Côte-Rôtie på Tavastgatan

Inför morgondagens mittmånadssläpp fick vi möjlighet att smaka på ett par nytillkomna producenter i Vinitors portfölj. De kan sägas stå för rakt motsatta tolkningar av den solstekta sluttningen. Clusel-Roch är de traditionella puristerna - och Bonnefond efterföljare till Guigals moderna fatgenerositet.

2007 Domaine Clusel-Roch Côte-Rôtie Cuvée Classique blandar 96% syrah och 4% viognier, huvudsakligen från lieu-dit La Viallière, allt odlat under ekologisk certifiering. Rankornas ålder är 35 år genomsnittligen, man gör en särskild cuvée från de allra yngsta. En knapp tredjedel av druvorna avstjälkas i normala årgångar. Vinifieringen sker i betong och stål, musten får tre-fyra veckors cuvaison och en mjuk extraktion med pigeage och remontage två gånger dagligen. Uppfostran tar två år, i små ekfat varav 15% byts ut varje år. 12-13 000 flaskor produceras årligen.

Glaset bjuder på täta aromer av skogens mörkaste bär med lysande övertoner av violer. Charkuterierna hänger precis där de ska, både lufttorkade och rökta. Malört, barrskog och ylliga mineraler kompletterar ett klockrent doftintryck som skulle kunna utgöra skolexempel vid vilken sommelierutbildning som helst. Frukten ger ett svalt och uppfriskande intryck, typiskt för årgång nollsju. En diskret ton av mörk kola från faten är enbart läcker.

I munnen noterar vi en läskande syra med inslag av lingon, en helt tillfredsställande björnbärsfrukt, finsandiga tanniner och en lång, god, mineralisk eftersmak. Detta är helklassisk côte-rôtie med alla markörerna man önskar och utan några störande drag. Allt presenterat i en ren, hederlig och sympatisk stil - ett underbart syrahvin att dricka omgående på frukten, eller i mognande version någon gång efter 2014. 449 kr. (91-92)



2007 Domaine Clusel-Roch Côte-Rôtie Les Grandes Places består till 100% av syrahdruvor från 0,7 hektar i Grandes-Places, ett högt beläget och högt skattat läge vars stockar planterades 1935. Vinet fick två år på fat, med hälften ny ek. Produktionen är bara 2500 flaskor.

Jämfört med föregående vin finns - förutom flera likheter - mer av mörka likörtoner och liquid stones. Frukten har ett lite sydligare drag med toner av fikon, rentav en liten fläkt av nya världen om man så vill. Garrigue-liknande malört gör att helheten drar lite åt Saint-Cosme-hållet. I munnen är vinet tätt och bläckigt som ett fatprov. Tanninerna är högkvalitativa och silkesmjuka i munnen, men samtidigt helt lagringskrävande. Aromerna har en exemplarisk renhet, mineralerna är framträdande och vinet smakar verkligen gott, men det är inget vin att dricka på frukten. Ryggläge till 2014, men helst längre. 699 kr. (93)

De här båda vinerna tilltalar oss mycket, och Parker borde verkligen gilla dem, men han verkar helt ha tappat intresset för Clusel-Roch på senare tid. Desto mer intresserad är John Livingstone-Learmonth som talar i frireligiösa tungor om "the magic word purity" och "soil-to-glass-transfer".


2007 Domaine Patrick & Cristophe Bonnefond Côte-Rôtie Les Rochains luktar helt galet! Rostat långt bortom sans och vett attackerar vinet doftcentrum med aromer av bränt popcorn, hårdrostat bröd, bränt läder, bränt socker, svett - och rentav lite kräks, kvider importören själv. Inte helt fräscht och inte helt tilltalande, som ni förstår... faten skymmer såväl druva som terroir, men med lite god vilja kan man ana en högkvalitativ syrahfrukt där undertill. Läget är ju ändå granne med La Landonne...

Smaken är tyvärr också ett riktigt sorgligt kapitel. Ekbitter, grillbiffig och vrång med en känsla av surt trä. Mest förkrossande är hur man har kunnat förmå sig att förstöra ett unikt druvmaterial på det här viset. Det är väldigt svårt att sätta poäng på något man ogillar starkt - siffran blir mest ett slagträ. Så vi avstår, och avråder från inköp - den som tycker sig dela våra preferenser är härmed varnad. Två flaskor öppnade och provade med konsistenta intryck. 565 kr.

Ok, men vad tyckte Parker, då?
"From a vineyard planted in schist soils, the 2007 Cote Rotie Les Rochains exhibits an inky/purple color in addition to a more exotic, floral-scented nose displaying notions of sweet raspberry and cassis fruit, licorice, underbrush, and pain grille. Super-exotic, flamboyant, and remarkably soft and velvety, it should drink beautifully for 10-15 years. It is a hedonistic, head-turning, top-notch Cote Rotie. (93-95)"

Nä, nu är du väl ändå ute och cyklar, gamle gosse...



Innan côte-rôtierna fick vi smaka på 2007 Pierre Damoy Gevrey-Chambertin Clos Tamisot. För första gången blir vi riktigt charmade av monsieur Damoy och hans ganska ekgenerösa personlighet. Ungefär 30-40 minuter behövs för att vinet ska öppna upp och visa sitt bästa. Frukten drar åt det mörkare hållet med körsbär, hallon och björnbär. Faten bjuder på en läcker kryddighet av kanel, nejlika och muskot, därtill bittermandel och en gnutta björnklister. Skogskänslan är djup och lockande med både bark och barr. En verkligt tilltalande doft, där kryddorna växer fram efterhand.

I munnen får vi en relativt tät frukt, fortfarande ungdomligt åtstramande och aningen knuten i syror och garvsyror. Men aromerna kommer loss på ett utmärkt sätt, med stöd av fina örter. Gillar man lite motstånd så har vinet en behaglig munkänsla redan nu. En sympatisk och positiv bekantskap, även om priset är i saftigaste laget för vad man får i glaset idag. Lagras för eventuell bättre utdelning. 595 kr, släpptes
1 februari. (89-90)