söndag, november 15, 2009

Barolo e Barbaresco 1971



Höstens provning, utan tvekan! Niklas J har raggat fram tio traditionella piemonteviner från den legendariska årgången 1971. Leverantör av samtliga är Stefan Töpler på tyska Barolobrunello.de. Förväntningarna är förstås skyhöga - och samtidigt är vi väl medvetna om riskfaktorn när det gäller så här gamla viner. Men får vi bara in några fullträffar så skriver vi historia ikväll! Ett extra sus omgärdar
1) Mauro Mascarellos barolo, till hälften från toppläget Monprivato i Castiglione Falletto samt 2) Giovannini Morescos barbaresco från Pajoré, som fick Angelo Gaja att se stjärnor och slutligen 3) Marcarinis barolo från La Morras stolthet Brunate.

FLIGHT 1

Första glaset är en rätt grumlig uppenbarelse, med en ljus färgnyans som liknar brun honung. Ingen röd kärna ens i mitten - detta ser oroväckande ut! Sniff, sniff - här har det nog blivit i mesta laget av oxidation och madeirisering, med toner av terpentin och målarlåda. Men doften bjuder också på åtskilligt av fascinerande tredjehands-aromer: knäck, karamell och honung, torkade rosenblad, fikonsirap, tomatpuré och svamp. Smaken är mild och lite trött, stapplar nerför kullen med käpp och lämnar en ton av torkad frukt och läder efter sig. Vi noterar också en del likheter med övermogna bordsviner från Douro - ett slags känsla av att besöka Vasaskeppet. Utvecklingen har gått mycket längre än den borde, så vi struntar i betyg för den här flaskan.

1971 Giacomo Borgogno Barolo Riserva

Giacomo Borgogno & Figli representerar fortfarande det ärkekonservativa lägret i Barolo med en historia ända tillbaks till 1761. Här går tiden sakta - urlakningstiderna är långa och lagringstiderna upp till fyra år på botti, därefter på glasdamejeanner innan vinerna slutligen hamnar i butelj, tidigast efter tio år. Den rekommenderade drickfasen brukar anges till 30-40 års ålder - allt under mottot "Time is Our Companion". Druvmaterialet kommer till största delen (numera helt och hållet) från de egna vingårdarna Cannubi, Liste, Rué and San Pietro - totalt ungefär 10 hektar. En femtedel köptes tidigare in från kontrakterade odlare i Barolo and La Morra. Odlingarnas jordmån är mestadels kalkrik lera. €79/Stefan Töpler.



Andra glaset har en ljusare brunröd färgnyans med fin transparens. Här finns en fantastisk doft som bara växer i glaset. Tjärpastiller och fartygsrep möter multnande undervegetation, sumpig insjö, ostbutik, röd nebba, gamla jordgubbar, torkade körsbär och örter. Smaken är förhållandevis rödfruktig och ungdomlig, med behagliga syror, burgundisk kryddighet och småtuffa, sandiga tanniner som behöver ytterligare ett tag för att bli helt upplösta. Vinet är alltså inte bara intakt, utan fortfarande lite i yngsta laget - mäkta imponerande. (91-92)

1971 Produttori del Barbaresco Barbaresco Riserva Vigneti Pora

60 medlemmar och 110 hektar gör Produttori till den utan konkurrens största producenten av barbaresco med 22% av totalen - det blir 300 000 flaskor varav hela 40% är vingårdsbetecknad riserva. Vigneti Pora har utmärkt solexponering i ett läge från väst via syd till sydost. Närmaste grannen till Pora heter Asili. Fortfarande gör ju Produttori sina viner i en heltraditionell stil, så med stor sannolikhet har även dagens riservor kapaciteten att hålla och utvecklas så här fint med långlagring. €99/Stefan Töpler.



Tredje glaset är gnistrande kristallklart med en ljust rödbrun färgnyans (flaskan hade också en massiv fällning). Här bjuds en eterisk, svindlande elegant och helklassisk doft där vi kan notera tjära, salmiak, menthol, lösningsmedel, röda bär, nypon och rosenblad. Det är väl ungefär här någonstans vi börjar mumla om hur fåfängt det är att dra enskilda trådar ur en så märkvärdig väv, och att poesi är det enda som skulle passa som beskrivning. I munnen är vinet superintensivt och lika fokuserat som en laserstråle - stunden är kommen att skåda ljuset! Vinet besitter en enorm potens - jo, visst brinner det en eld i mitten av smaken - men de strålande syrorna räddar elegansen och tanninerna har med tiden slipats till perfektion. En munfull av detta vin får sötfruktiga aromer av rönnbärsgelé, röda vinbär, läder, nougat, calvados och konjak att eruptera i hela gommen. Lyckotårar stiger i ögonen medan hjärnan förvandlas till en supernova och vällust-rysningarna avlöser varandra. Det här måste vara vinet som fick Gaja att se ljuset. (97)

1971 Enrico Giovannini Moresco Barbaresco Pajoré

En legendarisk vingård - Pajoré. Här har vi den 71:a som fick Angelo Gaja att fatta beslutet att köpa Morescos lott om 10 hektar - "Sito Moresco" - en affär som han sedermera rodde i land. De nebbiolodruvor som inte platsade i hans barbaresco valde han att blanda med cabernet, merlot och barbera från andra lägen under namnet Sito Moresco. Terroiren är idealisk för nebbiolo: jordmån av mager märgel, syd/sydvästlig exponering och höjder mellan 230 och 300 meter. €129/ Stefan Töpler.




FLIGHT 2

Första glaset har en ljust rödbrun, något grumlig färg. Doften bjuder på karamelliserade toner av knäck och honungsvatten med örter i. Visst finns ett tydligt drag av oxidation och terpentin som påminner om Borgognos Riserva, men inte lika dominerande. Om nu doften kanske inte har riktigt alla parametrarna på plats, så är smaken närmast av världsklass: ett suveränt fokus i stil med Pajoré, en raketmotors kraft och driv i mitten och en längd där måttbandet tagit slut för länge sen. Helt fantastiskt i munnen, även om det är svårt att upprepa en total fullträff två glas i rad. (94)

1971 Pio Cesare Barolo

Överraskande att Pios standardbarolo var av denna kaliber och dessutom hade hållit så bra. Även om man fortfarande kör med slavonska botti så är en del av metoderna moderniserade nuförtiden, med kortare macerationstider, svalare temperaturer och genomluftad snabbmognad. Det nutida vinet har väl knappast fyrtio års potential - eller har det? Men vi slipper vänta, för Pios viner smakar ju så jäkla gott redan som unga. Pio Boffa äger hela 45 hektar vinmark, och standardbarolon är en blandning av frukt från Serralunga, Monforte och Castiglione Falletto.



Andra glaset har en mörkt brunröd färg med riktigt fin lyster och klarröda reflexer. Det ser ut som en ungdom i sällskapet! Doften är väldigt utåtriktad med hela den kontinentala frukosten på ett fat: brioche, smör och jordgubbsmarmelad samt ångande kaffe på nyrostade bönor därtill. Andra provare noterar krondilliga fattoner och smörslungade morötter. Smaken är harmonisk och varm, fortfarande rödfruktig och något kärv med en framträdande örtighet. Det finns vissa likheter med Pora men vinet har inte riktigt den elegansen, och doften är lite bättre än smaken. T är dock mycket förtjust medan S håller huvudet kallt och summerar intrycken till: "Atypiskt". (90)

1958 Caves Aliança Garrafeira Particular

Sicken luring! Fantastiskt vilken hållbarhet de här gamla vinerna på bagadruvan har, kanske ännu bättre än gammal nebbiolo. Vi har tidigare provat femtioåttan här med liknande noteringar om brioche, smör och marmelad! €15 hos Garrafeira Naçional.

Tredje glaset utlöser en smärre debatt om korkskada där åsikterna skiftar lite. Doften är inte alldeles illa däran utan ger typiska drag av menthol, tjära och med en del volatila drag. Smaken däremot är både vass, torr och papp-liknande med en kort, brännande avslutning. Defekt, tyvärr...

1971 Oddero Fratelli Barolo

Vila i frid. €80/Stefan Töpler.



Fjärde glaset är en brunröd, rätt färgrik uppenbarelse med lite grumlig fällning. Nosen är väldigt märklig och ger bilden av ett helt grönsaksland, eller snarare en kålträdgård, inklusive själva jorden och arbetshandskarna av gummi. Frukten drar närmast åt röda vinbär och lingon på ett burgundiskt sätt, som i en grön och sval årgång. Ur odlingarna plockar vi bland annat kungsmynta, broccoli och diverse rotfrukter, men helhetsintrycket av doften blir tyvärr inte alldeles angenämt. Vad som däremot är angenämt är smaken. Här finns en sötfruktig attack, fräsande höga syror och fräschör av spearmint och vinbärsblad, med vänliga tanniner och ändå bra grepp. Presterar långt bättre i munnen än doften utlovar, och mot slutet tycks även doften utvecklas till det bättre. (89)

1971 Renato Ratti Barolo Marcenasco

Renato Ratti är känd som den första modernisten i La Morra. Som trettioettåring skapade han 1965 sitt eget vineri, och hans strävan har alltid varit att göra viner som går bra att dricka även som unga. Han nådde sitt mål genom att korta macerationstiden till en vecka, med rotofermenters och delvis lagring i barriques. Marcenasco är inte en namngiven vingård utan ett större delområde av Frazione Annunziata i La Morra med exponering sydväst till sydöst och en jordmån av blå märgel. Produktionen av detta vin är hela 65 000 buteljer årligen. Det överraskar att 71:an var så pass grön när andra gjort långt mer potenta viner. €100/Stefan Töpler.





FLIGHT 3

Första glaset har en härlig lyster, med mörkt brunröd kärna ut mot orange och bärnsten i kanten. Här finns en mycket fin och komplex sniffardoft där vi gemensamt nosar fram tjära, apelsinskal, gröna äpplen, rosor, tång, mynta, nysågat virke och målarfärg. Smaken är stram och intensiv, men fortfarande vass, nästan hård. Syrorna upplevs i kärvaste laget och helheten blir mer dissonant än harmonisk. Absolut risottokrävande. (87)

1971 Barale Fratelli Barolo Castellero

€90/Stefan Töpler.



Andra glaset är mycket ljust rödbrunt och något grumligt. Här finner vi en ljuvlig mognadsutveckling mot knäck, farin, järn, sjöbod, tjära, terpentin och pinjekåda. En lekfull badboll studsar oväntat omkring i doften. Smaken är intensiv och väl fokuserad, men liksom föregående vin ytterst stram med sötmogna ålderssyror. Helhetsintrycket blir lite för hårt och vasst, i tuffaste laget på egen hand - kommer det någonsin att nå full harmoni? Ännu ett risottokrävande vin... (90)

1971 Paolo Cordero di Montezemolo Barolo Monfalletto

Paolo Cordero fick genom arv från sin mor tillgång till släkten Fallettis vingårdar med anor från 1300-talet och startade sin produktion 1940. Egendomens Barolo Monfalletto är skapad av druvor från den sydöstvända vingården Gattera i Frazione Annunziata, och anses erbjuda den klassiska lätthet och elegans som är typisk för byn La Morra. För att vara traditionalist har Cordero kört med förhållandevis korta macerations- och lagringstider. €80/Stefan Töpler.



Tredje glaset är klart och ljust rödbrunt, ljusare än ettan. Doften är inledningsvis elegant och eterisk med örter, rosor, framträdande champinjoner, kokkaffe och salta toner av tång och havsvatten. Efterhand kommer invändningar om simbassäng och kloak, därmed också misstankar om korkskada. Det bekräftas av smaken som är vass, kärv och ogin. Spottreflexen aktiveras direkt. Defekt, inget betyg.

1971 Giuseppe Mascarello & Figlio Barolo

När vi får facit är det bara att konstatera: vi fick inte chansen att lära känna det bästa av Monprivato ikväll. Mauro Mascarello är fjärde generationen vinmakare - hans förfäder startade redan 1881 med inköp av mark och källare i Monforte. 1904 köpte man en en vingård som anses vara en av de allra bästa i hela baroloappelationen - Monprivato. Länge var egendomens barolo en blandning av frukt från (ungefärligen) 60% Monprivato, 25% Villero och 15% Santo Stefano/Bussia Soprana. 1970 började Mauro att buteljera sin Monprivato separat - och senare även de andra. Men han använde bara den del av druvorna som var av klonen Michét - ungefär en tredjedel. Därför kan vi gissa att sjuttioettan består av ungefär lika delar Monprivato och Villero/Santo Stefano. Den legendariske Mauro Mascarello brukar beskrivas som en upplyst traditionalist. Hans metoder är traditionella med noggrant vingårdsarbete, 28 dagars maceration, nedbrytning av skalhatten med överpumpning av musten och slutligen en lång mognadslagring i slavonska botti från 1951.



Sista glaset ut från forntiden har en brunröd färg med klarröd kärna, fin lyster och bärnsten i kanten. Ett förhållandevis ungt utseende! Även doften är ungdomlig med tydlig ton av spearmint, lakrits och hallon. Smaken bekräftar med suveränt väl bibehållen frukt, storslagen tanninstruktur och frisk, livlig syra. Allting är i balans och smakens längd är enorm - sanslöst bra! Här finns säkert ett decennium av framtid. Utan konkurrens bäst i flighten och gissningsvis från Mascarello? (95)

1971 Marcarini Barolo Brunate

Marcarini är en av de mest respekterade producenterna i La Morra, mycket tack vare deras Barolo Brunate som tillverkats sedan 1961. Familjen äger 4,5 hektar i Brunate, omplanterade 1980 och 1986. Exponeringen är sydvästlig med kalkrik jord. Vingårdsarbetet är - åtminstone nuförtiden - modernt med hård beskärning, täckgrödor och kompost - medan vinmakningen är helt traditionell med lagring i stora botti. €100/Stefan Töpler.



Visst är de vackra i glasen, gamlingarna! Och vi ska inte klaga på utdelningen: fyra av de tio var ju enastående, tre var bra och tre gick stolpe ut - korkdjävulen visar vem som bestämmer till slut! Varmaste tack till Niklas J för härlig mat och ännu en underbar lektion i vinhistoria...



ps. Mer 1971-läsning finner du här och här. Och här!

50 kommentarer:

  1. Härligt! Nu börjar rapporterna strömma in, vi har laddat med popcorn och jordnötter.

    Så man ska alltså snabbt som ögat kolla med Töpler om han kan leverera en Moresco Pajoré -71?
    Annars måste jag säga att Pion låter som en riktig stänkare från där jag sitter.

    Tack för ljuvlig genomgång och utmärkt bakgrundsinfo.

    /Patrik

    SvaraRadera
  2. Oerhört jävla sjukt intressant läsning. Tack.

    SvaraRadera
  3. Klockren sammanfattning. Jag tänker inte ens försöka krama ur något ur mina nästäppta noteringar....

    SvaraRadera
  4. Tack för en fin rapport från en synnerligen intressant liten övning. Ett och annat lik i lasten fanns det förstås, men något annat tror jag inte är att vänta när det gäller så här pass gamla viner. Och det fanns uppenbarligen också en del riktigt sublima upplevelser.

    En liten kommentar rörande vad ni skriver om det vin som ni var allra mest tagna av: Morescos Pajoré.

    Mig veterligen utgör Gajas Sorì San Lorenzo ingalunda en del av Pajoré (Treiso) utan istället en del av Secondine (omedelbart sydväst om byn Barbaresco). Inte heller Gajas Sorì Tildin eller Costa Russi kommer från Pajoré utan utgör en del av Roncagliette (i sydvästra delen av "comune di Barbaresco"). Så om Gaja överhuvudtaget gör någon ren eller nästintill ren Nebbiolo från Pajoré handlar det nog om hans Barbaresco DOCG (som dock sannolikt även innehåller druvor från andra lägen).

    SvaraRadera
  5. Ser att ni nu tagit bort Sorì San Lorenzo i beskrivningen av Pajoré. Fast det är fortfarande lite tokigt. För det första "bidde" det ju inget nytt toppvin av Gajas köp utan bara just Sito Moresco. Den som idag vill hitta en Barbaresco Pajoré av senare årgång är hänvisad till två andra producenter: Rizzi och Sottimano.

    För det andra innehåller Sito Moresco mig veterligen ingen Barbera (vilket däremot på marginalen ingår i Gajas Langhe Nebbiolos, d.v.s. Sorì San Lorenzo, Sorì Tildin, Costa Russi och Sperss).

    Jag är slutligen också lite undrande inför ert påstående om att den Cabernet och Merlot som ingår i Sito Moresco kommer från andra lägen än Pajoré. Inte så att jag är säker på att ni på den punkten har fel men vilken källa förlitar ni er på?

    SvaraRadera
  6. Ordet besserwisser ploppade osökt upp.

    SvaraRadera
  7. @Anonym: Jag tror mig veta att Finare Vinare gärna vill ha ordning på sina fakta, vilket de för det allra mesta också har. Om man nu ändå någon gång ser något som inte stämmer, tycker du då det är bättre att "knipa käft" än att berätta hur man tror det ligger till?

    SvaraRadera
  8. Halloj! Jag ser hemskt gärna vi får rätsida på vad som hänt med Pajoré och emotser alla "fynd" som görs. Om ingen annan gör det mejlar jag gärna till Gaja och kollar...

    MVH

    Niklas J

    SvaraRadera
  9. Visst är det en fantasieggande historia! Om det nu skulle vara så att det enda som kom från "Sito Moresco" var just vinet Sito Moresco måste vi faktiskt gråta en skvätt och säga "Darmaghi" (så synd)...

    För enkelhets skull citerar vi mejl från Gabriel som var med på provningen:

    "Jag såg Anders UW:s kommentar och han har naturligtvis rätt. Det var jag som blandade ihop det igår; Sori San Lorenzo är Secondine och Pajoré används till Sito Moresco och standard-Barbarescon (som jag för övrigt hörde Gaia Gaja kalla "vårt flaggskeppsvin")."

    Den sista årgången som buteljerades av Giovannini Moresco var 1979. Det året sålde han hälften av vingården och resten 1985. Under mellantiden leasade Gaja hans ägor. Troligen döptes vinet om redan kring 1982, för själva har vi ett tydligt minne av en väninna i gymnasiets avgångsklass 1983 som nämnde Sito Moresco som sitt favoritvin.

    Marco Raimondi (Winegeek) @ Wineloverspage:

    "Gaja's "Sito Moresco" wine is named after a Treiso (Barbaresco zone) vineyard he bought from Enrico Giovannini-Moresco (an eccentric playboy, bon-vivant) in either 1979 or 1980. One of the absolute greatest wines I have ever had was Giovannini-Moresco's "Podere del Pajore" 1971 Barbaresco! Giovannini-Moresco made his Barbareschi throughout the 70's, and then cashed out, selling his vineyard to Gaja; at the time, there was the hope that Gaja would continue to make a "cru" Barbaresco from that vineyard, but instead the grapes are included in a blend with grapes from other vineyards, and I believe Cabernet is included."

    http://www.wineloverspage.com/forum/village/viewtopic.php?f=3&t=20121&start=0

    Giovanninis uttag var otroligt lågt. En siffra på 7 hl/ha har nämnts. Vingårdens storlek uppges av Galloni till runt 8 hektar. Enligt Sheldon Wasserman var den på 11,5 hektar och gav runt 25 000 flaskor per år. Det blir i så fall en produktion om ynka 16 hl per hektar....

    Enligt Veronelli produceras Sito Moresco i runt 60 000 flaskor från 14 hektar så vinet kan omöjligen komma enbart från Morescos vingård.

    Sito Moresco innehåller för närvarande ingen barbera men har gjort det, exempelvis i 96:an.

    Gärna mer information, om någon har?

    SvaraRadera
  10. Hej Niklas,

    Ja mejla gärna Gaja och fråga. Det vore intressant att få de återstående frågetecknen uträtade.

    Vad gäller Pajoré som sådant kan rapporteras att Gaja är störste ägare med runt en tredjedel av arealen. Det finns ytterligare sju vinproducerande ägare men bara de två jag tidigare nämnde gör en lägesbarbaresco härifrån. Slutligen finns också ett antal ägare som inte är vinproducenter utan bara odlar druvor.

    Den druvsort som dominerar på Pajoré (och kanske borde göra det i än högre grad) är förstås Nebbiolo. Men där finns också en del Dolcetto, Barbera, samt vissa importerade sorter (vet ej exakt vilka) för produktion av såväl vitt som rött vin.

    SvaraRadera
  11. Hej F&V,

    Tack för ytterligare intressanta upplysningar, inte minst om Morescos uttag. Det där låter ju som extremt lite även med dagens mått mätt (än lägre än La Spinettas och Roberto Voerzios gissar jag), för att inte tala om hur saken ställde sig på 70-talet.

    Ja, om Veronelli har rätt i sina uppgifter om arealen för Sito Moresco blir det ju lite svårt att tro att alla druvorna kommer från Pajoré. Fast det diffar förstås inte så mycket i förhållande till den siffra Wasserman nämner (11,5 ha).

    Vad jag ställer mig lite undrande över är att Gaja skulle sätta "Sito Moresco" på etiketten utan att samtliga, eller i vart fall det stora flertalet, druvor kom just därifrån. Visserligen finns det säkert inget legalt hinder. Men det finns dock en hederskodex ifråga om dylika ting som jag tror även Gaja skulle dra sig för att bryta mot.

    SvaraRadera
  12. Pajoré fron Roagna då?? Det är väl en modern Pajoré ocskå, eller?

    SvaraRadera
  13. Hmm... Gaja drar sig ju inte för att strunta i de historiska beteckningarna och hitta på egna fantasinamn på sina vingårdsviner....

    Och som sagt, om det världklassvin vi fick från Morescos vingård förvandlats till enbart Sito Moresco är det ju hemskt sorgligt. Varför fortsatte han inte att göra ett cru-vin om han nu tyckte att det var så fantastiskt?

    Apropå associatoner till konjak, eruptioner och supernovor nämns i denna norska tråd att vinet höll 15,5% alkohol. Söderläget, det låga uttaget och den sena skörden...

    http://www.vin-forum.no/forum/viewtopic.php?f=1&t=1006&start=0&st=0&sk=t&sd=a

    SvaraRadera
  14. Nej Roagna gör ingen Pajoré men däremot Pajé. Det är två helt olika vingårdar fast ganska lätta att blanda ihop om man bara ser till namnet.

    SvaraRadera
  15. Ja visst är det sorgligt att Gaja inte gör någon vingårdsnebbiolo från Pajoré. Än värre skulle det vara om det visar sig att han delvis använder marken för Cabernet och Merlot. På just dessa kullar borde sådana tilltag vara totalförbjudna.

    SvaraRadera
  16. Det tycks vara "än värre"...

    ;-)

    SvaraRadera
  17. Ur Vingruppens presentation av Sito Moresco.
    Finn fem fel:

    "Det här vinet kommer från den egna vingården Sito Moresco som ligger i det lilla området Langhe i Piemonte. I och med att vinet inte uppfyller DOCG-kraven klassas det som en Vino da Tavola. Kvaliteten är dock i världsklass."

    SvaraRadera
  18. Apropå låga uttag slår det mig att det finns ytterligare en intressant slutsats att dra av era producentpresentationer.

    Produttori del Barbaresco disponerar mycket riktigt ca 100 ha. Det är numera inte fullt så mycket som 22 procent av totalen eftersom den del av Barbarescodistriktet som används för "Nebbiolo da Barbaresco" tenderar att växa. Enligt Produttoris hemsida rör det sig i dagsläget om en knapp sjättedel.

    Men, och det är det intressanta, den andel av vinproduktionen som Produttori svarar för är långt mycket mindre. Den totala årsproduktionen av Barbaresco uppgår numera till ca 4 miljoner flaskor (eller rentav lite mer). Produttori, med ca 300 000 buteljer, svarar alltså för ca en sjättedel av arealen men bara ca en tolftedel av produktionen.

    Skälet är dels att man deklasserar ca 100 000 flaskor till Langhe Nebbiolo, dels att man håller ett synnerligen lågt skördeuttag jämfört med flertalet andra producenter: bara ca 30 hl per hektar i genomsnitt (inklusive Langhe Nebbiolo).

    Även om Produttori inte är i närheten av Morescos minimalism är detta ändå imponerande siffror.

    SvaraRadera
  19. Men Vingruppens PR-människor motsvarar uppenbarligen inte kvalitetskraven. Vino da Tavola var ordet. ;-)

    SvaraRadera
  20. Onekligen imponerande med Produttoris låga uttag kombinerat med deras stora kvantiteter. Men när det produceras 120 000 flaskor vingårdsbetecknad riserva om året begriper vi inte att det bara lanserades ett hundratal flaskor i Sverige senast...

    Ur presstexten till Sito Moresco som används av ett flertal amerikanska importörer:

    "Several estate-owned vineyards provide the grapes for Sito Moresco, among which is the twenty-five-acre Sito Moresco vineyard in Barbaresco."

    Förresten är produktionen nu uppe i 108 000 flaskor. Eftersom det aktuella uttaget ligger på 35 hl/ha behövs det drygt 23 hektar för att odla druvorna. Säkrast att ha "Sito Moresco" som ett "brand" ifall asiaterna plötsligt ringer och vill ha några hundratusen flaskor till...

    Frågan är nu bara om det odlas cabernet och merlot även i Pajoré...

    SvaraRadera
  21. Varför inte testa en annan odlare av Barbaresco Pajoré? Tom Pedersen har just nu Sottimanos 06a på tilbud för 259 DKK:

    http://www.atomwine.dk/product.asp?product=10415

    SvaraRadera
  22. Har vingårdsriservorna överhuvudtaget funnits på SB i modern tid (om än i begränsad upplaga)? Det har i så fall gått mig helt förbi.

    "Normale" 2004 finns ju åtminstone i BS och väl är det, särskilt som den i mitt tycke är den bästa "normale" Produttori gjort i mannaminne. Men det är ju skandal att inte också vingårdsriservorna finns att tillgå i Sverige.

    Vad beträffar Sito Morescos härkomst börjar jag vid det här laget känna mig överbevisad. Gaja faller i min aktning. Hans enda möjlighet för att inte helt tappa ansikter är nu att det åtminstone visar sig att Pajoré reserverats för Nebbiolo och att Cabernet- och Merlot-inslagen odlas på behörigt avstånd från Nebbiololand. ;-)

    SvaraRadera
  23. Riservorna släpptes som minimala partier i augustisläppet. Vi la vantarna på Asili (375 kr) men borde förstås köpt de andra också. De är betydligt dyrare hos Philipson Wine. Och visst är Produttoris 2004 "normale" klassisk, jättefin - nog ska väl den hänga med och utvecklas ett bra tag...

    Efter att ha mött "The Real Sito Moresco" känns både Sito Moresco och fenomenet Gaja mindre kul. Mannen må ha betytt allt för att sätta Piemonte på världskartan, men det är onekligen trist att han inte respekterat Langhes egen karta.

    SvaraRadera
  24. Pajoré var fantastisk, en på alla sätt storslagen upplevelse. Det kändes redan på doften att här kommer inte en droppe att spottas.
    Jag försökte extrahera enstaka beståndsdelar men det var helheten - och som den satt ihop - som gjorde upplevelsen så mäktig.
    Jag passar på poäng, men jag håller med Winepunker om att gudinnan visade sig, blitt leende dessutom.
    Det är svårt att förstå Gaja i sammanhanget. Han blir alltså knockad av Pajoré som läge, gör vad som helst för att köpa in sig - för att odla odla cabernet och merlot? Why? Det kan väl ändå inte bara ha varit för att kunna X-tusen flaskan?
    Odch apropå den slamkrypande portugisen så var vi i vår ända av bordet också inne på att det var atypiskt. Det här är ingen 71:a, sa WP. "Mig kulle du kunna lura i att det är en 96:a, vilket liv det är det är i den här", sa jag ...
    Pio C var underbar, men Brunaten var i min näsa och mun ett snäpp vassare - det är inte otänkbart att det beror på att det var något mer liv i frukten. Jag skulle gärna pröva Brunate 1971 om fem och tio år också ...

    SvaraRadera
  25. Och att jag var så dum att jag inte hann köpa någon av Produttoris riservor ... Why?

    SvaraRadera
  26. Jag rättade just det fenomenet tidigare ikväll här: http://www.superiore.de/index.php?sid=9c76971008900301981990804c03d2c2&cl=alist&cnid=404c5e0c9bc0c

    SvaraRadera
  27. Tack Martin, fantastiskt bra priser hos Superiore.de

    Go shopping!

    SvaraRadera
  28. Jösses vilken provning, boys and girls! Jämför man poängen med de vi satte vid den något yngre provningen hos Ulrik tidigare så känns det som om det spretar mer här - högre toppar och djupare dalar...

    Alla generaliseringar innehåller ju fel, men kan man ändå sammanfatta det hela med att när mogen barolo blir bra blir den jäkligt bra, men att alla inte håller fullt 40 år (borträknat korkdefekter)?

    SvaraRadera
  29. ...och med barolo i kommentaren ovan avses också - obviously - enstaka barbaresco! :-)

    SvaraRadera
  30. OK. Så riservorna fanns i augustisläppet. Det förklarar varför jag missade dem. Vid den tidpunkten var jag fullt upptagen av vininköp i Franken (Horst Sauer, Rudolf Fürst m.m.).

    Men ingen skada skedd. Jag är välförsedd sedan tidigare. I årgång 1999 har jag rentav tillräckligt mycket för att ordna en komplett "verticale" av alla nio lägena.

    Och i årgång 2004 har jag just skaffat mig ett litet "probierpaket" från ... just det ... Stefan Töpler som ju har något bättre priser på dessa än Superiore.de.

    SvaraRadera
  31. Eh ... "orrizontale", inte "verticale", skall det förstås vara.

    SvaraRadera
  32. Minsann, Töpler har pressat priset ännu mer. Beställde visserligen en hel del annat hos Superiore, men ändå. Irriterande som korkrester i vinglaset, ungefär.

    Hursomhelst krossar detta ännu en gång myten om Systemets förträfflighet (ni vet; utbudet, tillgängligheten, PRISET, och så vidare).

    //MW

    SvaraRadera
  33. Töplers sortiment är knäckande! Man blir som ett storögt barn i en leksaksbutik. Och här står vi och köar i kylan för några ynka flaskor av de mest bekanta vinerna medan Töpler har allt och lite till i alla tänkbara årgångar. Det brukar ju emellanåt sägas att italienska viner av klass är förhållandevis billiga i Sverige men där mosades den myten också...

    SvaraRadera
  34. Hej alla,
    Pinsamt att vi har felaktig information på vår hemsida om Sito Moresco, vi ändrar. I vårt nyhetsbrev som citeras nedan, så är informationen korrekt, så långt jag kan se:

    Ur nyhetsbrevet september:

    Sito Moresco 2007 (nr 94043, pris 329 kr)
    Den 1 september 2009 lanseras 1 200 buteljer på Systembolaget.
    Druvor: 35% nebbiolo, 35% merlot och 30% cabernet från 35 ha Gaja-ägda vingårdar i Barbaresco, Treiso och Serralunga.
    Varje druvsort jäses separat på skalresterna under två veckor i temperaturkontrollerade ståltankar. Blending sker efter den malolaktiska jäsningen. Det färdiga vinet lagras i 12 månader på ett eller två år gamla fat av fransk ek, varefter det får vila på butelj i sex månader före lansering.
    Alkohol: 14,5%.
    Producentens egen beskrivning av vinet: Sito Moresco förenar nebbiolons komplexitet och lagringsduglighet med elegansen och tillgängligheten hos cabernet och merlot. Vinet har en behagligt ren doft, laddad med röda fruktaromer. Smaken är fruktig och elegant med fin balans och en frisk, fruktig avslutning med fina, sammetsmjuka tanniner, som gör vinet njutbart redan vid lanseringen, men som ändå tillåter vinet att utvecklas väl under de kommande fyra-fem år.

    Journalistinformationen löd så här:
    ________________________________________________________________
    Sito Moresco 2007

    ARTIKELNUMMER: 95094.
    LANSERINGSDAG: 1 september 2009.
    PRIS: 750 ml 329 kr.
    VOLYM PÅ SYSTEMBOLAGET: 1 200 st 750 ml-buteljer.
    SORTIMENT: TSE. T5.

    PRODUCER
    PRODUCER INFORMATION:
    Gaja Family Estates
    Via Torino 36, 12050 Barbaresco (CN)
    Tel. 0173 635255 • Fax 0173 635256
    E-mail: gajad@tin.it

    THE WINE
    INFO DATE: 29 05 2009
    WINE: SITO MORESCO 2007 – Langhe Doc
    CLOSURE: Cork
    ORIGIN: Piemonte - Italy
    APPELLATION: Langhe D.O.C.
    VARIETIES: 35% Nebbiolo, 35% Merlot, 30% Cabernet
    VINEYARDS: Several estate-owned vineyards in Barbaresco, Treiso and Serralunga provide the grapes for Sito Moresco. Total vineyard surface is approximately 35 acres.
    SOIL: The vineyards, which have eastern and western exposure, are predominantly limestone.
    VINIFICATION: Each variety is fermented separately. Fermentation with the skins occurs in stainless steel tanks at controlled temperature for two weeks. After malolactic fermentation is completed, the three varieties are blended together.
    AGEING: The wine ages in one-year-old and two-year-old barriques for 12 months. The wine is then bottle-aged for at least six months before it is released.
    CHARACTERISTICS: Sito Moresco combines the complexity and longevity of Nebbiolo with the refinement and accessibility of Cabernet and Merlot. The wine has a good, pure nose, loaded with red fruit aromas; a fruity, full and elegant taste; good balance in the mouth; a fresh, fruity finish with very fine, silky tannins that make it ideally suited to drink upon its release; it will continue to age well for an additional four to five years.
    ALCOHOL: 14,56%.
    TOTAL ACIDITY: 5,70 g/l.
    TOTAL SUGAR: 1,85 g/l.
    en.

    Vi tar tacksamt emot fler påpekanden om felaktigheter.

    Med vänliga hälsningar
    Claes Lindquist/Vinunic AB

    SvaraRadera
  35. Tack, Claes! Bara två frågor kvar...

    Hur är det nu med druvorna från vingården i Pajoré, går den bästa delen av skörden till Gajas barbaresco? Och odlas det även cabernet och merlot i den här vingården?

    SvaraRadera
  36. Tack för informationen Claes. Där fick vi ju i alla fall en bekräftelse på att bara en del av vinet kommer från Pajoré. Intressant är också att sluttningarna sägs vara öst- och västvända. Det talar för att bara en relativt liten del av vinet kommer från Pajoré eftersom huvuddelen av Gajas ägor där vetter åt sydväst eller rentav sydsydväst. Så jag skulle tippa att merparten av Gajas Pajorédruvor hamnar i hans Barbaresco DOCG (som ju sannolikt är bland det bästa i "normale"-väg som kan uppbådas i distriktet).

    När det gäller SB:s utbud och priser: Tja, det händer ju trots allt att priset är helt OK (eller rentav bättre än OK som i det välbekanta fallet Gianni Voerzio). Men om man kombinerar kraven, d.v.s. bra vin till rätt pris, blir det rätt lite kvar. Under det senaste året är det t.ex. bara föjande fem som funnit nåd i mina ögon bland de ambitiösa italienare jag främst håller ögonen på (Nebbiolo, Aglianico, Sagrantino, Teroldego):

    Fratelli Giacosa, Barbaresco Basarin 2004, 226:-
    Paitin, Barbaresco Sorì Paitin 2005, 289:-
    Michele Reverdito, Barolo Codane 2004, 231:- (numera 257:- ser jag)
    Gianni Voerzio, Barolo La Serra 2004, 288:-
    Terredora, Taurasi Riserva CampoRe 2001, 299:-

    Även Michele Reverdito, Barolo Bricco Cogni 2001 257:- platsar nog i den gruppen men den hade jag redan köpt innan den dök upp på SB.

    SvaraRadera
  37. Detta är u det vi lever för!! : Verkligen njuta av mogna viner!!
    MEN jag undrar efter att ha sett på sidan om de många äldre vinerna, var anges fyllnadsgraden!??? Var den OK i alla flaskor??? Den är tyvärr ofta låg i äldre flaskor, särskild där på vinbanken.dk. Vem köper en flaska med fyllning C (på danska) eller
    fyllning ms, us eller hs ???

    SvaraRadera
  38. Hej FV,
    Här kommer svar på de två kvartstående frågorna

    Hur är det nu med druvorna från vingården i Pajoré, går den bästa delen av skörden till Gajas barbaresco? Ja det går till Barbaresco.

    Och odlas det även cabernet och merlot i den här vingården? Ja och det används i Sito Moresco.

    Med vänliga hälsningar
    Claes Lindquist/Vinunic AB

    SvaraRadera
  39. Hmm...
    Det känns inte riktigt bra att odla cab & merlot i Pajoré, lite grovt tilltag kan man tycka.

    SvaraRadera
  40. Håller med! Men med tanke på vad Claes säger tycker jag i alla fall det hela blir någotsånär begripligt. Vad vi talar om som en enda vingård (ett cru) är i många fall i praktiken en rätt heterogen historia. Som Claes säger görs det säkerligen Barbaresco på de bästa lotterna. Cabernet och Merlot förbehålls sämre lägen, kanske rentav lägen där det annars skulle ha odlats Barbera eller Dolcetto. I och för sig tycker jag även de senare druvorna bör ha företräde i det här området. Men som det nu visar sig vara blir i alla fall något mindre "Darmagi" över det hela.

    SvaraRadera
  41. Tack igen för att du tog dig tid, Claes! Hmm, nu börjar det klarna hur Gaja tänkte. Och kanske blir det kristallklart när vi smakar hans barbaresco?
    Den buteljeras normalt i 70 000 flaskor, så hur stor del utgör då egentligen Pajoré? En femtedel?

    Namnet Sito Moresco är onekligen vilseledande och som hommage betraktat blir det också lite fel.
    Visst smakar Sito Moresco vanligen riktigt gott, fast absolut världsklass är det väl inte...

    Hur många nya kunder fick Stefan Töpler, kan man undra? Vi är i alla fall en av dem. Och gissa vad vi beställde... ;-)

    När det gäller fyllnadsgraden på lördagens flaskor har Niklas säkert sedvanlig örnkoll.

    SvaraRadera
  42. Det är inte bara det stora sortimentet och de anständiga priserna som är bra hos Stefan T. Han är sannolikt också en av Europas allra kunnigaste vinförsäljare, i alla fall ifråga om Barolo och Barbaresco. Och han har definitivt inte bara kunskap om utan också passion för det han säljer.

    Disclaimer: No affiliation osv. Men jag handlar gärna där.

    SvaraRadera
  43. Just det Anders, listan över bra italienskt vin till rätt pris på SB.... vi är löjligt överens om Basarin, Paitin och CampoRe.

    Reverditos viner har vi inte provat än, det är väl Vinsummum som tar in dem? Hur skulle du beskriva Barolo Codane?

    Gianni Voerzio sitter i skamvrån p g a av ohemula mängder ny rostad ek. För oss är det tack och ajöss, om han inte tar sitt förnuft till fånga och backar så att man känner igen druvan.

    SvaraRadera
  44. Kan meddela att nivån i flaskorna var imponerande höga för 1971. Sämsta var nere på en hög b-nivå medan de flesta låg på a-minus.

    Töplers inköpskällor är tillförlitliga och han meddelar oftast om nivån är låg när man lägger en beställning. Finner du samma vin till olika priser i hans lista är det beroende av exempelvis flasknivå och kondition i övrigt.

    Och vill du köpa moget så fråga honom - det är en ärlig en som provat ofantligt mycket. Exempelvis gav han mig tipset om en 1987 Nada Fiorenzo ordinarie Barbaresco för ca 25 Euro. Inget stort år men attans så bra och perfekt mogen den var nu! Fråga bara F&V som provade...

    MVH

    Niklas J

    SvaraRadera
  45. Jag gör det enkelt för mig och snor helt enkelt Anders Wennerstrands (nettare e gioias) recension, som jag utan vidare tror mig kunna skriva under på:

    "2004 Michele Reverdito Barolo Codane
    Betydligt mer uttrycksfullt vin med klassiska slånbär och röda vinbär, fin bittermandel, sandelträ och en liten mineralton. I munnen är det La Morra-kapitlet i skolboken: Ungt och tufft, men lätt och ljust sandjordsvin från ett bra år. Ljusa körsbär och en antydan till blomtoner som gärna får växa till sig."

    Trots att Reverdito är en odlare vi haft ögonen på rätt länge (2005) och personligen besökt vid flera tillfällen har jag inte full koll på vad detta vin (som är nytt i repertoaren) kommer ifrån. Hemsidan (http://www.reverdito.it) berättar sedan något år tillbaka tyvärr bara att den är under uppbyggnad. Men gården finns definitivt i La Morra (frazione Rivalta, nära Verduno) och min gissning är att även vinet kommer därifrån. Jag skulle också, på basis av smak, doft och utseende, gissa på att det enbart lagrats på botti. Codane 2004 fick för övrigt fem klasar i Duemilavini för något år sedan. Personligen var jag rejält charmad av detta vin. Min äkta hälft gillade det också men var inte fullt lika entusiastisk. Så det stannade vid en kompromiss: tre flaskor istället för sedvanliga sex.

    Bricco Cogni 2001, som däremot lagras på barrique, kan också rekommenderas. Man känner visserligen att det är ekat men inte på ett överdrivet eller obehagligt sätt. Det är i detta fall, i motsats till Voerzio (se nedan), ingen risk för att missta sig på ursprunget. Bricco Cogni 2000, som vi ramlade på av en slump på restaurant i Sverige (vinet fanns då bara i restaurantsortimentet), och vars kvalitet kom som en glad överrasking, var det direkta skälet till att vi kom oss för med att besöka gården.

    Generellt gäller att detta är en odlare som jag skulle vilja betckna som "up and coming". Årgång 2000 är deras första Barolo (tidigare sålde man druvorna till något av kooperativen) och när vi var där första gången var deras rykte i det närmaste obefintligt. Idag har de upptäckts av guiderna och har fått en hel del beröm.

    Såvitt jag vet producerar de i dagsläget fyra Barolo: Bricco Cogni (La Morra), Moncucco (La Morra), Codane (gissningsvis La Morra) och Badarina (Serralunga).

    När det gäller Voerzio är vi nog i huvudsak överens om beskrivningen men diffar möjligen en aning ifråga om slutsatsen. Rejält ekat: Definitivt (vilket i vårt fall ofta betyder tummen ner, i vart fall när det gäller Nebbiolo). Druv- eller ursprungstypiskt: Absolut inte. Själv skulle jag närmast beskriva det som en cross-over mellan Barolo och Amarone. Men av någon obegriplig anledning tycker jag ändå om det. Och vi upplevde inte (i motsats till er, tror jag) att 04:an var sämre (ekigare) än de tidigare årgångar vi druckit (00 och 01). Men ... jag skulle definitivt inte vilja att all Barolo var som den här.

    SvaraRadera
  46. Det var nu länge sedan senaste kommentaren till detta inlägget men det är ju onekligen en av de allra mest intressanta provningarna man kan läsa om och antalet kommentarer vittnar ju om det.

    Tre saker gör mig dock litet undrande över Morescon som toppande inte bara denna provning utan även årsbästalistan.
    1) numret på flaskan 5588 är exakt detsamma som på Töplers sida.
    2) wine punk uttryckte sig att detta vin likaväl kunnat vara en 96:a och
    3: Niklas Jörgensens inlägg om att det var en ovanligt hög vätskenivå i flaskan.

    Finns det någon risk att den där Töpler har fört er bakom ljuset vad gäller detta legendariska vin. dessutom måste ju 120€ betecknas som rent av billigt för den sortens dryckesupplevelse.
    Undrar Gladivin

    SvaraRadera
  47. Mja, det var faktiskt portugisen från 1958 jag misstänkte var en 1996:a, åldern på Pajoré var nog aldrig en diskussion. Dessutom indikerade den nästan störande mängden drägg hög ålder.
    Jag tvekar inte en sekund på autenticiteten.

    SvaraRadera
  48. Vi drack bl.a. Pio Cesares 1971:a igår och slogs över hur välbehållen den - och korken - var. De andra korkarna krävde närmast kirurgi för att få ut i sin helhet medan Cesares betedde sig ungefär som om den var 30 år nyare...
    Vinet växte dessutom med tiden och vi var nog ganska överens om att fyndstämpla Cesares Barolo 1971 även om den fick finna sig i att bli utskåpad av Bartolo Mascarellos Barolo från samma år... :-)

    SvaraRadera
  49. Roligt att höra Kayaker, och kul att du sparkade liv i den här gamla fina tråden igen.

    Var det en Pio från Töpler?

    1971 Bartolo Mascarello Barolo måste ju ha varit en magisk upplevelse. Vi har aldrig testat något gammalt därifrån, de är svåra att få tag på.

    Vi höll en provning tidigare i höstas med barolo från Giacomo Borgogno, 78-71-64-58-47-37. I den uppställningen var 71 och 78 de svagaste korten medan 47 och 37 var förbluffande vitala. Allra bäst var 47:an som måste belönas med epitetet magisk.
    Den platsar lätt uppe på pallen i år...

    SvaraRadera
  50. Alla flaskorna var från Töpler och när jag kollade häromdagen så hade han fortfarande kvar Mascarellos Barolo för €279. Med en bra flaska så får man en fantastisk vinupplevelse, speciellt doftmässigt. Lite grand som jag skrev på annat ställe: "Om någon gör doftessens på Mascarellos Barolo 1971 så lovar jag att köpa en pall". :-)
    Jag tvivlar f.ö. inte på att Cesares Barolo kommer att vara fin även om tio år. Däremot så tror jag att Mascarello har passerat toppen då.

    SvaraRadera