2004 Château La Tour de By

Just det, cellar thinning. Nyårslöften bör inte vara allför knepiga att leva upp till, vårt var helt enkelt att röja upp i källaren. Udda flaskor lever farligt, en och annan gammal bloggdarling spökar kvar i enstaka exemplar. Det ska bli lite kul att se hur de står sig, och hur våra intryck står sig.

2004 Château La Tour de By, Médoc Cru Bourgeois Superieur lanserades i oktober 2007 och har därefter levt ett långt liv på svenska systembolagshyllor. Aktuell årgång är 2007. Om några årgångar passerat däremellan har vi missat dem, eftersom mer intressanta viner - och framförallt inköpssätt - uppenbarat sig längs med vägen.

Sista flaskan ut, alltså.  Leverad direkt från källaren vid 12 grader, en snabb vända i karaffen så kör vi. Första attacken mot nosen ger rätt mycket gräddkola, lakritsremmar och kaffekaramell. I nästa våg får vi precis de förväntade dragen av stallbacke, rostigt järn och grusjord som dominerade bloggosfärens beskrivningar när det begav sig - kul att mineralerna slår igenom så pass bra i ett lite enklare vin. Den plommontonade frukten för tankarna till merlot trots att cabernet sägs dominera, utan att vi hittar den riktiga definitionen. Undervegetation, örter, ceder och bläck kompletterar doftintrycken.

En mjuk entrématta rullas ut i munnen,  trevligt nog med en läskande syra, men vinet biter strax ifrån och bjuder oväntat bra grepp med örtiga tanniner och grusmineraler. Smaken är sötare och mer insmickrande än vi minns den, och tillsammans med fet tobak och den myckna saltlakritsen smakar vinet ungefär som ettans snus. Snus med lite mintchoko i avslutningen. Det är omedelbart gott, men också en smula kletigt om man ska vara kritisk. Massor av fat. Moget men absolut inte över kullen än.

2004 La Tour de By är nog ungefär så bra som vi minns det - och det är ju glädjande. Betyget måste ändå justeras ned, men det är snarare vi som förändrats och blivit mer krävande allteftersom nya uppenbarelser har flyttat om perspektiven. Bristsituationen från 2007 är löst - vill man ha tag i hyggligt prissatt vardagsbordeaux är det bara att vända sig till en tysk nätbutik som Gute Weine eller Axel Buess. Men halvindustriell bordeaux i 150-kronorsklassen har det inte lätt mot hantverksmässiga konkurrenter från områden som Languedoc-Roussillon eller Loire, så är det bara. I ett bordeaux-perspektiv är det dock fortfarande "good value". Slutligen en positiv sak till - här finns fortfarande en framtid om man lagrar kallt, upp till fem år borde inte vara något problem.

ps. Den definierade cabernetfrukten vi saknade, den fanns i gårdagens vin.

pps. Någon som smakat senare årgångar?