2004 Podere Capaccia Chianti Classico

Visst är det vackert så man blir knäsvag. Och dessutom blir vi svårt nostalgiska! Podere Capaccia, strax norr om Radda in Chianti, är en av de högst belägna egendomarna i mellersta chianti classico-zonen. Bland andra bra namn på toppen av kullarna hittar vi Volpaia, Ama, Cennatoio, Rietine - och Montevertine.

2004 Podere Capaccia Chianti Classico DOCG är fenomenalt stiligt att se på, med solnedgångens alla mognadstoner från från mörk rubin till ljus orange. På nosen möts vi av en härligt utvecklad, heltraditionell chiantidoft av körsbärskärnor, surkörsbär, hallon, torkad frukt, läder, oregano, te, fuktig jord och multnande undervegetation.

Smaken är harmonisk och fullt utmognad i helklassisk stil med ljusa, fina aromer. Syran är mjuk men frisk - lite "sur" på typiskt vis - och tanninerna lätta, nedsmälta, aningen torra. Frukten är riktigt fin, men inte precis framhävd. Däremot bjuds generöst doserade jordtoner, en småkärv örtighet samt en liten kärnbitterhet som ger gott bett. Munkänslan är transparent, kanske aningen tunn i mitten. Mineralisk, snarast burgundisk. Vilket förstås bara kan betyda beröm!

Ja, detta är Chianti "Classico" med stort C. Så här brukade det smaka innan horder av klåfingriga konsulter, poängjägare och amerikanska turister trollade bort begreppen. Inte stort eller vinnande, bara väldigt vackert. Det finns ingenting liknande att hämta från svenska hyllor, särskilt inte för priset. Och till en pollo alla diavolo behövs ett läskande vin.

2000 Podere Capaccia Querciagrande Toscana IGT kommer i en dovare brunröd nyans med orange kant, men har inte riktigt samma fina lyster. Doften ger ganska mycket ek i mognande version, plus en frukt som tycks ha blivit lite för varm för att balansen ska vara perfekt. Vasaskepp och russin, liksom. Dessutom noterar vi bittermandel, sandelträ, vanilj, julkryddor, surkörsbär, choklad, svamp, te och jord.

Även smaken är ganska ektung, med syror som kunde varit friskare, och kantiga, lite rustika tanniner. På pluskontot noterar vi mer intensitet i surkörsbären - ungefär samma aromer som i doften - och en bättre längd. Intrycket är fullmoget, rejält och stadigt, men utan den där självklara drickbarheten och elegansen vi fann i det första vinet.

Standardchiantin blandar 95% sangiovese och 5% canaiolo som fått mogna på traditionellt vis i stora botti. Köpa igen? Absolut! Supertoscanaren är en ren sangiovese, som först uppfostrats under ett halvår i ståltank för att sedan tillbringa femton månader i små franska ekfat, varav en tredjedel nya. Kvällens smakprov räcker, men en bättre årgång kan nog vara mer lockande.

För länge sedan, med hjälp av vänliga människor i Radda, hade vi span på Capaccia. Men Carlo Merolli har förstås benkoll. Priserna är 105 DKK/SEK och 195 DKK/SEK. Shoppa loss på mogen Classico!

ps. 1990 Querciagrande blindtestade vi här.