Barolo 1978

Ett magiskt år. Sägs det i alla fall, nu ska vi se...

Alla vinerna kommer från namngivna vingårdar - utom Pios.

Det var inget fel på Pio Cesares korkar.

Inte på Aldo Conternos heller. 

Massvis med fällning dekanterades bort.

Kvällens kombattanter:

1978 Fratelli Barale Barolo Castellero

Ärketraditionell familjeproducent inne i byn Barolo

1978 Francesco Rinaldi Barolo Cannubbio e La Brunata

Lika ärketraditionell som Barale, dessutom grundad samma år: 1870

1978 Pio Cesare Barolo

Välkänt handelshus i Alba som förenar det urtypiska med det lättillgängliga

1978 Renato Ratti Barolo Marcenasco

Den förste modernisten i La Morra, med tidig drickbarhet som målsättning

1978 Paolo Cordero di Montezemolo Barolo Enrico VI

Klassisk La Morra-producent som bara blivit modernare med åren

1978 Aldo Conterno Barolo Riserva Cascina Masante

En av barolozonens bästa producenter: tradition och förnyelse

Första glaset har en stilig, varmt tegelröd färg med orange kant. Här finns en hel del rött kvar, och vinet ser påfallande ungt ut för sin ålder. Doften är rödfruktig på ett svalare sätt, med drag av röda vinbär och rönnbär. Vi kan njuta av fin fräschör och en positiv grönhet som vetter åt druvstjälkar, gräs, grön paprika, tobaksblad, salvia och oregano. Jordtoner och te kompletterar doftbilden. Smaken är måttligt intensiv i aromerna, en mellanviktare med markerad syra och lätta, finsandiga, aningen uttorkande tanniner. Helhetsintrycket av ljus, röd frukt i en burgundisk smakprofil sammanfattas bäst i ordet elegans. En fin start!

1978 Renato Ratti Barolo Marcenasco (Conca)

Marcenasco är egentligen inte en namngiven vingård utan ett större delområde av Frazione Annunziata i La Morra. Exponeringen är sydväst till sydöst och höjden mellan 240-290 meter. Jordmånen är tortonsk blå märgel, vilket bör ger vinet en elegant och parfymerad stil. Vid förra årets test av 71:or uppvisade Marcenasco överraskande gröna aromer. Precis som då får vi den tydliga grönheten, men denna version är bättre. Ändå lite anmärkningsvärt i ett såpass varmt år, men förmodligen har man plockat relativt tidigt. Den rostade coca-cola-ek som numera är ett signum i Marcenasco märker vi inte ett spår av. Hmm förresten, på halsetiketten kan vi se att vinet kommer från den del av Marcenasco som heter Conca dell'Abbazia dell'Annunziata. Vidare läser vi 0,7 ha och 2 671 buteljer varav denna är nr 144. Knappast jämförbart med de 45 000 - 60 000 flaskor standard-Marcenasco som buteljeras idag. Yes, detta var alltså en Conca! Tre röster på bästa vin.

Andra glaset har en frisk röd färg med liten tegelkant, och ser ännu yngre ut än ettan. Doften är den mest utåtriktat fruktiga av alla sex, riktigt läcker. Vi möts av blommiga övertoner ovanpå en utåtriktad, skinande röd godispastillfrukt med drag av röda körsbär, röda vinbär, kanske några slånbär. Flera kommenterar något som påminner om metall och kulspetsbläck, och finns det inte något drag av nya ekfat? Doftbilden kompletteras av te, ylle, mynta och mint. I munnen får vi en rödfruktig profil, måttligt kraftfull med hög syra och lätta, torra tanniner. Det finns en hel del likheter med föregående vin, men tanninerna är kantigare och syran något snipigare. Några provare tycker att vinet håller på att torka ut, men själva störs vi inte utan gillar vinet som det är, även om ett matsammanhang hade varit att föredra. Ännu en elegant i den ljusare skolan.


1978 Paolo Cordero di Montezemolo Barolo Enrico VI (Villero)


Enrico VI-delen av Villero (Castiglione Falletto) omfattar 2,1 hektar av totalt 15 och anses allmänt utgöra de bästa, centrala lotterna. Vingården ligger på 280-300 meters höjd och vänder sig mot sydväst. Jordmånen är Diano-sandsten och sedimenterad, järn- och kalkrik lera, från den helvetiska perioden. Den är tung och kompakt, bra på att hålla fukten, vilket är en stor fördel i torra och varma år. Idag är stockarna minst 30 år gamla - en stor del planterades om 1971. De äldsta är 50 år gamla. Villero anses inte ge Castigliones mest eleganta viner, däremot gott om tanninstruktur och en högre syra. Kvällens smakprov ger ett mer fruktigt och mindre komplext intryck än när vi drack det förra hösten. Skillnaden kan ha att göra med ISO-glasen som visar mer frukt, medan de stora bourgognekuporna ger en mer komplex doftbild. De här flaskorna hade nästan ingen fällning, konstigt! En enda röst på bästa vin.

Tredje glaset har en brunröd färg med bred tegelorange kant som ljusnar mot grönt. Doften är stor och utvecklad, vidöppen för sniffande utforskning. Den har lite murriga drag, men en enorm komplexitet. Vi kan bocka av minst fyra nyanser av brunt: buljongtärning, oxfond, kalvfond, svampfond och soja. Ur matlagningsvärlden hittar vi även tomatsås, ostar och basilika. Från båthuset kommer tjära, läder och svavelstickor. Dessutom hittar vi chokladkola, knäck, hostmedicin, jord, te och en massa annat. En maffig, rustik bouquet! I munnen får vi en aningen söt smak av väl mogen, delvis torkad frukt med chokladiga tanniner, rejäl rondör i kroppen samt en avmätt, mjukare syra. Massvis med jordiga mineraler skänker ryggrad åt allt godis. Ett riktigt läckert vin att dricka på egen hand, dessutom med en härlig längd på eftersmaken. Knappast elegant, men väldigt givande.

1978 Francesco Rinaldi e Figli Barolo Cannubbio e La Brunata

Brunate ligger precis vid gränsen mellan La Morra och Barolo och anses som exceptionellt bra. Exponeringen är syd/sydost, höjden mellan 240 och 350 meter, ytan totalt 25 hektar. Jordmånen är blå märgel av den tortonska typen. Brunate anses ge kompletta barolo med kraft och balans. Cannubbio är mer känd som Cannubi Boschis eller Monghisolfo, efter två tidigare ägare. Det är en exceptionellt bra vingård strax norr om Cannubi i Barolo, med perfekt solexponering sydost/syd/sydost på en höjd av 230-250 meter. Den tortonska jordtypen, kalkrik lera med inslag av sand, anses ge eleganta och parfymerade viner. Men ibland stämmer inte förhandstipsen! Elegant och parfymerad är knappast de ord man först kommer att tänka på. Kraft och balans kan vi skriva under på.  Med 14,1% klockar vi in på kvällens högsta alkoholhalt. Ett populärt glas som gav fem röster på bästa vin.

Fjärde glaset har mörkt rödbrun färg med tegelkant, här finns gott om rött färgpigment kvar. Doften än knuten och dov, först ger den ett lite anonymt intryck med låg definition. Men det som kommer igenom efterhand är riktigt gott, även om leveransen är reserverad: mörkt välhängt kött, mörka körsbär, slånbär och läder. Och så förstås mognadstonerna av jord, te och mynta. Knappast ett fruktigt intryck, snarare köttigt, även om några söta körsbär försöker ta sig igenom. Desto mer serveras istället i munnen. Detta är en rik och fullmatad personlighet med mörka körsbärsaromer, stora tanniner, obändiga kalkstenssyror och massor av mineraler. Lite rustikt uttorkande i tanninerna, men i stort sett är balansen utmärkt med höga mätvärden i alla staplar. Sammanfattningsvis ett stort och välstrukturerat vin i en mörkare stil. Riktigt bra!

1978 Fratelli Barale Barolo Castellero

Castellero ligger strax nordost om byn Barolo, mittemot Cannubi, och vänder sig mot väster. Vingården ligger på 250-270 meters höjd och omfattar totalt sex hektar, varav fem tillhör Barale. Jordmånen är blå märgel och sandblandad lera av den tortonska typen, men strax undertill finns brun sandsten av den helvetiska vilket kanske kan förklara den tuffare strukturen. Barales källarregim var (och är fortfarande) helt traditionell med lång maceration och "cappello sommerso" (skalhatten konstant nedtryckt). Ännu en nyckel till alla tanniner. Barale gör omkring 24 000 buteljer av Castellero. Sju röster på bästa vin.

Femte glaset kommer i ljust sammetsröd färgnyans, med fin lyster och transparens. Liten tegelorange kant, men mycket rött kvar. Ett supersnyggt utseende! Den återhållsamma doften är fint definierad, med krämiga toner som har en anstrykning av mediumrostad ek: snyggt rökiga toner, en aning av vanilj och fina orientkryddor. Frukten drar det röda hallonhållet utan att bli övertydlig, allt är väl sammansatt. En elegant doft som lämpar sig att ha bakom öronen. Smaken är frisk och intensiv, med rejäla kalkstenssyror och härligt tuggbar tanninstruktur. Här förenas kraft, elegans och längd på ett övertygande sätt. Stilen är klassisk och matkrävande i sin balans. Vinet känns fortfarande relativt ungt och kan utvecklas i åtskilliga år till.

1978 Poderi Aldo Conterno Barolo Riserva Cascina Masante

Bussia Soprana är högt beläget (400 m). Jordmånen här förenar sand och märgel, och ger inte så kraftiga tanniner som i Ginestra-delen av Monforte, men högre syror. Cascina Masante i Bussia är numera mest känt för gårdens dolcetto, och ifall det fortfarande odlas nebbiolo här så ingår den numera i "bybarolon" Bussia Soprana eller i Langhe Nebbiolo Il Favot. Den här riservan är en specialtappning som gjordes under några år för sällskapet "Cavalieri del Tartufo" i Alba. 1032 buteljer blev det av 78:an, varav vi satte i oss tre. Kvällens vinnare med ett tjugotal röster.

Sjätte glaset är ljusare brungult, med orangeröd kärna och en liten grön nyans längst ut i kanten. Hmm, det är alltså en madeira vi har i glaset?  Ja, även att döma av den vidöppna doften tycks det så. Vi får bränt socker, knäck och kola. Menthol, svamp, tjära, båthus och järn. Lakrits, nougat och ljus choklad. Torkad frukt, citrus och apelsinskal. Kort sagt, det doftar jul! Kanske inte riktigt vad man förväntar sig av en barolo - snarare av en sercial - men det är helt fantastiskt att sniffa på. Nu skulle man kunna tänka sig att vinet är ruinerat av oxidation, men inget kunde vara mer fel. Tvärtom serveras en smak i utmärkt balans, där vi njuter rika aromer av torkad frukt som balanserar med frisk syra i en kraftfull kropp. Eftersmaken är smått kryddig med långa ringande syror i slutet. Ett helt superbt vin, om man inte har problem med oxidation. Att dricka till julnötterna.

1978 Pio Cesare Barolo

Handelshuset Pio Cesares filosofi har ju alltid varit att blandning ger en helhet som är större än de ingående delarna. Man har byggt sin verksamhet på långa kontrakt med utvalda odlare, men även på ägda vingårdar, idag över 50 ha. Standardbarolon hämtar sin frukt från Serralunga (Ornato), La Morra (Roncaglie), Grinzane Cavour (Cascina Gustava) och Novello (Ravera). Alltså såväl tortonska som helvetiska jordmåner. Kronjuvelen är förstås Ornato, känd för sina mörka intensiva aromer med en tydlig ton av tjära. Eftersom den första vingårdstappningen av Ornato gjordes 1982 kan vi räkna in även den frukten i kvällens vin. Precis som vid 1971-provningen förra året överraskar Pio Cesare positivt, även om 71:an var ännu bättre. Madeiriseringen kan knappast kallas för en defekt, även om den kan bero på flasklagring i varmare omständigheter. Den hänger troligen också samman med Pio Cesares genomluftade fatstil. Sex röster på bästa vin.

Dags att summera:

Arton flaskor (i stort sett) utan defekter är bra utdelning.

Även om de sinsemellan var ganska olika höll vinerna en förvånansvärt jämn och hög kvalitet: inga mirakler som Giovannini Morescos 1971 Barbaresco Pajoré - men heller inga stolpskott som på 71-provningen. Riktigt trevligt helt enkelt.

Det var i vissa fall svårt att koppla ihop jordmånen med resultatet i flaskan. Men nog fick La Morra visa upp sin elegans och Monforte sin struktur. Och till slut blev det julafton!