Mera Merolli

Tre flaskor till från Carlo Merolli. Så här borde det alltid det vara när man handlar vin - Tivoli till barnen och vin till föräldrarna verkar enbart rättvist. Vi slår en signal, det är egentligen stängt för dagen men Carlo ska ändå till lagret och fixa ett par saker. Väl framme spankulerar vi omkring bland vinlådorna och slänger käft ett tag, medan barnen hoppar från högarna av tompallar utanför. Carlo har hängt med i våra rapporter från Ahr, och påpekar att det nu finns 100% mer skrivet än det någonsin gjort hittills, och att tyskarnas ansträngningar med pinot noir är klart undervärderade. Hans teori är att danskarna fortfarande har äldre generationers ockupation i bakhuvudet och därför skyr tyska viner. Vi kontrar med att inte heller våra läsare verkar riktigt mogna för pinot no-Ahr - och att Hugh Johnsons Vinatlas hoppat över distriktet för att skriva om viktigare saker som Venezuela och Peru.
Lilla Ahr tycks ha en bit kvar till berömmelsen...



2006 Fattoria I Veroni Chianti Rúfina Riserva är mörkt sammetsrött. Nosen är finstämt återhållsam, en mjukt mogen körsbärs-sangiovese med inslag av skogshallon. Här finns ingen hård rostning, mer åt mediumhållet med rätt tydlig fatvanilj. I munnen tjusas vi av den påtagligt fina balansen, den lena texturen och den givande frukten - vinet är absolut tillgängligt nu med tillräcklig mineralisk stramhet för att möta vår grillade entrecôte. Det är inte så slankt och supertraditionellt som Selvapianas rúfina, men ändå rätt långt ifrån sydligare modern powerchianti som exempelvis Fonterutoli. Den som önskar lite mer komplexitet väntar ett par år, annars är detta ett vin som gjort för att njuta nu. (88-89)

129 DKK (109 DKK i sexpack).



De verkligt unika vinerna, hur ofta stöter man på dem? Rara gamla barolisti. Historisk aglianico. Portugisisk baga som motstått tidens tand på ett förvånande sätt. Det handlar om känslan av att ha träffat på något vördnadsvärt som i värsta fall snart är borta för alltid. Låt oss göra ett litet tillägg: Etna Rosso. Efter ett par timmars luftning har 2001 Calabretta Etna Rosso en ytterst spännande old-school-doft med volatila drag av lim, tjära, målarbutik, båthus, ostbutik, bränt socker, soja, örter och blommor. Fint som snus! Smaken är slank och intensiv - frisk och pigg i syrorna men avrundad av åldern. Slånbärsfruktig som en gammelbarbaresco med framträdande mineralitet, och mognadstoner som drar åt plommon. Utvecklingen är ljuvlig, eftersmaken lång och vacker - inte oväntat passar vinet perfekt till en bit manchego. Detta är på topp nu, men bör hålla i några år till. Druvmaterialet kommer från lågavkastande, sjuttioåriga stockar av nerello mascalese som växer i svart lavasand, och mognadslagringen tog över sex år i gamla botti - ni som söker efter heltraditionella, själfulla grejer bör nappa direkt. (90-91)

135 DKK.



Vi spar det bästa till sist. 2000 Cantine Gemma Barolo Riserva Tre Nasi är med i matchen efter en snabb temperering och upphällning i glaset. Doften är helt enkelt fantastisk! Wow, vilka härliga mognadstoner, komplexa till den grad att det är svårt eller snarare onödigt att plocka enskildheter. Ljusa tjärtoner, nötter, knäck, balsamico, inlagda slånbär, grus och torkade rosor smickrar våra näsor - precis så här vill man att en mognande barolo ska dofta. Men det är i munnen som vinet tar hem spelet. Vilken elegant entré, vilket seriöst grepp i de mogna tanninerna, vilken helklassisk mentholfrisk barolofrukt, vilken fyllig mognadsutveckling, vilken harmoni och balans! Underbara salmiakmineraler sjunger himmelsk körsång med druvorna från Serralunga d'Alba Cru Marenca - och musiken vill bara fortsätta klinga. Fy for fanden, vad den er god! Den tredje näsan är Carlos, 6000 flaskor tappades i mars 2005, varav hälften med näs-etiketten. Det här är värt en resa över sundet! (93-94)

290 DKK (230 DKK i sexpack)

Tre härliga viner, alltså. Okej, då tar vi refrängen igen: ge oss DHL till allsköns svenska ställen, klicka på länken för själva modellen.