söndag, mars 07, 2010

Domaine Rivaton


Var ska vi börja? Carignandruvan, måste det bli. En högavkastande rackare, så starkt förknippad med oceaner av sydfranskt bulkvin att EU fortfarande lämnar generösa bidrag till odlare som drar upp gamla stockar. The Oxford Companion to Wine sammanfattar dess nackdelar med "high in everything - acidity, tannins, colour, bitterness - but charm" och som om inte det skulle räcka är den "unsuitable for early consumption, yet unworthy of maturation".

Läsaren vet nog vid det här laget att vi har en pågående kärleksaffär med den bespottade druvan. Det är nämligen så att carignan kan ge alldeles exceptionella resultat - men bara om ett antal förutsättningar stämmer. Pro primo, odlingen ska vara välbelägen, inte mitt ute på bördiga slätten. Jordmånen mager och mineralrik, allra helst järnrik skiffer. Vinodlaren noggrann i sin vingård. Stockarna så gamla som bara är möjligt. Skördeuttaget riktigt lågt. Och allra bäst tycker vi att carignan gör sig när den vinifieras och får mogna i betong.

Alla villkoren är uppfyllda när det har blivit dags att lära känna Domaine Rivaton. Vi befinner oss precis på gränsen mellan Languedoc och Roussillon, längs med floden Aglys dalgång. Nästan halvvägs mellan Calce där man hittar Domaine Gauby och Saint-Martin där Domaine Laguerre huserar. Latour-de-France heter byn, och det låter ju ganska mäktigt. Som om det vore Frankrikes medelpunkt - när orten i själva verket är en av det forna franska rikets utposter mot Katalonien. Tornet står i alla fall kvar och syns på alla Rivatons etiketter.



Domaine Rivaton "Tombé du Ciel" Vin de Table består till 100% av carignandruvor från årgångarna 2006 och 2007. Stockarna har uppnått respektabel medelålder, vilket såväl i området som hemma hos oss betyder 45 år. Skördeuttaget var 30 hl/ha. Med hjälp av kolsyre-jäsning gav man frukten en extra kick, men processen avbröts i god tid innan skumbananerna hunnit infinna sig. Vinet mognade i betongtank och fick minimalt med svavel.

I glaset vankas en frisk, lekfull doft där vi direkt nosar upp ett härligt smattrande knallpulverband och en mättad fruktighet som av proviva skogsbärsdryck och röda nickel (finns de inte längre så borde de återlanseras snarast), plus vinbärsblad som bidrar med en sauvignonlik, charmig fräschör. Smaken är klockrent saftig och renfruktig med bra bett och mjuk syra. Mums, här fick vi en perfekt presentation av både druvan och egendomen. Ett skönt och läskande carignanvin att digga genast!
(87-88)



2006 Domaine Rivaton "Vieilles Vignes" Côtes du Roussillon Villages, Latour de France blandar 70% carignan med 20% syrah och 10% grenache - syrahdelen med stjälkarna kvar. Stockarnas ålder är mellan 60 och 100 år, i en östvänd jordmån av skiffer och gnejs. Uttaget ligger på 20 hl/ha med en plantering av 4400 stockar per hektar. Jäsningen varade i 18 dagar, varefter vinet mognade under två år i betongtankar. Minimalt med svavel vid buteljeringen.

Mmm, en verkligt läcker doft, med klart större komplexitet. På höjden hittar vi violer, lavendel och örter och i djupet vildare djuriska toner. Även här har frukten starka likheter med provivas skogsbärsdryck, och på köpet får vi helskön sydfransk funk med inslag av mulltoa och helkroppspigeage. Men till slut är det förstås skogsbären och knallpulvret som tar hem spelet både i näsa och mun. Smaken är otroligt ren i sin frukt, med massor av fast materia. Drygt medelfyllig och behagligt osöt på ett sätt som friskar upp och gör sig bra i matsammanhang. Såväl tanniner som syror smeker gommen medhårs, alkoholen håller sig på mattan med 13,5%, och vinet sköljer över tungan som en sval våg av friska bär. Ett självklart och avspänt vin, ett klockrent exempel på vad carignan förmår som bäst. Att dricka under de närmaste fem åren. Och vi älskar det! (90-91)

2006 Domaine Rivaton "Gribouille" Côtes du Roussillon Villages, Latour de France blandar 70% carignan med 15% syrah och 15% grenache - alla avstjälkade. Stockarnas ålder är mellan 80 och 100 år, i en östvänd jordmån av ren skiffer. Uttaget ligger på 10 hl/ha med en plantering av 4400 stockar per hektar. Jäsningen varade i 22 dagar, varefter vinet mognade under först ett år i nya 2000 liters foudres och sedan ytterligare ett år i betongtank.

Det mest ambitiösa vinet i trion - flaggskeppet - och här får man en känsla av mer aktivt källararbete. Smått volatila drag av bittermandel och karlssons klister svävar ovanpå en aningen syltig frukt där några körsbär slunkit med. I skogsbärsmixen är det björnbären som dominerar. Fortfarande ett jättegott och mycket renfruktigt intryck, men förmodligen behövs något års lagring för att allt ska sätta sig. Smaken är något större än föregående, med tätare tanniner och mer lakrits, men ändå lika mjuk, vänlig och harmonisk till sin karaktär. Den som gillar riktigt seriös dolcetto kan nog känna igen sig i en del av markörerna. Flera provare tyckte att det här var godast, men vi föredrog Vieilles Vignes. Starkaste kandidaten till lagring. (90-91+)

Om man älskar carignan är man i stort sett strandad i Sverige. Systembolaget kan knappt ens stava till druvan. Annat är det på hippa -"naturliga" - vinbarer i Paris och Montpellier. Men lyckligtvis har vi Vinik som delar vår passion. Nik stötte på Frédéric Rivaton i december, på en liten sydfransk mässa för biotokar, och har redan hunnit få hem vinerna till Stockholm. Provningen avklarad, nu är det bara att shoppa loss, och själva väljer vi helst de två första i trion. Priserna till privatkunder är 145/175/225. Leveransen går till Söderhallarnas systembutik, som vanligt. Adressen är nik@vinik.se.

ps. Strunt i poängen. Sånt här kan inte mätas i siffror.

12 kommentarer:

  1. Hej F&V!

    Jag vart helt såld på Richeaume's Carignan tidigare i vintras. Jag vet ni provat densamma så en jämförelse med Rivaton?

    MVH

    Niklas J

    SvaraRadera
  2. Alltså, I love Nik, men han kunde gärna ha lite bättre framförhållning på sina vinbarssammankomster. Om man är gammal som en respektabel carignanstock, har barn och får mail 11.43 samma dag som det är dags - och därmed inte upptäcker mailet förrän cirka 16.00, så ligger i alla fall jag illa till.
    Och jag älskar carignan och var lätt besviken över att alltså inte kunna ila iväg och pröva Rivaton. Som tur var kunde jag trösta mig med Barrals tradition 07 i går.
    I övrigt, Hugh Johnson, som numera är kompanjon med Jancis R, skrev så här om Carignan i 1984 års upplaga av World Atlas of Wine: "Ger väldiga mängder beskedligt och tråkigt rött vin med låg syra-, extrakt- och tanninhalt." Användbar i blandningar dock.
    Viss skillnad jämfört med vad Jancis tycker, va?
    De får tycka vad de vill, Rivaton låter ljuvlig.

    SvaraRadera
  3. Oj, den är ju bara så god! Vi har tjatat på Nik att han ska ta sig an dem, inte minst som Richeaume är ekologiskt certifierade med biodynamisk praktik.

    Hmm, svårt att jämföra med ett vin vi smakade för arton månader sedan... men carignanprofilen är lika klockren i bägge vinerna, skogsbär och knallpulver. En gnutta ekfatskrydda är det nog i Richeaumes vin, tror vi. Mer fräs och bett i Richeaume, vänligare mer harmonisk munkänsla i Rivaton.

    Tack för påminnelsen Niklas, vi måste beställa nollsjuan av Toni Hartl. Svårt att begripa hur han kan ta €12,90 när de tar €15 på gården....

    SvaraRadera
  4. Henrik - vi kan inte annat än instämma om framförhållningen. Skärpning Vinik, 45-åriga carignanstockar flyttar man inte på bara sådär!

    Vieilles Vignes var inte lika tufft som Barrals Faugères. Inte heller lika fruktsött, men lika friskt. Mjukare och lenare i munnen, lättare att dricka. En del fällning på sidan av flaskan visar dels att man varken använder filtrering eller klarning och dels att vinet nått en bra drickfas.

    Jancis och carignan verkar i stort sett vara inkompatibla. Även om hon erkänner att druvan presterar när terroiren är bra.

    http://www.closdugravillas.com/carignanrenaissancepresslinks.htm

    Renaissance Carignans lista över producenter av carignan (varken Richeaume, Barral eller Rivaton finns med):

    http://www.closdugravillas.com/carignanrenaissancethelistresults.htm

    SvaraRadera
  5. Ja, Carignan kan verkligen vara mums... Hoppas på en återlansering av Roc des Anges 1903 som jag tyckte var fantastiskt gott... En annan liten dröm är att komma över några flaskor av Terre Inconnue's Cuvée Léonie som var ett under av stall och syrliga körsbär för något år sedan... Lite som en Cantillon Kriek, fast fruktigare, större, styggare och komplexare...

    SvaraRadera
  6. Niklas - vi vimsade visst till det lite! Den som vill beställa Domaine Richeaumes 2007 Carignan bör framförallt vända sig till Wolfgang Weber på Wein-Weber. Frakten är bara €6 för en tolva. Toni Hartls viner kan man såklart också beställa därifrån...

    nB - Roc des Anges 1903 hörde vi skulle vara väldigt ekad, så den avstod vi ifrån. Terre Inconnue gör en ren carignan vid namn Les Bruyères medan Cuvée Leonie är en ren syrah - mycket god dessutom! Kontakta Niklas Jakobsson på WineTrade om du vill ha tag på deras viner.

    SvaraRadera
  7. Har inget minne av vinet var särskilt ekat, definitivt inte i jämförelse med mycket annat som härstammar ifrån södra frankrike... Första utgåvan av vinet (typ 2001) låg på 100% ny ek men sedan dess är det nästan bara betong och gamla fat som gäller...

    Mig veterligen heter Terre Inconnues Syrah vin Sylvie... Léonie är en prestigevariant från gamla Carignan-stockar och i mitt tycke klart mer spännande än Bruyeres...

    SvaraRadera
  8. nB - du har alldeles rätt, och det var Sylvie vi provade förra året. Leonie har vi inte smakat, så vi vet inte hur gott det är. Bruyères är ju deras allra billigaste vin, kostar drygt €8 i Frankrike eller 145 kr genom WineTrade.

    SvaraRadera
  9. Léonie fanns med på sortimentsprovningen hösten före och var i mitt tycke det intressantaste av TI's viner... Om jag inte missminner mig helt var det samma årgång av Sylvie som som fanns för provning redan då och den hade vid det tillfället en väldigt "rhônsk" blommig och pepprig elegans som som fått vika ned sig till förmån för varmare och solmognare frukt förra året...

    Bruyères finns väl bara på låda? Hade man kunnat köpa enstaka flaskor hade jag velat ha stora delar av Wine Trades sortiment... Framförallt de vita från Arlay, Barmès-Buecher och framförallt de båda ungrarna...

    SvaraRadera
  10. Angående Barral 07, jämfört med 06:an är det onekligen mer av allt och till skillnad från 06 känns det som att man inte får ut potentialen förrän efter en tids lagring.
    Barral 07 gör inte på något sätt ont nu, men det känns som om mer ligger och väntar. 06 var ju liksom bara att kolka i sig. Har för övrigt någon enstaka 06 kvar, ska bli spännande att se vad som hänt med den på ett år och möjligen kunna dra någon slutsats av vad som händer med 07.
    Vad gäller ek och carignan, utan att ha särskilt torrt på fötterna gissar jag att betong och epoxy är min melodi. Bra carignan är ju funky och därmed komplex så det räcker, frukten behöver inte ens en löst sittande ekfrack att stagas upp i - känner jag.

    SvaraRadera
  11. Haha...ingen fara! Wolfgang är ju min pusher och visst är det han som försett mig med Richeaume. Och Hart...

    SvaraRadera
  12. nB - det är nog så illa, har vi för oss. Annars hade vi garanterat köpt dem. Liksom Barmes-Buecher. Måste kolla med WineTrade-Niklas...

    Henrik - vi håller med, det blev uppenbart efter de här vänliga, harmoniska vinerna att Barrals 2007 Faugères är ett större, tuffare och sötare bygge. Nej, vi fattar egentligen inte heller vad eken ska vara bra för, när det gäller carignan. Det är inte precis något självklart möte. Fast nu har ju både Domaine Singla och Domaine Sainte Croix små ekfat (om än inte nya) till sina carignanviner och de har bevisligen slunkit ner ändå, dessutom till en hel del glädje...

    SvaraRadera