Ur decembersläppet plockar vi ett par nebbiolo från två av de mest prestigefyllda producenterna i barolo/barbaresco. Området Valmaggiore i Roero har en sandig jordmån som brukar bidra till elegans och lätta tanniner. Läget Fontanazza ligger söder om byn La Morra, strax norr om vingårdarna La Serra och Cerequio. Legendariske modernisten Roberto Voerzio gillar att spela Led Zeppelin i vinkällaren men har ingen egen hemsida, så är det är svårt att hitta information. Vi gissar att vinet kommer från unga stockar.
2008 Bruno Giacosa Nebbiolo d'Alba Valmaggiore di Vezza d'Alba har en mycket ljust varmröd till tegelröd färg. Vi noterar en fantastisk lyster och briljans - det här vinet är snyggt som satan!
Doften är först återhållsam, och lindar på ett elegant sätt upp sina komplext ljusröda aromer med drag av tranbär, nypon och rönnbärsgelé. Det här ger ett ärketraditionellt intryck, med ett tydligt inslag av tobak och druvstjälkar, därtill örter och flintrökiga mineraltoner. Genomluftat, med bara en liten aning av vinägerstick.
I munnen gör vinet entré likt en slank dansös. Lätt, friskt och syrligt, med intensivt röda aromer där den lilla druvsötman påminner om gelé: röda vinbär, rönnbär, hallon, lakrits, och balsamico. Vi förtjusas av renheten och fräschören. Med sina små, örtiga tanniner hamnar balansen nära ett friskt vitt - en burgundisk balans, om man så vill. Smaken ringer länge, tack vare sina läskande syror.
2007 Roberto Voerzio Langhe Nebbiolo Vigneti S. Francesco Fontanazza har en mörkare rubinröd färg. Ganska färgintensivt i mitten, med tomatröd kant och hyfsad transparens.
Första sniffet är klart frestande. Aromerna täta och söta, med vildhallon, körsbärs- och chokladpralin, plommon, lakrits, orientkryddor, mandelmassa, lim, och frisk menthol som fläktar upp ur glaset.
Smaken är len och fyllig i attacken. Mittsmaken tätfruktig, aromintensiv och rikt chokladdoppad med bestämda, välstrukturerade tanniner som skjuter ifrån på ett spänstigt sätt i själva sväljet och sedan generöst vecklar ut sig med massor av kryddtoner och te-likt upptorkande mineraler. Frukt, kraft, grepp och tanniner imponerar - men om vi är kinkiga skulle det vara önskvärt med mer av lyft och fräschör.
Båda vinerna är läckra, men befinner sig i var sin ända av spektrat tradition-modernism. Som inledning på kvällen - till en tallrik antipasti - är Giacosas nebbiolo snudd på perfekt med sin intresseväckande aromatik och sin syradrivna, lättfotade elegans - bra nära bulls-eye på våra preferenser. Urskönt att dricka redan idag - tillfredsställelsen är större än poängen.
Voerzio använder av allt att döma gott om ny ek, men den är väldigt skickligt hanterad. Kvaliteten är i nivå med en bra barolo - eller åtminstone med Spinettas langhe nebbiolo. När vi provar innan maten, är vi överens om att balansen kräver mat. Men när maten kommer till, så lockar svartpepparn fram vinets eldighet (14,5%) och mötet blir inte lika bra som vi hade hoppats. En rejäl köttbit, och helst några års lagring, behövs för att sätta allt på plats. Och stilen, den är inte riktigt vår.
Kvällens favorit, mest lyckobringande och mest användbart nu: 2008 Bruno Giacosa Nebbiolo d'Alba Valmaggiore!
ps. €18,90 på Superiore.de. 259 kr på SB
Vi drack Valmaggiore igår också och kan bara instämma i lovsången, riktigt bra! Det är härligt med producenter som lägger så mycket kärlek även på sin Nebbiolo d'Alba och inte bara använder den som slasktratt :)
SvaraRaderaJojo, det går bra nu - Giacosa och Voerzio en onsdagkväll ;-)
SvaraRaderaVinös - Angående nebbiolo d´Alba som slasktratt så vet ju Giacosa att ta betalt, även för sin Roeronebba, så en viss nivå förväntar man sig ju.
/Patrik
Ja, men inte vilken onsdag som helst - det här är ju lillejulafton för vinnördarna. Och så hade vi nöjet att plocka ihop godis till nyhetsprovningen på måndag.
SvaraRaderaVisst var det tillräckligt med Giacosa-magic i glaset för att motivera slanten. Mersmak!
Voerzio fick gå i retur, kräsna som vi är ;-)