Brogsitter's Sanct Peter

Ahrdalen har hög klass på sin gastronomi. Kanske beror det på att området varit både franskt och påvligt under perioder av sin historia. Två michelinstjärnor hittar man på Steinheuers i Heppingen och en stjärna finns i vår by Walporzheim, på Brogsitter's Sanct Peter. Men ännu mysigare än den fluffigt åttiotalistiska gourmetavdelningen är det att sitta i det stora, rustika korsvirkesrum med motivfönster som kallas die Weinkirche. Det är ju ändå samma kök, och samma serverings-personal...

Byggnaden är först dokumenterad på 600-talet, som mejeri åt det frankiska kungariket. I slutet av 800-talet skänkte den frankiske kungen huset som gåva till benediktinerklostret i Prüm. Genom ett fastighetsbyte omkring år 1100 fick huset återigen nya herrar - furstesläkten av Are-Hochstaden. På sin dödsbädd 1246 gav greve Friedrich av Are huset i present till domkyrkostiftet i Köln, som sedan stod som ägare under nästan sex sekler. Syftet var att producera vin för att uppfylla kyrkans stora behov - bara nattvardsvin, eller hur? Ursprungligen handlade det enbart om vita viner, men på 1400-talet började man att odla blå druvor, och från 1700-talet kom de att bli allt viktigare. I och med den sekularisering som följde efter franska revolutionen gick kyrkans egendomar över i privat ägo, och Köln, inklusive Ahrdalen, blev officiellt en del av den nya franska republiken. Vid Wienkongressen 1815 fick preussarna makten i området, och de var mer förtjusta i röda viner än i vita, så de blå sorterna spätburgunder och portugieser blev alltmer dominerande. Efter andra världskriget var det dags för Brogsitter - en familj med 400-årig historia som vinodlare i dalen - att ta över huset, och det var nu som det byggdes om till restaurang.


En egenhet med Brogsitter: man är ett veritabelt imperium som driver både restaurang, ett högklassigt hotell, egen vinimport, vintillverkning under eget märke och dito sekt-kellerei. Förutom egna vingårdar har man fasta kontrakt med ett antal odlare i Ahr och buteljerar i en industriell anläggning i Grafschaft-Gelsdorf, en halvmil norr om dalen. Dessutom äger man tillsammans med Meyer-Näkel och tre andra partners det ålderdomliga, vinproducerande Kloster Marienthal i grannbyn. Eftersom vi rest halva dagen och anlänt till byn först klockan nio, kliver vi på den färdiga fyrarättersmenyn och lämnar helt över vinvalen till sommelièren.

Först får vi ett glas flaskjäst Brogsitter Blanc de Noir Brut, en oklanderlig och uppfriskande rödäpplig sekt, men kanske inget att lägga ut texten om. Till den får vi en amuse, en rotfruktsmousse som serveras i en liten kokottform med en sked rökt kanin-terrine på toppen - en lite blek inledning.



I de stora, härliga vitvinsglasen (var det Spiegelau, tro) serveras nu en riesling från närområdet, 2008 Brogsitter Marienthaler Stiftsberg Riesling Trocken. Omedelbart spritter våra näsor till liv. Det här doftar riktigt lovande: vita blommor, massor av mineraler och petrokemiska vibbar, kittlande honung, grönt äpple och lite sockerdricka. Verkligen tilltalande! Vid första sippen får vi en god sprits, perfekt balanserad syra, bra vikt i munnen och intensiva fruktaromer med aningen gröna inslag i en nästan helt torr skrud (runt 8-9 gram restsocker). Mmm, vilken tur, det här är precis vår typ av vin!



Nu kommer en bäckrödingfilé som halstrats på skinnsidan, och serveras på en bädd av bräserad fänkål och mandarinfiléer. På sidan får vi en mild dijonsås och en frisésallad dressad till perfekt syrlighet. Efter den lite märkliga ammisen står det plötsligt klart att köket har full koll på vad de håller på med. Perfekt tillagat och underbart gott, inte minst till rieslingen.

Sommelièren frågar om vi önskar ett annat vitt till den annalkande soppan, men vi har just blivit torsk på rieslingen, så vi ber om en påfyllning av den istället. I tallriken serveras en skummig soppa på kålrabbi (och svampfond, att döma av den underbara doften) där det simmar rikligt med munsbitar av lax, abborre, pilgrimsmusslor och scampi. Såväl laxen som abborren har tidigare simmat omkring i floden Ahr, och har därefter tillretts till absolut perfektion, något som även gäller de utsocknes inslagen. Oj, det här smakade fantastiskt. Vilken soppa! Ett glas vit ekfatsbourgogne hade inte suttit fel till, men lite sent att tänka på det nu.



Istället kommer det in två stora kupor, en av bordeauxtyp och en av bourgognemodell. I det vänstra glaset serveras 2007 Brogsitter Frühburgunder Ad Aram. Druvsorten framhålls av vår sommelière som en lokal specialitet, en sparsamt odlad mutation av pinot noir som också går under det franska namnet pinot madeleine. I det högra får vi 2008 Brogsitter Spätburgunder Ad Aram. Namnet är latin för "från Ahr".



Första glaset är ganska färgintensivt blårött och doftar smörkola, fatkryddor och ung söt godisfrukt. Här finns en tydlig ton av bourbonfat med bränt socker, kokos, vanilj och rom. Smaken är extraherat sötsyltig och rikt björnbärsfruktig, tyvärr med alltför generös ekfatsbehandling, likaledes generösa mängder alkohol och en besvärande brist på syra. Vi får en känsla av nya världen-fjäsk, anpasslighet och allmän opersonlighet. Detta övertygar inte alls, tyvärr.

Andra glaset har en transparent, ljust brunröd dress och doftar betydligt bättre. En dovare doft med lockrop från skogen: svamp, örter, barrträd och undervegetation. Djupt rödbrun frukt, som en blandning av jordgubbar och rönnbär, med smörkolatoner från faten. Vinet gör en rätt elegant och välbalanserad entré i munnen, ganska intensivt kryddigt med frisk syra och en generös, nästan cassislik frukt, plus lite inställsam vanilj- och kolasötma från faten. Det här är riktigt gott och relativt burgundiskt till sin karaktär, och det hade varit ännu bättre om man hållit igen lite på eken.



På tallriken har vi nu varsitt rejält ankbröst i tjocka, rustika skivor, som serveras på en skummande rödvins- och grönpepparsås med potatispuré och sauterad spetskål som tillbehör. I sanning en tysk version av en fransk restaurangklassiker! Mer rustikt än elegant presenterad, men smakrikt och mättande förstås.



Avslutningen går helt i rosa. Brogsitter Rosée de Saumon Spätburgunder Sekt doftar friskt och gott av blodapelsin, smultron och jordgubbe med en dutt mineraler. Syran är utmärkt medan moussen fortfarande är lite ung och hård. På egen hand är vinet riktigt gott, men blir snart totalt överkört av desserten: en servering med fem tagningar på temat jordgubbe. Mousse, sorbet, pudding, färska bär och coulis - riktigt gott i sig. Kombinationen av tallrik och glas är vacker att se på, men det fungerar inte i munnen. Här hade ett sött vin smakat mycket bättre.



Ja, så kan det gå när en restaurang producerar sina egna viner, eller en vinproducent driver restaurang. Lokalen har en härlig atmosfär och matlagningen var i många stycken överraskande bra, med en tydlig lokal anknytning - men det mest självklara hade ju varit att servera ett representativt urval av viner från dalen oavsett producent. När precis allt i glasen kommer från egen fatabur, och sommelièren inte valt fritt efter eget huvud, får man en inte helt angenäm eftersmak av business. Hur som helst, vi kommer med glädje att återvända och dinera här vid framtida besök i Ahr. Men då väljer vi helst själva ur vinmenyn...


Samtliga viner finns förstås att köpa via Brogsitter-imperiets filial i cyberrymden:

NV Blanc de Noir Spätburgunder Brut €9,80
2008 Marienthaler Stiftsberg Riesling Trocken €8,95
2007 Ad Aram Frühburgunder €19,80
2008 Ad Aram Spätburgunder €19,80
NV Rosée de Saumon Spätburgunder Rosé €8,50

ps. Det var Rheinland-Pfalz Tourismus GmbH som tog hand om notan.