1999 Künstler Reichestal Pinot Noir

Sista glasen hemma i Stockholm, innan augustikvällarna kommer, får bli en mogen spätburgunder. Så tyskifierade har vi blivit under senaste året, att en flaska av det här slaget känns som hemmaplan. Vi tror oss veta ungefär vad vi kommer få, men med hela tolv år i ryggen kan förstås vad som helst hända. Hur pass bra druvmaterial skördade Günther Künstler i den goda årgången 1999? Körde han på med för mycket fat? Vi har faktiskt ingen aning.

1999 Künstler Hochheimer Reichestal Pinot Noir är som väntat en visuellt mogen uppenbarelse - varmt brunröd, transparent med tegelkant. Med näsan rakt ner i karaffen får vi rent ohemula mängder malört - men i glaset bjuds en mer balanserad doftbukett, om än av ärke-tyskt snitt. Rejält komplex med noter av malört, multnad, mint och fudge. Rostigt järn och ankomna jordgubbar, späntved och tigerbalsam. Ett sniffarvin, utan tvekan.

Smaken är ganska generöst fruktig, med riktigt god intensitet och så den där typiskt viskösa, krämiga munkänslan som tyskarna gillar så mycket. Här finns drag av undervegetation, liniment och tigerbalsam som hänger med hela vägen ut i den långa, mintiga, lakritsfisk-salta och bara aningen alkoholvarma eftersmaken (13,5%). Tydligt adresserat till lustcentrum, som svarar med ett njutningsfullt purrande. Fantastiskt gott! hojtar S.

En sak är klar. Man måste gilla den lite egenartade tyska pinot-stilen för att uppskatta det här. Men om man gör det, så får man i gengäld väldigt trevliga mognadstoner och en rätt saftig laddning av pinositet som fortfarande har fräschören i behåll. Bättre än väntat - ja, riktigt bra utdelning faktiskt. Tio års lagring ingår i priset, tack för det! Dricks allra bäst vid en temperatur runt femton grader.

Gott om flaskor kvar, 199 spänn.