måndag, november 30, 2009

Nya årgångar från Vinik


Det är bara ett par månader sedan vi blev helt panegyriska inför 2006 Domaine Laguerre Le Ciste. "Vi kan inte påminna oss ett endaste vitt vin från Languedoc-Roussillon som bjudit på något liknande", löd det blygsamma omdömet. Sådant skapar ju vissa förväntningar, rentav ett favorittryck, som kan vara lite svårt att följa upp. Nollsexan tog slut snabbt - ikväll är det dags för den nyligen anlända nollsjuan att bevisa sig...

2007 Domaine Laguerre Le Ciste Côtes du Roussillon är en betryggande visuell uppenbarelse - det ser bra ut - och den inledande doften vid kylskåpstemperatur ger ifrån sig diskret vanilj och milt rostade toner - inte helt olika Mondavis nyligen provade 2006 Fumé Blanc To Kalon Vineyard. Därnäst kommer flintrökiga och kalkstensdammiga mineraler, (S: chablis? ) och en god fruktighet av lemon zest och melon, med smått exotisk kryddighet.

Smaken bjuder på suveräna syror och mineraler - precis lika fina som i nollsexan. Karaktären är i stort sett välbekant, men frukten är nog lite sötare, lite kryddigare, och visst finns det väl aningen mer tryck från det välsignade året - men utan att bli det minsta eldigt (13,5%). Eureka! Detta är faktiskt lika bra som - ja, rentav ännu bättre än - förra årets version. Omöjligt att gissa druvor: ungefär lika delar marsanne, roussanne, rolle/vermentino och maccabeu. (91)



2007 Domaine Philippe Gilbert Menetou-Salon Rouge Les Renardières kommer från egendomens mest gynnade söderläge, med de äldsta vinstockarna. Inledningsvis doftar det hardcore-pinot som av råbiff och insjölera - sånt gillar vi skarpt - och vi letar förgäves efter faten, även det positivt. Enstaka nässlor berättar om ursprunget i Loire. Efter en dryg halvtimme är det dags för jordgubbarna att titta fram - rentav en liten klick kompott - och nu finns ett finstämt fatinslag av kanel, curry och sandelträ. Nosen breddar ut åt röda vinbär, kompletterade av höstskogens mättade sceneri - mossa, våta löv, lingon och lågt stående sol. Är du där, Tuvstarr?

I munnen njuter vi av en slank, skön smak som går rakt på lustcentrum. Lätt, uppfriskande, lagom stram och hyfsat intensiv, med charmerande jordgubbsaromer. Här blir det flera pluspoäng för klockren pinositet, och avslutningen i svalget är återhållsamt kryddig, med bra persistens av lakrits och mineraler. För oss är det här ett steg framåt jämfört med nollsexans väl tydliga fatkryddor och nollfemmans nästan nyzeeländska kombo av fruktigt och grönt. Summa summarum: en absolut ren, elegant och läskande pinot med måttlig alkohol (12,5%) och perfekt drickbarhet. Toppen, vi ses igen! (90-91)

Priser: 170 kr och 250 kr (nik@vinik.se)

ps. Maten inte att förglömma: ugnsstekt kyckling serverad med klyftpotatis, broccoli och blomkål. Gräddsås på frästa kantareller och den hemkokta rönnbärsgelén bredvid. Så gott!

2 kommentarer:

  1. Tuvstarr? Jag har minnen av att ha nycklat Carex nigra, Carex sylvatica och Carex rupestris men utan "Kroken" är jag lost. Vad doftar tuvstarr?

    /Fredrik

    PS. Kan inte producenterna ta en paus på ett år eller så? Jag hinner inte med! DS.

    SvaraRadera
  2. Vi kunde ha skrivit "skogsrået"! Men Tuvstarr kändes mera John Bauer....

    SvaraRadera