Domaine Leon Barral 2004: Jadis vs. Valinière

"Trodde det var du och jag och fårfett mot världen!" Det händer att vi får läsarkommentarer som är bättre än låttexterna de refererar till. Provningen i tisdags var framför allt lockande, en riktig aptitretare. Ikväll fick vi en glupande lust att sjösätta mognare versioner av Barrals viner till passande mat. Och vad kan då vara bättre än vitlöksstinna lammkotletter och rostade grönsaker med timjan och rosmarin, puy-linser och couscous. Fårfett och Faugères är en supercombo!




2004 Domaine Leon Barral Faugères Cuvée Jadis är ljusare oxblodsfärgat med massor av fast fällning i flaskan. Glaset är lite grumligt av minimala partiklar i glaset, men så har vinet också åkt bil idag.

Nosen är utåtriktad och tydligt definierad med ett rejält vrid på svartpepparkvarnen, rostigt järn, slösande salmiak, dunderladdade knallpulverskott, eneträ, violer, rödare syrahfrukt och svarta oliver. Här finns en omisskännlig norra rhône-touch, precis lagom animalisk. Frukten står snart som en strut ur glaset med komplexa aromer av vinbär, skogshallon, rönnbär och röda bio-äpplen, diskret avvägda. Klassiska fatinslag av nyrostade kaffebönor samsas med mineraliska silverskedar. Absolut animaliskt, men inte direkt från stallet utan snarare som av fett lammkött. En fåraktigt god doft med massor av skön carignan-rock'n'roll!

Vi smakar och får all utdelning vi kan önska. En medelfyllig, piggt syrlig, läskande smak, skenbart lätt i mittfrukten men med överraskande grepp och intensitet. Aromerna ger en känsla av att äta solvarma, härligt saftiga svarta vinbär - men snart dras fokus till de fräsande friska blodapelsinsyrorna med kvillrande sensationer på tungan. Driven av en gnutta örtbitterhet löser smaken ut i en minutlång, kryddig, järnmineralisk eftersmak med busigt hockeypulver och aning av syrah-gummi. Det här är rysningsframkallande gott, i flera minuter efter att man svalt.



2004 Domaine Leon Barral Faugères Cuvée Valinière är rubinrött, transparent och kristallklart, utan fällning i flaskan. Doften är mer återhållsam, mer sammansatt, med bra djup och klart dregeldrivande egenskaper. Vi noterar diskret kryddiga fattoner av burgundiskt snitt med kanel, kryddnejlika och sandelträ. Därtill komplexa, mognande bäraromer av röda och svarta vinbär, plommon och mörka skogsbär. Snygga aningar av salmiak, valnöt, ceder och kokosfudge. Lite stall i slutet av glaset. En ädlare och mer reserverad doft, inte lika pang på.

Smaken är mjukare och på sitt sätt större, med salt lakrits och mörka plommon. Även här en läskande känsla, med rundare och stadigare rödavinbärssyror, som löser ut först i avslutningen. Vinet är visköst och lent i munnen men aningen "platt" i mittsmaken. Här blir också tanninerna mer märkbara, en smula torra. Ändå är det ett mycket harmoniskt vin med klart tillfredsställande längd, där det händer en massa sköna, muskotkryddiga grejer i slutet. Som sagt, lite mer förfinat, burgundiskt och mer återhållsamt.

Rackarns vilka goda, mogna viner - de satt som en smäck till maten och kampen blev jämn. Cuvée Jadis bjuder på mer bus och kul - om Neil Young hade varit ett vin skulle han ha smakat så här - that's carignan for ya!

2004 var helt klart ett toppenår för "syrah sud". Jadis är oemotståndligt när det gäller påfyllning och vinner kvällens match med en noslängd. Det här är vinet som fick oss att trilla dit på Barral! (92). Den mer avrundade Cuvée Valinière hamnar strax efter, och får chansen att sträcka ut över hela aftonen med viss potential för att utvecklas (90-91). Siffrorna gäller förstås de aktuella intrycken, eftersom vinerna tycks ha förverkligat det mesta av sin sin potential. Lagrar ni kallt finns några års framtid, annars drick upp om ni har flaskor kvar!