT har en glest varmröd färg med ungdomliga blåtoner. Doften är riktigt charmig - ren, ljus och sirligt nyanserad. Här bjuds en fin pinositet, med friskt bergsörtiga och florala drag. Frukten spelar vackert i det ljusa registret med associationer till röda vinbär, apelsiner och rönnbär. Den blir mer bärig med luftning, ett par jordgubbar ansluter efterhand.

Smaken smeker munnen lättsamt och friskt med hjälp av läckert sötmogen frukt, elegant syra och små lätta tanniner. Sirliga fruktslingor slingrar sig långsamt ut i en lustfylld avslutning. Här har vi en subtil fjäderviktare (12,5%) med all önskvärd fräschör och elegans. På sitt sätt enastående bra, men också i lättaste laget för de flesta matsammanhang. Smörstekta kantareller var helt underbart ikväll, men stekt fisk borde också passa bra. Den friska lilla grönheten blir mer uppenbar efter maten än den var innan, så vinet njuts bäst tidigt på kvällen.

2009 Istituto Agrario San Michele all'Adige (Fondazione Edmund Mach) Pinot Nero Trentino DOC är lite mer färgintensivt än ettan, varmrött mot ljus rubin. Doften är ganska rik med relativt sett mörkare nyanser. Här finns också en snygg pinotkrydda/fatkrydda, som framkallar ett sensuellt sug i maggropen. Fruktaromerna drar mer mot hallon, röda körsbär och röda vinbär. Lite Ahr-vibbar faktiskt, kanske är det faten. Ektonerna är alltså mer uppenbara - men absolut inte dominanta - med lakrits, orientkryddor, stekt lök och vanilj. Dessutom den härliga känslan av våt mossa, och en nästan omärkbar grönhet likt tomatplantans.

Upplevelsen i munnen är fruktmogen och aromrik med toner av hallon och röda körsbär plus en avvägd kryddighet. Syran balanserar strax under frukten och det finns hyggliga tanniner, varav en mindre del tycks härröra från ek - utan att det på något sätt stör. Vi noterar en trevlig lakritssälta och ett litet lingonsnörp i avslutningen. En god pinot, och tillräckligt stabil för att hantera lite stadigare mat (13,5%). Fyller ut med luft och blir "större" än medtävlaren.

Summa summarum: två ämabla viner helt utan invändningar, där vi föll lite extra hårt för Pojer & Sandris elegant på egen hand, och till vår smörstekta kantarelltoast. Till fettucine med ljus köttfärssås visade lantbruksskolan framfötterna - likt en ung fruktig langhe nebbiolo som tvingats lämna ifrån sig tanninerna vid gränskontrollen från Piemonte. Båda finns att beställa, och levererar alldeles utmärkt för pengarna.


Carlo Merolli, 125 DKK/SEK och 125 DKK/SEK