2002 vs. 2000 Château Bouscassé

Underdogläge. Måttliga förväntningar. Fullträff snett bakifrån. Se där bästa tänkbara förutsättningar för en överraskande stor vinupplevelse.

Madiran och Alain Brumont har genom åren blivit ett ordentligt genomtröskat ämne bland svenska vinskribenter. Redigt franskt lagringsvin x fyndmarkering = 119 spänn är en formel som tycks framtagen för ekonomiskt sinnade vinsvenskar. Så långt allt gott och väl, men det kan tänkas vara upplagt för att köparen med tiden ska växa ur sina "fyndiga" inköp och bli sittande med småtråkiga bittersträva hyllvärmare som måste förpassas till livets måndagar - eller?
Inget kunde vara mer fel, ska det visa sig. Det är söndag och vi äter älgfärsbiffar med taggsvamp i gräddsås och lingon ovanpå.

2002 Château Bouscassé AOC Madiran imponerar redan med sin visuella uppenbarelse. Ett kassaskåpstätt vin, opakt mörkrött med oxblodsfärgad kärna och blå reflexer. Nosen är fortfarande ungdomlig med topptoner av körsbärskärnor, lim och kulspetspenna. Mättad av mogna skogsbär, lingon, kaffe, tobak, lakrits, grafit och järn. Doftintrycket är väl ihopskruvat, utan spret. I munnen imponeras vi av den kraftfulla, harmoniska frukten med stora, sötmogna tanniner utan bitterhet. Här finns ingen pålagd kryddighet eller uppsminkad fatkaraktär, smaken är potent, rättfram och hederlig. Ett enastående vin med stor framtidspotential, utan minsta tvekan!

2000 Château Bouscassé AOC Madiran uppvisar mer av mognad och transparens. Varmrött med blå reflexer och tomatröd kant. Doften bjuder på mer av utvecklade aromer med fler ljuva inslag, som sötmandel,  tobak, plommon, järn, jord, mossa och undervegetation. Smaken är påtagligt harmonisk, medelfyllig med frisk balanserad syra, bra frukt och behagliga tanniner. Härlig drickbarhet! Fortfarande relativt ungdomligt har vinet nått sitt drickfönster men lovar att hålla i flera år.

Till maten är det ingen tvekan om att nolltvåan tar hem segern med sin storskaliga smak och sina munfyllande tanniner. Kanske är vinet fortfarande i yngsta laget, men till maten ser vi inga som helst problem att njuta nu. Den behagfulla nollnollan har snällare tanniner och glänser i grenen drickbarhet på egen hand. Största överraskningen är att 2002 är så mycket biffigare än 2000, helt i motsats till bordeaux från samma år. Och det är faktiskt klassad bordeaux från 2000 som måste bli den närmaste jämförelsen till kvällens nolltvåa.

För insatta pengar är detta förstås sanslöst bra! Vi är riktigt glada att vi la undan flaskor från de här åren. Som vi ser saken höll Bouscassé en hög nivå till och med 2003, medan vi är mer avvaktande till de årgångar som kommit efter lanseringen i ordinarie, vilket också bekräftades i slutet av förra året när vi hade tillfälle att jämföra nollfemmor från tyska och svenska marknaden. En viss ljusning kunde nog skönjas i och med nollsexan. Vad tycker ni?