Rioja 2001

2001 var årgången som fick spanska vinmakare att plocka fram de riktiga superlativerna: magnífico! espléndido!! espectacular!!! "Inte sedan 1964 har vi"... och så vidare. Alla vi som inte druckit rioja sedan hedenhös fick plötsligt en god anledning att återknyta bekantskapen och se hur det skulle kännas. Det var någon gång sent i höstas som vi började plocka ihop till en horisontal. Dessa åtta viner finns - eller fanns - att få tag på i svenska butiker: fast sortiment, TS eller BS. Två viner var försenade i leveransen och fick en alldeles egen kväll till förfogande. Vi börjar med dem:

Doften är elegant, smått örtig, med ren mörkröd frukt och antydan till blommiga övertoner. Vi noterar en balanserad ekprägel med bordeauxlika drag av kaffe, bläck, ceder och vanilj. Smaken är stram och elegant, drygt medelfyllig med utmärkt frukt och syra. Örterna ger bra bett, och vi uppskattar den pigga tanninstrukturen med lite kaffebitterhet. Här finns inga tendenser till uttorkning av frukten, tvärtom är smakbalansen perfekt avvägd. En skymt av mint och vanilj far förbi i avslutningen, och sen rullar det på bra i eftersmaken. Stilen är knappast traditionell rioja, snarare starkt bordeauxinspirerad med karaktär av franska fat (liksom hos småsyskonen från Caceres ). Tanninerna är bäst i klassen - precis den typ av tanniner en köttbit behöver. Ett alldeles utmärkt vin som går åt i rasande fart. (90-91)

2001 Marqués de Caceres Rioja Gran Reserva

85% tempranillo, 15% graciano och garnacha tinta. 26-28 månader i franska ekfat och fyra års flasklagring innan släpp i december 2007.







Ur karaffen stiger dominanta fattoner med köttsafter och tjära. I glaset får vi en stor, brettig doft med såväl stall som plåster samt örter som timjan, krondill och vinbärsblad. Frukten är mörkröd med ett kvalmigt inslag av rotsaker och en diskret dos vanilj och kaffekaramell. Högt upp i glaset hittar vi uppfriskande toner av anis och fänkål - och väldigt tydligt: grus. I munnen noterar vi en fyllig smak med pigg fruktsyra och lätt volatila drag. Mittfrukt och tanniner är på typiskt vis lite insjunkna - tänk er att smaken ser ut som en hängmatta. Inte precis klockrent till den stekta köttbiten, alltså. Rondören är dock generös, längden likaså, och med några timmar i karaffen kommer de grusjordiga mineralerna loss ordentligt och ger oss en hel del påtagligt att suga på. Det tycks vara frukt från gamla stockar, och sista glaset är faktiskt det bästa. En ambitiös helklassisk rioja med karaktär av amerikanska ekfat. (90)

2001 Bodegas Faustino "Faustino de Autor" Rioja Gran Reserva Especial

90% tempranillo och 10% graziano från egendomens vingård om 20 hektar i sydostläge, där stockarna planterades 1958. 91 500 kg druvor skördades - i snitt 1,23 kilo druvor per ranka. Musten fick 11 dagars alkoholjäsning och totalt 29 dagars maceration, vid max 29 grader. Två års uppfostran i 298 nya, mediumrostade franska barriques. 91 400 flaskor buteljerades 3 mars 2005.






Mörkare färg. Doften är varm och trubbig med kletig kola, rostade fat, dill och vanilj. Frukten blurrig och ofokuserad åt det generiska plommonhållet med en aning av inlagd sill. Smaken gör ett valhänt försök med murriga surkörsbär, fula trätanniner, ekig beska - och det lyckas inte alls. Det är knappast någon toppklassfrukt i det här vinet, och dåligt vinmakeri gör inte saken bättre. En nidbild av rioja och ett skolexempel på vin som triggar ekallergi. Undvikes. (83-84) är ett snällt betyg.

2001 Marqués d'Arienzo Rioja Gran Reserva

100% tempranillo, nyplanterade 1981. Tre år på fat och två år på flaska innan släpp. Typiskt att det är ett sånt här vin SB väljer att svenskarna ska ha ständig tillgång till. Förmodligen för att bodegan ägts av en av de största aktörerna i världen - Domecq. Big is not beautiful! Sedan juli 2010 är det grannen Marqués de Riscal som tagit över regin.






Färgen är ljus, transparent. Doften är komplex och vackert rödbärig med drag av torkade körsbär, jordgubbar, torkade rosor, mandelmassa och torkade herbes de provence. De senare kombinerade med brettiga plåster och lättflyktig salubrin ger associationer till Ch Musar. Ljusa orientkryddor och sandelträ kompletterar den parfymerade doftbilden. Smaken är samlad och intensiv, elegant framåtdriven av en framträdande, sirligt frisk syra. Aromer av örter och tobak fyller i den ljust fruktiga smakprofilen där faten tacknämligt håller sig i bakgrunden. Positiva omdömen hörs om "pinotkänsla" och "sommaräng". Ska man vara mer kritisk, så är mittsmaken aningen gles på frukt och tanniner, det finns väl mycket ättikssyra i både doft och smak, och eftersmaken är väl inte den längsta. Men sådant kan vi överse med när helheten är så pass förtjusande. Vinet överlevererar till priset och borde tilltala vänner av syrliga, gammeldags botti-lagrade doningar. Det här beställde vi mer av. (89-90)

2001 La Rioja Alta Viña Arana Rioja Reserva

95% tempranillo och 5% mazuelo från byarna Rodezno och Labastida i området Rioja Alta. Tre år på treåriga amerikanska ekfat. Sex omdragningar under uppfostran. Buteljerat i september 2005. Analysdata visar hög syra och volatilitet strax under gränsvärdena. Mer fakta här.






Nästa doft är ren och snygg med en fruktig karaktär av bordeauxdruvor och polerade franska ekfat. Balansen i munnen är fin med smala citruslika syror, mjuka tanniner och rena aromer av vinbär/cassis. Detta är knappast en typisk rioja gran reserva, och kanske inte heller världens mest personliga eller fängslande vin, men ändå riktigt gott och på sitt vis imponerande. För det är nämligen ett proffsjobb, oklanderligt genomfört. Måste vara Valdemar, vi får precis samma Penedès-vibbar som på 3b-provningen. Tumme upp. (89)

2001 Conde de Valdemar Rioja Gran Reserva

85% tempranillo, 10% mazuelo och 5% graziano. Troligen är det aromjäster som lyft fram de rena cassis-aromerna. Uppfostrades 25 månader i fransk och amerikansk ek. Mer fakta här. SB har fått till en lyckad listning - kvalitet och pris möts på en bra nivå.





Nu tjusas vi av en mycket komplex och spännande doft med orientkryddor, torkade örter och pinjeträd. Den rikt rostade fatkaraktären påminner mest om toscansk riserva med sin bittermandel eller körsbärskärna. Frukten har drag av torkade körsbär, med värme av av farin/muscovado och mognadston av hackad skogssvamp. Och smaken, den är faktiskt precis så bra som doften lovar. Fullvuxen kropp med spänstiga blodapelsinsyror, stora kryddiga ektanniner, infattad alkohol åt det högre hållet och tillräckligt med frukt för att möta upp alltihop. Avslutningen är lång och skönt mineralisk. Ett jättegott vin, ja rentav galet bra. Detta måste väl vara Castillo Ygay? (91)

2001 Bodegas Vallemayor Rioja Gran Reserva

Det var som tusan. Synd att man inte köpte fler när de reades för 152 spänn. 85% tempranillo, 10% mazuelo och 5% graciano. Lagring i drygt hälften amerikansk och resten fransk ek.





Doften är maffig och komplex med drag av port och amarone. Vi noterar russin, bränt socker, mandelmassa, likör, kaffe och söta volatila lösningsmedel. Smaken är stor och koncentrerad med varm övermogen frukt och aromer av russin och korint. Alkoholen drar åt det högre hållet, fruktsyrorna är stadiga men knappast eleganta och trätanninerna rätt klumpiga. Lyckligtvis serveras lite mint som friskar upp. Helhetsintrycket blir ändå ganska baktungt - här har man skördat allför sent, och det saknas fräschör. "Trött italienare" säger S. Summa summarum: ett överjobbat vin som inte ger mersmak. Vallemayor eller Marqués d'Arienzo GRE? (87)

2001 Marqués de Murrieta Castillo Ygay Rioja Gran Reserva Especial

93% tempranillo, 7% mazuelo. 31 månader i nya amerikanska ekfat (mer fakta här). En tråkig överraskning, faktiskt. Efter hyllningar från bland andra Gary Vaynerchuk trodde vi att det skulle vara bättre. Slut i det tillfälliga släppet, någon som vill ha en flaska?




Ha, ingen tvekan om vem som har gjort det sista vinet! Fudgekola, vanilj och mörk blurrig frukt känner vi igen, fast med lite fler nyanser än i den vanliga gran reservan. Vi noterar russin, plommon, rödbeta,  mörka körsbär, tobak, viol och lavendel. Smaken är rätt så fyllig och lite kokt i aromerna, rödbetan kommer igen. Syrorna är lite grova och breder ut sig på tvären istället för på längden, om ni hänger med på den. Rejält med ek suddar i bilden, och intrycket av själva frukten är ganska enkelt, dock lite bättre än gran reservan. Ett bra exempel på överekat vin. Tumme ned. (85-86) är generöst.

2001 Marqués d'Arienzo Rioja Gran Reserva Especial

Den här producenten förnekar sig inte.




Se där! Resultaten var oväntat positiva, och vi gillade ju mer än hälften av vinerna. Kommer vi då att dricka mycket mer rioja i fortsättningen? Nja, så lär det nog inte bli. Så enastående bra är man inte, inte ens i en historisk årgång som denna. Det är alltid mycket ek med i spelet, och sånt kan knappast vara bra för vår allergi. Och så är det något med själva upplägget som vi inte gillar. För oss är det mer spännande att ta del av småskaliga hantverksprodukter från passionerade vinbönder än resultaten av stordrift i enorma bodegor drivna av spanska herrar i kostym. Dessutom har blekinges mest göteborgska vinprofil lanserat tesen att spanska viner orsakar "skållebånk"! Vi är beredda att skriva under det påståendet... rikligt med svavel och massor av ek.