Weingut Nelles, Heimersheim

Klockan tio över nio en gråmulen måndagmorgon svänger vi in på parkeringen vid genomfartsgatan i Heimersheim. Ring, ring på dörren. Thomas Nelles öppnar och presenterar sig som - Thomas Nelles! Inom kort rullar både hans föredrag och vår lilla inspelningsmanick igång.

”Vi är ett litet vinodlingsområde med ungefär 550 hektar, som ligger mellan Koblenz och Bonn. Vi har ungefär 8 kilometer till Rhen, där Ahr mynnar ut. Vårt vinområde sträcker sig ungefär 35 kilometer inåt, och det här är den första vinorten man kommer till, området börjar i Lohrsdorf och når så högt som till ovanför Altenahr. Vår del av Ahr är bred och öppen, ett översvämningsland från Rhen, därför har vi en fruktbar, lerig jord. Men vi har också väldigt mycket skiffer i dalen, i synnerhet högre upp. Här i den nedre delen har vi ett varmt klimat, nästan mediterraneiskt. I sin övre del blir dalen väsentligt smalare – och mer romantisk!"




Hur skulle du beskriva skillnaden, i glaset?

"Där uppe har de inte den höga andelen lera som vi har i marken, istället mer av skiffer än här nere. Den nedre delen ligger före när det gäller växtsäsongen, och vi skördar våra druvor ungefär åtta dagar tidigare än i övre Ahr. Där uppe kompenseras man dock av den högre andelen sten i marken. Den mörka skiffern lagrar värme på dagen och ger den tillbaka till omgivningen på natten, och därför finns ett antal exceptionella mesoklimat i Ahrdalen. Detta fenomen är mer utpräglat i den övre delen av Ahr än här nere, och därför blir de pinot noir vi skördar annorlunda än deras. Man kan inte säga att det ena är bättre än det andra, men det blir olika uttryck. Våra viner går mer på djupet i munnen och har en större fruktighet, medan man högre upp i dalen får en högre koncentration. Vi får mer av den färska mosade, mogna mörka bärfrukten medan den övre dalen ger lättare, ljusare röda aromer som liknar en coulis, reduktion eller röd crème de cassis. Så kan man sammanfatta skillnaden, i stora drag.

Här i Ahr gör vi huvudsakligen röda viner, knappt 90% av odlingarna är blå druvor. Mest handlar det om spätburgunder (pinot noir), men även frühburgunder (pinot madeleine) - en mutation som skapats genom naturligt urval och är en specialitet för området. Sedan har vi portugieser och lite domina, av rödvinssorterna. Portugieser är på stadig tillbakagång, medan spätburgunder alltmer får överhanden. Bland vitvinsdruvorna odlar vi riesling på gamla stockar och lite müller-thurgau (rivaner). För tillfället kommer alltmer av grauburgunder (pinot gris) och weissburgunder (pinot blanc)."



"Vårt närmaste vinberg ser vi rakt framför oss: Heimersheimer Landskrone, en gammal vulkan med naturligt brant sluttning. Här är omgivningen mjukt böljande, men ju högre upp i dalen vi kommer desto brantare blir det hela, och desto trängre. Dessutom finns det flera mindre sidodalar som ger fantastiskt fina lägen. Ändå söker sig många av vinodlarna från övre Ahr hit ner. Exempelvis Stodden och Meyer-Näkel, Deutzerhof och Kreuzberg har alla vinmarker även i det här området. Men inga vinodlare här nerifrån har vinmark däruppe! Och vi vet varför! (skratt)”

Hur tydliga blir skillnaderna mellan olika år?

”Vad gäller årgångarna: visst finns det skillnader, men de är inte särskilt graverande eftersom området är så pass skyddat av bergen i väster. Väldigt gynnsamt för vinodling, eftersom vi sällan har kraftiga regn, och mycket sällan hagel - ja, vi har ett påtagligt välbalanserat klimat. Naturligvis får vi ändå från år till år vissa skillnader i vinerna, men det är svårare att säga att här har vi en stor årgång och här har vi en mindre – varje år har sin egen intressanta karaktär. På senare tid (och inte minst på grund av växthuseffekten) arbetar vi i stort sett alltid på en hög och jämn nivå.”

Hur är klimatet om man jämför med bourgogne?

”Vi har en trängre dalgång och brantare sluttningar, därigenom får de här vinbergen väldigt speciella mikroklimat. Som jag nämnde tidigare, det är marken som präglar mikroklimatet. Dels på grund av lutningen - alltså direkt solinstrålning – och dels genom återstrålningen från skifferjorden. Den värmelagrande effekten samlar massor av energi i jorden! I Bourgogne - där marken är mer eller mindre flack, inte lika stenig och med större andel lera - är temperaturskillnaderna mellan dag och natt väsentligt större. I Bad Neuenahr har jag en meteorologisk station som avläser temperaturen dag som natt, både på två meters höjd och på 20 centimeter, alltså precis ovanför marken. Och då märker vi att vi har större svängningar uppe på höjden än nere vid marken. Ett ganska underbart fenomen, som hjälper oss att lättare skapa goda förutsättningar för pinot noir.

Naturligt är bäst i vingården, tycker vi. För att ge näring täcker vi marken med stora mängder halm, ibland uppblandat med en del spillning. Vi slår och plöjer ner täckgrödorna i vingårdarna. Det ger en bättre humushalt och mer liv i jorden. Vi använder bara skonsamma medel vid besprutning. Och redan vid beskärningen håller vi nere skördeuttaget genom färre knoppar. Mindre mängd ger ju högre kvalitet.”

Brukar ni chaptalisera?

”Ja, vi chaptaliserar här i Tyskland, liksom i Luxemburg och i Österrike. Men vi har många viner som vi inte kan eller vill chaptalisera, eftersom de redan ligger så pass högt i alkohol. Vad ska man med ett rödvin på 15-16 volymprocent - toppvinerna i området ligger redan uppåt 14-14,5% naturlig alkohol. Det hänger förstås också ihop med mitt arbete i vingården, hur hög sockerhalten blir i druvan och alkoholen i flaskan. När vi sänker skördeuttagen från normala 60 hl/ha ner mot 30 för toppvinerna, ja då stiger förstås kvaliteten, och sockerhalten blir högre. Och socker ger alkohol.

Vi har redan kommit dithän att vi tänker: hur kan man reducera alkoholhalten? Alltså, att chaptalisera de enkla vinerna är helt okej, men även när jag går ut för att skörda mina näst bästa vingårdslägen har jag ofta 100 Oechsle eller mer (Auslese börjar vid 88) och det blir lätt för mycket alkohol. Och när jag sedan försöker göra ett lättsamt sommarvin, då måste jag ofta påpeka alkoholhalten för damerna…(skratt)

Som sagt, klimatet är bitvis medelhavslikt. Tidigt en sommarmorgon kan vi lätt ha 15 grader i vinbergen. Värmen strålar ut från murarna, från stenarna. Det är verkligen häftigt!”

Era Grosses Gewächs-lägen... hur kommer det sig att ni inte lyfter fram dem på etiketten eller på hemsidan? Istället bara kryptiska sifferkombinationer...

”Jodå, jag har fyra GG-lägen. Framförallt är det Heimersheimer Landskrone, där har vi ett Erste Lage med både spätburgunder och frühburgunder. Sen har vi Heimersheimer Burggarten, med enbart spätburgunder. Och så Bad Neuenahrer Sonnenberg och Schieferlay, båda med spätburgunder. Men det är bara de bästa jag väljer ut till GG - och de kommer från de två förstnämnda. Varför de fått namnen B-48 och B-52 ska jag berätta när vi provar vinerna!”

Kan vi ta en liten sväng i caven och prata vinifiering?


”Visst. Där uppe kommer bären helt avstjälkade från sorteringsbord och avstjälkningsmaskin, sedan rinner musten ner i de här vinifikations-tankarna. Vi macererar och jäser under två till tre veckor. När druvmaterialet är särskilt bra, ända upp till fyra veckor. Vi vill utvinna så mycket färg och tanniner som möjligt, eftersom det är de viktigaste faktorerna för lagringsduglighet. Vi använder större temperatur-kontrollerade ståltankar (3000 liter, 1600 liter, 1000 liter) för de enklare kvaliteterna och mindre plasttankar för grosses gewächs, där kvantiteterna är långt mindre. I de stora behållarna har vi de enklare vinerna av portugieser och domina, i de mindre behållarna de finare frühburgunder och spätburgunder. De större tankarna är ofta inte ens fulla, så små mängder handlar det om! När musten jäser i ståltankarna trycker vi ner skalhatten för hand två gånger dagligen. En av tankarna gör det på mekanisk väg. Men skalmassan rörs inte om, den bara trycks ner, helt långsamt. Vad vi absolut inte vill är att skalen ska gnuggas eller rivas, de ska bara lugnt och fint dyka ner i musten igen. Det finns andra sorter av vinifikationsbehållare med roterande paddlar, men de ger mig fortfarande alldeles för många frågetecken. Inte minst att kärnorna kan klämmas och krossas mellan paddlarna och tankens innerväggar..."



"Alla ståltankar har dubbla mantlar med vattenledningar emellan, för att kunna kontrollera temperaturen med hjälp av varmt eller kallt vatten. Vi låter inte temperaturen stiga högre än 28-30 grader, sedan spolar vi långsamt in kallvatten. Eller om det är en kall höst, då får vi kanske hjälpa till med varmvatten. Numera inleder vi jäsningen med åtta dagars kallmaceration (cold soak). Efter 5-8 dagar tillsätter vi en infusion som redan börjat jäsa och först då börjar alkoholjäsningen. Följden av kallmacerationen blir rikare fruktaromer, mer färg och att vinerna blir tätare, mer kompakta och kraftfulla."


"År 2006 genomförde mina barn Laura och Philip ett noga reglerat, vetenskapligt försök med två behållare av samma vin. Den ena fick en normal varm jäsning medan den andra först fick en utdragen kallmaceration vid 4 grader över åtta dagar, en nerkylning som vi gjorde med hjälp av kolsyreis. Sedan genomgick vinet en tre veckor lång alkoholjäsning, pressades och lades på använda barriques. Det var ett mycket intressant försök, och sedan dess… ja, vi har ju använt kallmaceration tidigare, med början år 2000 ungefär, men aldrig så som vi gör det idag - så medvetet och så precist. Under 2007, 2008 och 2009 har vi arbetat intensivt med kolsyre-is, men inte till fullt så extremt låga temperaturer som Laura och Philip gick. Vi lägger oss lite högre, inte minst på grund av att det kostar väldigt mycket energi. Våra vitviner jäser svalt, i temperaturkontrollerat stål eller epoxy med kylelement, vid ungefär 15 grader."


"I fatkällaren har vi ungefär 150 barriques, varav cirka 50 stycken nya varje år. Vi har en hel del pfälziska ekfat, de liknar de franska. Annars har vi ek från Allier, plus slavonsk och amerikansk ek. Fatlagringen varar i ett år, och i den fasen använder vi inte svavel alls. Vi är noga med att inte använda för lite, och absolut inte för mycket. En färdig flaska innehåller ungefär 50-55 milligram SO2 totalt (fritt plus bundet)."



"På alla våra etiketter står siffrorna 1479. Gårdens historia är nämligen dokumenterad ända tillbaks till det året - då skörden från Peter Nelis sägs ha gett en ovanligt god utdelning till feodalherren på Burg Landskrone. Dagens vingårdsareal uppgår till 8,5 hektar, och vi producerar 100 000 flaskor årligen. Det genomsnittliga skördeuttaget ligger på 60 hl/ha, från tätt planterade gårdar. 70% av flaskorna köps direkt hos oss, medan 30% skickas till handlare. Förutom till kunder i Köln och Bonn säljs en hel del norröver i Tyskland, bland annat i Hamburg, samt i Holland och Belgien. Vad sägs, ska vi prova lite vin?”


Sonen Philip, 24 år, sluter upp. Han har gjort sin praktik hos den ansedda rödvinsproducenten Paul Fürst i Franken. Dotter Laura har varit med oss hela tiden. Hon är ett par år äldre, har praktiserat hos Dr. Crusius i Nahe och bor för närvarande i Rheingau.

2009 Grauburgunder – trocken - €9,50

Historiskt sett kallades pinot gris för ruländer här i Tyskland. Vinet doftar av mandel med stora, mogna fruktaromer och har en god mineralkaraktär som går rakt igenom frukten. Bra lyft och friskhet i smaken. Vinet har vuxit på skiffer i Landskrone och har en påfallande bra syra för pinot gris.

2009 Riesling Alte Reben €11

Doften är stor med typiska rieslingmineraler från skiffermark. Hög fruktmognad med karaktär av nötter och krämig exotisk frukt som ananas och aprikos, plus en ungdomlig fräschör på toppen, som av vinbärsblad. Smaken har bra struktur såväl som stor frukt. Petroleumtonerna ligger bara och väntar på att få titta fram ur i sina grävlinghål. En riktigt god riesling, som får även solen att titta fram utanför fönstret!



2008 Pinot Noir Spätburgunder €13

Snäppet över basnivå hittar vi detta vin, gjort på Dijon-klon 777. Det ger vinet en hel del drag av côte-de-nuits, med mer kraft och tanniner än de kloner som är typiska för Ahr. Uppfostran ägde rum i använda barriques. Doften är smått reduktiv med toner av ylle, våt lera, örter och mineraler. Gott vin med bra struktur, aning bitterhet samt kryddighet som liknar nejlika.



2006 Experiment I Spätburgunder

Spännande, här har vi ena resultatet av den unga generationens experiment. För ettan användes den ”gamla vanliga” metoden, utan utdragen kallmaceration, men för övrigt är alla andra parametrar exakt desamma. Vinet har vuxit i Neuenahrer Sonnenberg och skördades med manuell selektion 14 oktober 2006, vid en mustvikt av 88 Oechsle. Alkoholjäsningen varade i 17 dagar vid max 28 grader. Den malolaktiska jäsningen skedde i använda barriques, och sedan vilade vinet på jästfällningen till 8 november 2007, samt tappades på flaska tre dagar senare. 13,5% alkohol, 1,5 gram restsocker och 5,5 gram syra.

Doften är utpräglat örtig med nässliga toner och en återhållsam frukt som liknar rönnbär och slånbär. Smaken är slank och god, mer örtig än fruktig i karaktären, utmärkt balans i munnen för övrigt.

2006 Experiment II Spätburgunder

Den här versionen fick 7 dagars kallmaceration vid 4 grader, musten nedkyld med kolsyreis. Doften har fler mineralnoter och en klart djupare fruktighet med toner av hallon, björnbär och choklad. Det verkar precis som att man skördat mognare frukt! Smaken är inte särskilt örtig, men har större rondör och mer framträdande, mogna tanniner. Vinet ger ett klart mer lagringsdugligt intryck.

2008 Pinot Madeleine-Frühburgunder €19

Läget är Heimersheimer Kapellenberg. Stockarna är ympade med en yngre klon från Geisenheim-universitets plantskola. Som vanligt med frühburgunder var skördettaget naturligt lågt, 25 hl/ha. Vinet har mognat i använda barriques. Blårött, fortfarande ungt. Mörkare frukt åt körsbär och plommon till. En skön munkänsla, med lite mjukare syra än i pinot noir. Charmerande vin!

2007 Frühburgunder –B- Goldkapsel (VDP-auktionsvin) €53

Geisenheimklon nr. 2 är den gamla originaldruvan från Ahr. Vinet har mognat i nya barriques. Doften är komplex, animalisk, spännande. Men också spicy, här finns gott om kryddor som muskot och kanel. Frukten påminner om både plommon och pomeranser, eller apelsiner. I munnen skäms vi bort av smakens chokladiga rondör och en textur lika len som sammet och silke, med fin kryddighet och mörk bärfrukt. Faten är perfekt i integrerade med frukten. Det är nu som S blir störtförälskad i frühburgunder, en romans som ska utvecklas till en följetong under våra kommande provningar.

"Vi tyskar kallar vi de här runda, silkiga sensationerna för ”schmelz”…

Mmm-hhh, vi bloggare kallar det ”really good shit”.



”Så, nu är vi framme vid grosses gewächs-vinerna – och förklaringen till deras namn. Det har sitt ursprung i en provning i Hamburg på åttiotalet, där det var många kvinnliga deltagare. De provade på ett annat sätt än männen, mindre närsynt katalogmässigt och mer intriktat på hur vinerna skulle användas. Vinerna var fatprover, ett hette Barrique 48 och ett hette Barrique 52. När deltagarna kommenterade vinerna använde de namnen B-48 och B-52, och det kändes så enkelt! Inget mer att hålla reda på, liksom. Så jag bestämde mig att det hädanefter skulle stå så på framsidesetiketterna. På baksidan hittar man vingårdens namn.”

Hur vi än letade på er hemsida hittade vi inte ett ord om GG, och inte på några etiketter heller.

”Oj, det måste vi åtgärda. Det är Philip som har hand om hemsidan. Inom någon dag har han förhoppningsvis fixat det.”



2007 B-48 Spätburgunder Heimersheimer Landskrone Grosses Gewächs €27

Rakt söderläge. 100% nya ekfat: 30% amerikanska, 70% franska. Här får vi en klockren ”grand cru-känsla” i doften – väl mogen frukt med härlig renhet och extremt intensiva aromer i munnen. Strålande jordgubbar mot en bakgrund av mörkare bär. Rejäla, silkiga tanniner. Underbart vin.

2007 B-52 Spätburgunder Heimersheimer Burggarten Grosses Gewächs €35

Rakt söderläge. 100% nya ekfat: 50% amerikanska, 50% franska. Helt fantastisk doft! Ännu bättre än föregående. Drag av hallon, söta och rika som i en coulis. Florala övertoner och härliga höstlöv. Extremt fin harmoni i munnen med rejäl kraft, skön rondör, och lite uppfriskande örtighet. Makalöst bra och generöst vin! Sitter säkert perfekt till fint viltkött, som en rådjurssadel.



Slutsats: Nelles gör ganska rika men ändå eleganta viner i en fyllig och fruktdriven stil, med rejäl intensitet och lite högre alkohol än kollegerna längre upp i dalen. Den nya eken är väl integrerad med frukten, och toppvinerna håller rasande hög klass. Ett trevligt och lärorikt möte, och en härlig provning!

ps. Thomas Nelles presentation är översatt från tyskan. Vi hoppas att allt blev rätt!