onsdag, mars 30, 2011
Mästarmöte 2007: Barral Faugères vs. Lacroix-Vanel Fine Amor
Ikväll: två vinodlare som vi har träffat flera gånger, två av våra absoluta favoriter. Aldrig någonsin har vi haft deras viner på bordet samtidigt. Det känns smått upphetsande - och samtidigt lätt sadistiskt - att tussa ihop dem. De borde egentligen få skina på egna premisser - men inte just ikväll, för nu måste någon av dem vinna. Grenarna är 1) provning på egen hand och 2) matsällskap till risotto och stora kalvkotletter klädda i fettkappa. Slagträn som sifferbetyg kan komma att användas.
Som den rebell han är öppnar Didier Barral pang på med sin 2007 Faugères Tradition. Färgen är mörk oxblod med lila kant.
Doften ur karaffen får oss att frusta av njutning: svartpepparkvarn och knallpulver, blodapelsiner och blå syrener, järn och mörka köttsafter, massor av salmiak och några valnötter. I glaset är doften alldeles ren med sötfruktiga drag som berättar om hög mognadsgrad. Dessutom garvat läder, blodig biff, svartpeppar och sötsalt lakrits. Inom en timme växer den söta nollsju-frukten och formligen hoppar ur glaset med ännu mer av blodapelsiner.
Jean-Pierre Vanel är lite mer reserverad och eftertänksam, han tar det piano i alla lägen. Den purpurfärgade 2007 Fine Amor vänder sig försiktigt i karaffen och avtäcker lavendeldoftande garrigue över mogna hallon, fikon, muscovado, köttsafter, sten och salmiak. Även här får vi en mycket mogen frukt med drag av både hallon, björnbär och blåbär. Dessutom finns inslag av cassis, kulspetsbläck, tobak och choklad som vi inte hittar i ettan. Doften har en härlig fräschör och elegans, den är inte alls lika animalisk förutom en diskret pust av lagård. Visst finns flera gemensamma nämnare - ändå är vinerna helt olika till sin personlighet. Första glaset innehåller noll procent syrah, men ger ändå flest associationer åt det hållet.
2007 Domaine Leon Barral Faugères Tradition är rejält tätt och intensivt i munnen. Wow-känslan är odiskutabel när högar av svartpeppar förenar sig med stadigt friska syror och snyggt sveper igenom en harmoniskt len och välmatat sötfruktig mittsmak, för att formligen explodera ut i en superlång ringande avslutning som fortsätter ända ner i strupen och magen. Onekligen ingår alkohol i detta vin: 13% säger etiketten, men femton ligger säkert närmare sanningen - och den saken kan man lugnt fundera över i ett par minuter alltmedan sötlakrits, kryddor och mineraler dansar ringdans på tungan. Rebelliskt krut och rackarns gott!
2007 Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor är inte riktigt lika tätt, men mer präglat av tanniner och en örtbitter kärvhet som lovar riktigt gott inför kvällens måltid. Syrorna är friska, men smaken ringer inte på samma galet intensiva sätt. Här finns mindre av sötma, istället liten bläckighet som saknas i ettan, och en svalkande stenig mineralkänsla. Det mesta händer i mittsmaken, medan slutet är lite kortare. Fine Amor har en mer läskande personlighet utan alkoholvärme, pepprigheten är inte alls lika framträdande. 14% säger etiketten, och det verkar stämma rätt bra. Överraskande svalt för året uppvisar vinet en elegans och balans som tycks vara perfekt ämnad för matbordet.
Och inte oväntat är det Fine Amor som inordnar sig bäst med maten. Det är den karaffen vi spontant vänder oss till för påfyllning (91). Men på egen hand är det utan tvekan Barrals Faugères som är häftigast. Mötet åskådliggör motsatsförhållandet mellan provning och måltid. Ska vi prata siffror är det sistnämnda vin som vinner fighten - kraft och längd brukar göra det (92). Båda vinerna är fortfarande i en ungdomlig fas med goda framtidsutsikter.
Mer om Barral och hans nollsjua här. Mer om Vanel och hans nollsjua här.
Visst är det lärorikt att testa flera viner till en maträtt. Har inte prövat Fine Amor men desto fler av Baralls Faugères 07:a (köpte 2 lådor). Tyvärr inte ett enkelt vin till diverse mat - tänker mest på sommarens grillningar och inte på nån raffinerad anrättning. Barallen testade jag för några dagar sedan men tyckte att den tappat en del kraft (drog ur korken och hällde upp - på en "blomdag"). Efter en timme var dock ordningen återställd - maten då - den kycklingen dog två gånger - först vid slakt - sen kom Barallen och körde över. Vinet är ändå så jäkla gott - bara att njuta.
SvaraRaderaTvå utmärkta producenter. Men premissen är helt fel. Att utgå från att man ska ”vinna” i vin är ganska felriktat...
SvaraRadera-P
Hehe.
SvaraRaderaMinst just Baralls Faugères från just Matbaren av alla ställen..
@Per och Britt, BKWine
SvaraRaderaJa, visst kan det vara felriktat att hitta vinnare bland viner om man tror att man ska hitta DET vinet, men det är ett rätt kul upplägg för bloggar. Det händer ju vid flera tillfällen att man står och funderar på vilket vin som skulle passa bäst till en måltid. Då kan man ju prova två eller fler, och frågan infinner sig strax vilket som var bäst. Inte bäst för alltid, men bäst i just den situationen.
Easy Drinkers (easydrinking.blogspot.com) har prövat detta "Battle of the Bottles"-upplägg vid flera tillfällen, med mycket gott resultat.
@Finare Vinare. Ser fram emot fler BOTB-blogginlägg framöver.
Jo, förvisso. Och bäst just den dagen och för det humöret man är på.
SvaraRadera-Per
Glömde förtydliga att förra kommentaren kom från Easy Drinkers-FM, inte hela Easy Drinkers.
SvaraRadera/ FM
Tycker för min personliga del, och av erfarenhet, att både Vanel och Barral är winners.
SvaraRaderaVanels Fine Amor är alldeles underbar, en elegant tillfredsställelse - finkultur i ordets allra mest positiva bemärkelse.
Barral däremot är en grym punkspelning på liten lokal - det är bara att plugga in ångvälten i förstärkaren och låta sig bli överkörd.
Vet faktiskt inte vilken jag blev mest sugen på ...
Chabanon?
SvaraRadera;)
Om man aldrig ställer upp viner mot varandra i en "tävling" utan endast hänvisar till "det finns en plats och stund för varje vin, och vad man tycker är bara giltigt där och då" så kan man ju också säga att "anything goes". Och det gör det verkligen inte....
SvaraRaderaTävla på skoj är roligast och det viktiga är förstås inte alls vem som vinner, men att vinerna får visa upp sina företräden och avigsidor i en konkurrens med vissa givna förutsättningar. Ofta landar vi i det glasklara slutresultatet "å ena sidan å andra sidan."
Chabanon hade nog gärna varit med på ett hörn.
Och för dom som testat det ena men inte det andra så är det lite lättare att få sig en bild av hur just den oprövade flaskan är vilket jag ofta dragit nytta av och vilket ofta fått bra utdelning. En referenspunkt är alltid bra tycker jag.
SvaraRaderaP.
Härlig duell och fin läsning. Jag vet inte varför men nu blev jag lite sugen på ett glas...
SvaraRaderaHej Fv!
SvaraRaderaEftersom ni är de svenska experterna på Barral så frågar jag er.
Drack en Tradition i sommar på restaurang, glaset var blålila, och vinet var riktigt gott, köttigt.
Provade ikväll en flaska Jadis -08, vinet var tunnare och mer snipigt en vad jag mindes att traditionen var i sommar. Efter några timmar lite amarinekaraktär i glaset.
Måste säga att Traditionen var mycket godare, nu blir jag dock osäker på om det var en 07...
Hälsningar JT
Tack för förtroendet... vi sänkte faktiskt en Valinière 99 ikväll, i valet och kvalet mellan 99, 00, och 01. Vi lär aldrig få reda på om vi valde rätt ;-)
SvaraRaderaOch så hade vi chansen att fylla på lagret med Tradition 08 i förmiddags - men avstod! Märk väl, det säger inget om vinet som har varit grymt gott i två flaskor (tyvärr är de slut), utan om Caves Augés knäckande utbud. Hade vi inte flugit hem skulle vi shoppat 3-litersbuteljer av både Jadis och Valinière från 2008...
Återkommer till Tradition 2007, den borde rocka nu.
min fråga var egentligen, är Tradition ett godare vin?
SvaraRadera/JT