En ung snygg kines i välskräddad kostym svänger upp sin vita cabriolet framför klubben. Med en vinare i handen kliver han ur bilen, kastar en självsäker blick på flaskan och går in med bestämda steg. Väl inne i värmen registrerar han snart en ung kinesiska i röd sidenklänning. Hon sippar på ett konventionellt vin i ansiktslöst sällskap.
Den unge mannen ställer fram sin flaska på bordet. "Bad Boy", står det på etiketten. Den vackra kvinnan i rött kastar en nyfiken blick, mannen noterar hennes sensuella läppar. Den unge mannen häller upp av sitt vin, och ur glaset stiger en djävulusisk röd rök - det här är inte vilket tjut som helst. Fler ögonkast utväxlas medan mannen dricker ur sitt glas under uppenbar njutning.
Plötsligt bestämmer sig kvinnan i röd klänning för att lämna både sitt sällskap och sitt tråkiga vin. Den unge mannen möter upp. Klipp till frontal närbild på kvinnans kärlekskranka ögon som tittar rakt in i kameran. Reklamfilmen slutar med hångel utanför klubbens garderob och löften om mer. Sens moral: är du kines och tar med en flaska Bad Boy så får du ligga.
Scenskifte till danmarksfärjans taxfree-butik. Här hittar man oftast inget som är värt att bry sig om. En gång för länge sedan sprang vi på en riktigt smarrig Château Segonzac, så någonstans lever hoppet fortfarande om att göra något liknande fynd. På just den här resan har man tilbud på Bad Boy för 149 DKK. Nu har vi alltså 1) en småsunkig taxfreeshop 2) ett vin med skojsig etikett och 3) en reklamfilm som riktar sig till nyrika kineser. Summan av detta borde inte få oss att hala upp plånboken, snarare att lägga benen på ryggen.
Men 2008 Bad Boy är faktiskt precis vad vi vill dricka efter att ha kört 65 mil och suttit fast i två rejäla köer på vägen hem. Efter en kvart i kylen spelar doften i karaffen upp ett urskönt fjäsk. Mörk kola och ädelt grispiss - denna underbara ingrediens i bordeaux - samsas med snygg fatrost som har diskreta inslag av bränt trä, espresso och tjära. Merlotfrukten känns sval, frisk och mörk som av plommon och vinbär, helt utan likörtoner, med en gnutta mintchoklad på toppen.
I munnen serveras en ungdomligt rättfram och yster attack. Frukten är sval och relativt slank, syrorna friska och tanninerna måttligt stora och snabbmoget mjuka. Det är rätt bra tryck i smaken med en alkohol strax under 14%, som inte stör det minsta lilla. Istället tänker vi på de sköna salmiaktonerna som förmedlar en överraskande bra mineralkänsla. Hela paketet är redan i drickmogen balans, det är bara att tuta och köra. Serverat vid lagom sval temperatur blir det både läskande och omedelbart riktat mot lustcentrum. Tur att vi köpte ett par flaskor till. Hatten av, Jean-Luc Thunevin och vinmakare Murielle Andraud!
95% merlot och 5% cabernet franc. Inköpta druvor från 40-åriga stockar i Fronsac, Pomerol och Bordeaux. Mustkoncentrering med hjälp av saignée. Uppfostran under ett år i nya ekfat. Fler detaljer här.
149 DKK på Scandlines, 219 kr i BS.
Det är inte sällan mer spännande att utmana sina fördomar än att stryka dem medhårs. Reklamfilmer är annars ett kapitel för sig. Jag har fortfarande ofantligt svårt att förstå hur många reklamfilmer kan vara så genant usla. Okej för att någon kan spela in dem, men sedan ska någon som borde vara välutbildad och välbetald säga "det här är ju lysande" och sedan hosta upp ett sex- eller sjusiffrigt belopp ...
SvaraRaderaJag måste ha stått och fingrat på en Bad Boy ungefär samtidigt som du. Jag följde mina instinkter och riktade in mig på whiskyhyllan istället. Är trots dina positiva ord inte helt övertygad om att jag gjorde ett misstag men du har onekligen sått ett frö av tvivel
SvaraRaderaIngvar! Du missade något. Jag gillar också Bad Boy skarpt. 2005:an var riktigt bra, men 2008 har jag inte hunnit med ännu. Hoppas det nu är två frön av tvivel, så att du testar nästa gång. : -)
SvaraRadera