Munskänkarna provar Ch9 2003

Châteauneuf-älskaren Stefan Thunberg öppnar sin källare för ett dussin två- och trebetygare. Är man njutningslysten och samtidigt vetgirig får man sitt lystmäte en sån här kväll. Hur klarade egentligen nolltreorna medeltemperaturer som ofta låg fem grader högre än i 2007? Hur snabbt går mognadsutvecklingen i de här vinerna? Är de så bra och så hållbara som Parker förutspådde? Vinerna presenteras halvblint, i det lilla rummet på Stockholms Vinkällare.


Första glaset: ljusare rödbrunt med orange kant. något murrigare än sin granne till höger. doften är öppen och fin med ljusa portvinsinslag, frukten röd i burgundisk stil med både hallon och jordgubbar. garrigue, pinje och röda likörkörsbär. tydliga, gammeldags fattoner av stora fat. dessutom bakelit, en gnutta lösningsmedel, tjära och vattenfärger. smaken är avrundad, måttligt eldig, ganska frisk och hyfsat tanninrik på ett traditionellt vis med läskande munkänsla och en lång, lite träig avslutning. klockren old-school, med någon association till gammelportugiser. (91-92) räcker till fjärdeplatsen.

2003 Le Vieux Donjon



Andra glaset: ljusare brunröd färg med bra lyster och klarröd kärna. ser friskt och lovande ut. doften är grafisk och läsbar med russin, kryddnejlika, apelsin och ljus pepparkaka. god rödfruktighet med svart te. aning av lösningsmedel. en finstämd och frisk doft! även smaken är frisk och välbalanserad med lätthet, finess och bra längd. mer betoning på syror än tanniner. en föredömligt elegant, burgundisk stil, fast liksom uppbiffad med en skvätt mogen port. fin drickfas just nu! kvällens bästa vin med (94)

2003 Clos des Papes



Tredje glaset: mörkare rödbrun färg. här noterar vi portvin och russin, tydliga druvstjälkar, bordeauxlika ceder- och tobakstoner, tydliga stall, bark, tjära, kött, herbes de provence, diskret lösningsmedel och - påpekar grannen skarpnäst - hyacint! smaken är stor och god med bra kropp som fyller ut fint i munnen. blodapelsinsyror och hederliga tanniner som sandar upp hela gommen. ett härligt, rustikt och kraftfullt vin, på ett behagligt vis, inte så särskilt eldigt. syror och tanniner spretar en aning i slutet och snor en pinne från betyget. näst bäst ikväll och (93)

2003 Domaine du Pegau Cuvée Reservée



Fjärde glaset: rödbrun färg, ännu ett snäpp mörkare än föregånde. komplex och mörkt julkryddig doft, med glöggtoner och apelsin. bittermandel och tydligt kemiska, volatila inslag. rätt gott att sniffa på, men inte elegant och grafiskt som tvåan. smaken är tuff, för att inte rentav säga alkoholvass, med bittra och kärva tanniner. röda och svarta laget bråkar med varandra och får mutas med mörk chokladkola. utvecklat vin som saknar harmoni och balans, inget större nöje att dricka. (86) räcker till jumboplatsen


2003 Domaine de la Vieille Julienne



Femte glaset: mörkt brunrött åt plommon/oxblod, måttligt fräsch nyans. mörk, uttalat volatil doft med framträdande drag av färgaffär. här skyltas med oljefärger, sorterade lösningsmedel, aceton och en lite mer miljövänlig vattenfärgslåda. smaken överraskar positivt, mycket fruktig i nyavärldenlik stil. aromer av lakrits, mörkare likörtoner och tuffare slipdammstanniner. alkoholen är inbäddad i frukt med lite restsötma, och smaken är faktiskt betydligt bättre än doften antyder. helhetsintrycket blir dock alltför volatilt för att det ska vara riktigt njutbart. (88)

2003 Domaine de Cristia Cuvée Renaissance



Sjätte glaset: fin sammetsröd lyster, varmt granatröd klar färg, någon kvardröjande blå nyans. doften är öppen och härlig med blommiga övertoner och mjukkokt, syltig frukt. röda toner av jordgubbar, hallon, apelsin och äpple. återhållsamt lösningsmedel, animaliska drag av läder och en blyg stallton. varm och fint eldig smak med bra fräschör och sköna slipdammstanniner, något torra i avslutningen. ungefär som ett lätt portvin. balanserat, komplext och behagligt. (92-93)

2003 Domaine de la Janasse Cuvée Chaupin



Slutsatser:

Volatila drag finns över hela linjen - alla viner uppvisade olika slags lösningsmedel i mer eller mindre tydlig dosering.

Tanninerna är mer eller mindre torra beroende på vingårdens förutsättningar och producentens skicklighet. Ju senare man kunnat skörda, med bibehållna syror, desto mer harmoniska tanniner. Ju äldre stockar, djupare rötter och bättre fuktreserver i underjorden, desto större chans att syranivåerna höll ända tills tanninerna mognat.

Traditionalister (som bland annat kör med måttligare extraktion) tycks ha klarat året bättre.

Mognadsutvecklingen är ovanligt snabb jämfört med andra årgångar som 2001 och 2004. Ett mönster som för övrigt känns igen från andra distrikt.

De bästa vinerna bjuder en på suverän njutbarhet nu, med mer tveksam lagringspotential inför framtiden.

En lyckad châteauneuf -03 är knappast bästa valet till huvudrätten, men däremot ett formidabelt vin till ost. Vilket inte minst Frankofilen lett i bevisning, med hjälp av bland annat stinkande époisses och 2003 Clos des Papes, 2003 Pegau Reservée och 2003 Brunel Les Cailloux.