lördag, juni 12, 2010
1996 Bruno Paillard Brut Assemblage
Om det här var en musikblogg skulle vi ha skrivit en lång hyllning till Teenage Fanclub nu. Deras nya skiva framkallar emellanåt samma rysningar som ett riktigt gott vin kan göra. Och det är de enklaste rundgångar till låtar som allra mest lyckas få nackhåren att resa sig. Njut av detaljarbetet, de perfekta popreferenserna, den utsökta stäm-sången, de glittrande gitarrljuden. Ett måste i bilstereon i sommar.
W har klarat av sina fyra första skolår - dags att lämna den lilla rara skolan och flytta upp till den stora stygga. Lärarna tackades av med egenhändigt ihopknåpad sång, ögon tårades och känslor svallade. Farmor tog barnbarnet till kvarterets chocolatier och gav fritt val.
Det är i såna här stunder det kan vara läge att langa fram en riktigt bra champagne, man är liksom extra mottaglig för dess kvaliteter då.
Några kanapéer med ankterrine duger bra som tilltugg.
1996 Bruno Paillard Brut Assemblage gör en otäckt snygg uppvisning idag. Doften är öppen och superkomplex, med mogna toner av svamp och nötter, och något som närmast påminner om smörfräst pumpernickel. Dansk citronvand och lemon zest friskar på med intensivt gula aromer som fått ett lagom inslag av sherry-oxidation.
Doftens aromer går igen i smaken, med assistans av en skvätt bitter grapefrukt som ger perfekt struktur åt allt det rika, citrongula. Syran är exemplariskt hög, men ändå behagligt avrundad, och sällskapar med en mousse som är mjuk, smeksam. Det hela är så harmoniskt och välbalanserat - alldeles perfekt att dricka nu. Njutningen är smått oanständig så här på sena eftermiddagen, så farmor ber om tre påfyllningar för säkerhets skull. (93)
Degorgerad december 2006. Friskare än den vi drack för ett halvår sen - förmodligen har skillnaden att göra med hur vinet lagrats, i källare eller garderob.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar