4 x Domaine Treloar

Vad skulle du ha gjort om ditt hem i downtown NY hade blivit totalförstört den 11 september 2001? Ingen lätt fråga, vi vet...

Det brittisk/nyzeeländska paret Jonathan och Rachel Treloar valde att helt byta spår och flytta till Nya Zeeland, där Jonathan utbildade sig till oenolog. Efter ett par år som assisterande vinmakare hos hyfsat berömda producenten Neudorf i Nelson var det dags att se sig om i världen efter något eget. De mest lockande förutsättningarna hittade paret i Roussillon. Domaine Treloar gjorde sin första årgång 2006, och har uppmärksammats av bland andra Guide Hachette, Jancis Robinson och Jamie Goode. Gården kan besökas virtuellt genom hemsidan som ger en seriös presentation av parets arbete.

2009 Domaine Treloar "One Block" Côtes du Roussillon är framställt av grenache från en enda vingård med gamla stockar. Vi möts av en charmerande ungdomlig, renfruktig doft åt det mörkare hållet med söta björnbär, hallon, sötlakrits och fikon. Dessutom noterar vi örtkryddiga drag och tydligt gröna toner.

I munnen får vi en småsöt inledning, mer rödfruktig än doften. Mittsmaken är slank, frisk och intensiv men samtidigt rätt återhållsam när det gäller fullmogen grenachefrukt. Istället märker vi hur vinet torkar upp i slutet och avslöjar lite beska och grönt omogna drag. Alkoholen är inte överdrivet hög (14%) men tittar ändå fram i den lite snåla eftersmaken. Med fem till sju timmar i luften har vinet tappat i skärpa men vunnit i drickbarhet. Det bör konsumeras inom ett par år. Ett druvrent och rätt så gott vin, hur som helst.

2008 Domaine Treloar "Motus" Côtes du Roussillon är en blandning av mourvèdre, grenache och syrah som uppfostrats under två år i franska och amerikanska ekfat, 20% nya. På nosen får vi goda fattoner - inledningsvis lite stalliga och läderartade - med klart framträdande rostning. Kryddor, choklad, vanilj och lakrits i balanserat modern stil över fräsch mörk frukt.

Smaken är stor, tanninrik och rätt så extraherad utan att tippa över. Hårdrostade fat sätter tonen alltmedan saltlakrits och vaniljkryddor fyller på tills smaken blivit lagom fluffig - men syrorna är lyckligtvis friska och fixar balansen. Liksom i det första vinet har frukten inte den fulla fenoliska mognaden, någonstans i mitten är det lite tunt och avslutningen blir småsnål även om kryddvärmen är generös. Det här är ändå skickligt gjort och gott i en internationellt gångbar stil. Går åt rätt fort med tillräcklig luftning.

2007 Domaine Treloar "Three Peaks" Côtes du Roussillon är gjort på syrah, mourvèdre och grenache från gamla stockar, och uppfostrat under ett år i små ekfat. Doften är inledningsvis reduktiv med antydan till kloak men blir snart bättre och visar en början till mognadsutveckling. Här finner vi balanserade fat, gott om örter och en syrlig syrahfrukt med limmiga toner och andra lätt volatila drag.

I munnen inleder vinet fruktigt men blir snart oväntat syrligt för en nollsjua från södern. Smaken är relativt tät, örtig och rik på tanniner, men inom ett ögonblick blir slutet alltför uttorkande med snålt grönkärva drag. I eftersmaken märks eken i mesta laget. Återigen känns vinet alltför extraherat, bläckigt, beskt, fruktfattigt och uttorkande. Trots invändningar smakar det snudd på okej med tilltugg, men är knappast kul eller behagligt att dricka. Tyvärr kvarstår detta svårdruckna intryck efter sju timmar i luften. Minst kul i kvartetten, mest kvar i flaskan. Svarte Petter.

2006 Domaine Treloar "Tahi" Côtes du Roussillon består av syrah, grenache och mourvèdre från egendomens bästa parceller - gårdens "Icon Wine" lagrat under ett år i franska barriques. Inledningvis får vi tydliga limtoner som vädrar ut efterhand men hänger med hela tiden. Doften är den djupaste och dovaste, med rostad ek i form av kaffe, vanilj och fatkryddor samt en sötsvart mogen frukt med volatila fruktpastiller, torkade inslag och allmänt trevlig utveckling.

Smaken är den största och lenaste, välmatad med massor av ek och balanserat volatil sötfrukt. Liksom i de tidigare vinerna gläds vi åt att det finns fräschör och svalka, att alkoholen är balanserad samt att vinet har en bra tanninstruktur med viss längd. Liksom i syskonen slutar vinet uttorkande och snålt, vilket är konstigt och onödigt när vi nått gårdens toppnivå. Och tyvärr har ekfaten fått ett alltför stort spelrum.
Men - detta är utan tvekan det vin som vinner mest på fyra-fem timmars luftning. Riktigt gott, när slutomdömet ska sättas.

Summa summarum: en rätt kul provning som också gav exempel på fyra årgångar. Detta är verkligen "new world wines from old world vines" - men vi måste sätta frågetecken för vingårdarbetet. Vi är fem som provar, och alla hänger upp sig på vinernas lite fruktsnåla och kärvt uttorkande avslutning. Troligen har man valt att skörda strax innan full fenologisk mognad, för att bevara syrorna. Sedan är det utan tvekan proffsigt vinmakeri i källaren - men också lite överjobbat, med för många studiopålägg i form av rostad ek.

Resultatet blir viner som är habilt goda och skickligt formaterade, men inte överdrivet roliga. De saknar helt enkelt den ursköna personlighet man emellanåt kan hitta i södra Frankrike. Mest lyckade i ett bredare kommersiellt perspektiv är nog 2008 Motus och (bäst) 2006 Tahi, bland annat tack vare lite svalare årgångar som gett en naturlig balans. Men tyvärr, stilen är inte vår.


Varuprover från Vinstocken.se som levererar direkt till svenska kunders hemadress - skattat och klart - via Rindchen i Hamburg. Priserna är rimliga: 119 till 219 kr.