2006 Château Bouscassé

Grannarna har redan lämnat stan, de bad oss mata katten ett par dagar. På bordet har de ställt fram en flaska Château Bouscassé. Tack hörni, precis vad vi behövde, en knuff att testa den senaste årgången. Kanske skulle det inte blivit av annars? För 2005 Cuvée Suèdoise var ju ingen höjdare. Obotligt nyfikna korkar vi upp flaskan med en gång. Let's take it for a ride!

Stopp! Det är bara en liten sak vi måste ta upp först. Grafisk design. Alain Brumont har länge haft ett allvarligt problem med sina etiketter. Den nya är så rysligt ful att vi måste titta åt ett annat håll när korken dras. Plopp! Till skillnad från förra årets processkork (DIAM) har nollsexan en lång naturkork, till synes av riktigt hög kvalitet. Men hur blev anarkisterna inblandade i tillverkningen?


Druvmixen är 50% tannat, 26% cabernet sauvignon och 24% cabernet franc, macerationstiden var lång och uppfostran tog dryga året i barriques som använts en och två gånger. Här behövs det säkert luft!
Vi ger vinet en grundlig omgång med dekanteringstratten, som långsamt sprutar ett par tunna strålar mot karaffens insida. Den mörka vätskan sprids i en solfjäderform när den träffar glasytan och rinner ner som en tunn sidenridå över väggarna.

2006 Château Bouscassé doftar inte direkt gott när det kommer ur karaffen. Men vi känner igen tecknen på reduktion: som en lerig sump med våt lovikkavante. Veva veva, mer luft i glaset! Här kommer rätt dominanta örter, grusjord, fat och mörk choklad. De mörka frukttonerna gömmer sig ännu bakom de andra intrycken. Någon större doftupplevelse kan man fortfarande inte beskylla vinet för att vara.

Ok, vi smakar. S konstaterar att vi har att göra med en oborstad typ som inte kommit hit för att ställa sig in. Det blir pluspoäng för det. En tuff, tajt smak med örter, mineraler, tanniner och framträdande bitterhet. Till och med fatchokladen är bitter. Men till skillnad från förra året finns det seriös substans i det här vinet, en osöt frukt, en mittsmak med bett och krydda, rejäla tanniner som griper tag och bjuder motstånd. Som belöning kan vi räkna hem en hygglig längd på eftersmaken.
Vinet kräver - och ger faktiskt tillbaka. Om än ganska motvilligt.

Vi får en del lustkänslor, smått masochistiska. Det finns likheter med känslan när man provar en ungtuff bordeaux, men så är det ju till hälften cabernet. Brumont säljer in vinet på "charme et délicatesse". Väldigt långsökt, om ni frågar oss. Detta är en snarare en väderbiten lantarbetare som inte snackar i onödan. Vi kan inte låta bli att känna respekt. (87-88)

ps. En entrecôte med bea är lämpligt sceneri idag, för att ta hand om bitterhet och tanniner. Annars är det lagring man tänker på. För första gången på åratal blir vi sugna på att lägga undan ett par flaskor för att få se utvecklingen. I så fall tänkte vi vänta sådär fem år.