måndag, augusti 10, 2009

Domaine Leon Barral: Tema Valinière


Svenska Barral-fancluben kallar till årsmöte med inbjudna gäster. Det som ska utredas är hur senaste årgången av egendomens flaggskeppsvin står sig mot de två föregående. Cuvée Valinière - en av de stora från Languedoc - brukar imponera vid provningar, men ger vanligtvis intryck av att behöva mer tid för att förverkliga sig. Druvmaterialet domineras av mörkaste mourvèdre som vuxit i branta sluttningar av sönderfallande, järnrik skiffer (schiste), så typisk för Faugères. Syrah från svalare norrsluttningar kompletterar bilden och utgör den sista femtedelen av druvorna.

Rankorna är inte överdrivet gamla, mellan femton och trettio år. Skördeuttaget brukar ligga mellan 20 och 25 hektoliter per hektar, men eftersom Barrals vingårdar är planterade med ett avstånd om 1,60 mellan gobeletstockarna (3600 per hektar) så är det inte riktigt så lågt som det låter, men ändå... inte ens en helflaska vin per stock! Vinmakandet är enkelt och traditionellt: jäsning i betong med naturliga jäststammar, och daglig pigeage på burgundiskt vis. Den avslutande urlakningen varar förhållandevis länge, i nästan fyra veckor. Pressningen görs med hjälp av en gammaldags vertikalpress. Uppfostran sker under två år i barriques varav uppseendeväckande nog endast en tiondel var nya. Första året används faten till det vita vinet, så en hygglig del andraårsfat bör det ändå bli.

Inga omdragningar görs, så det blir inte mycket kontakt med syre - ett reduktivt vinmakande, som man säger. Inte heller några filter används innan buteljeringen och knappt något svavel. I mitten av nittiotalet glömde Didier Barral att svavla sin Valinière och tyckte att resultatet blev bättre, och så fick det därefter bli. Följaktligen är hållbarheten en känslig fråga - han är motvillig att sälja till långresande bilturister under sommaren och rekommenderar förvaring vid högst 15 grader. Kvällens nollfemma fick vi som avskedsgåva när vi besökte gården i Lentheric och flaskan flögs därefter hem till Sverige.



Den nya årgången har en lustig egenhet på etiketten. Vinet är klassat som Vin de Table Français - den allra lägsta kategorin! Där årtalet 2006 borde stå hittar vi istället två bukiga gäss som omger två ägg. Vad som är anledningen till nedklassningen vet vi inte, men eftersom Didier är en egensinnig och sturigt kompromisslös person kan vi tänka oss att han gjort något som inte stämmer med hur INAO:s lokala byråkrater på Faugères-appellationen tycker att det borde vara. Exakt vad kommer vi att få reda på inom kort. Nåväl, alla vinerna har spenderat drygt tre timmar i karaff när det är dags att smaka... men innan vi går lös på sydfransoser blir vi bjudna på ett blint glas vitt... eller snarare gult.

Färgen är rik - oxidgul frestas vi att säga. Doften domineras av en stor, härlig kalkstensmineralitet, därtill intensiva chardonnayslingor med gott om lemon zest och en tesked honung. En känsla av barrvegetation för nästan tankarna till tallsåpa och fortsätter ut i en liten tvålighet. Fatkaraktären blir, om inte förr, väldigt uppenbar när man syresätter vinet i munnen - oxiderade aromer som påminner om jura och fino. Smaken är knastertorr och lite bitter med nötiga toner. Här finns rejält med intensitet, frukten är nedtonad i början men växer och smaken blir nästan stark i den långa avslutningen. Ett lite gammeldags och spännande vin med stark ursprungskänsla - väldigt gamla världen - som påminner lite om Stéphane Tissots chardonnayviner från Arbois. När vi får veta att faten är gjorda av mullbärsträ gissar vi piemonte och med informationen att chardonnay blandats med flera andra druvor landar vi i Friuli, de vita druvblandningarnas mecka. Vinet tycks ha uppnått viss mognad men det är knivigt att avgöra ålder på den här stilen. 2002 eller 2004? (88)

Facit: 2000 Klinec Modana Riserva Goriska Brda

Precis på andra sidan gränsen från Friuli växer detta slovenska vin som blandar 40% chardonnay, 30% rebula, 10% malvazija, 10% verduc, 10% tokaj - och sen kallar hela mixen för Modana. Producenten Klinec är en av de bästa i området. Första gången ut med Slovenien, smakar bra till en bit comté som vi råkade ha i kylen. Tack, Anders!



Det inledande röda glaset har vi slängt in för att erbjuda en känd referens och kvalitetsjämförelse. Doften bjuder på sötfruktiga skogsbär med inslag av äppelmust, kardemumma, viol, järn, salmiak och knallpulver. Andra associationer runt bordet är pinjenötter, simhall och champinjoner. I munnen är vinets kropp relativt lätt och slank med livlig syra och mjuka tanniner. Läskande känsla och en gnutta rustikt med carignantypisk frukt, animala aningar, järnrik köttsaft - ja rentav lite djurpäls, tycker någon.



Facit: 2005 Domaine Leon Barral Faugères Tradition

Jättegott som vanligt, men ändå kanske inte en riktigt lika stark uppvisning som vid en rad tillfällen förra året. Allteftersom frukten tonas ner framöver kommer nog vinet framöver att upplevas än slankare, syrligare och mer mineraliskt. (89)

Andra glaset har ett transparent utseende och är långt mer elegant, definierat och sammansatt i doften. Det visar sin påtagligt höga klass redan vid första sniffen som bjuder på en uppsjö av salta associationer - lakrits, tjärpastiller, rökt korv, eneträ och järn. Pinjebarr, viol, sous-bois och svamp - det kokar ner till en härlig helhetskänsla som liknar mognande côte-rôtie! Smaken levererar sedan precis vad doften utlovar: salt järn! Drygt medelfyllig, slank och riktigt lång med en stilfull sälta och massor av järnrika mineraler. Syror och tanniner har god stadga och frukten sitter precis där den ska - röda vinbär och skogsbär - men helt utan upplevd sötma, smaken är len och absolut torr. Det samlade intrycket är: elegant, enormt drickbart, helt harmoniskt och suveränt läskande. Strålande! (92-93)

Facit: 2004 Domaine Leon Barral Faugères Valinière

Ett lyckat kvitto på hur god Valinière kan bli med tillräcklig tid under korken. Vi ser ingen större anledning att lagra vinet längre, det är så här det ska smaka.

Tredje glaset. Wow! Tätt som ett kassaskåp, helt opakt med tonvis av fast materia. Doften är rysningsframkallande i sitt uttryck av gigantisk och oförlöst potential. På ytan av detta bautastensvin skrapar vi fram lösningsmedel, sötmandel, vanilj, hudkräm och stearin. Det här ger intryck av en större andel nya fat än vanligt hos Barral. Frukten är kolmörk mourvèdre, som asfaltsrullade blåbär och björnbär. En obändig personlighet, där vilddjuriska anletsdrag tittar fram genom undervegetationen. När vi smakar går gommens alla mätare i taket: enorma tanniner, massor av materia, salta mineraler, en jättelik frukt och fräsande, sprittande nervösa syror. Denna rese har knappt ens nått puberteten, men tycks se fram emot ett långt och lyckligt liv. Vilket monstervin! (94)

Facit: 2005 Domaine Leon Barral Faugères Valinière

En falang runt bordet har invändningar om volatila syror och toner av salubrin. Det andra lägret tycker mest att det handlar om ungdomligt bus. Eftersom vi har en låda undanlagd får vi se hur det går med tiden. Drickfönstret uppskattas till 2011-2018.



Sista glaset är blårött, inte alltför tätt, nästan genomsiktligt. Upp stiger blommiga, sötfruktiga godistoner av mosade skogsbär, viol och honung. Fin örtighet, lite åt salvia, lavendel och pelargon. Smaken är drygt medelfyllig, sötfruktig och örtig som doften, men den lakritssalta, järnrika personligheten från de två föregående vinerna är mindre framträdande. Precis som i 2006 Faugères Tradition är syrorna lite åt det låga hållet, här är alkoholen dessutom lite utanpåliggande och tanninerna en aning torra och kantiga. Beståndsdelarna är helt enkelt inte riktigt integrerade än, och aromerna fortfarande primära. Ändå rejält gott, även om det bleknar lite i sällskapet där det framstår som mindre karaktärsfullt än nollfyran och mindre långsiktigt än nollfemman. (91)

Facit: (2006) Domaine Leon Barral Vin de Table Valinière

Vinet är ett kortare lagringsprojekt som behöver ett par år innan korken dras - där vi ändå är lite osäkra på hur pass bra utfallet blir till slut. När det gällde 2006 Jadis hade vi inga reservationer, här är invändningen främst att syrorna kunde haft bättre stringens och livlighet, och vi hade gärna sett fler mineraltoner. Resultatet av ett mellanår, även om kvaliteten utan tvekan är hög. Så vi passar och väntar på nollsjuorna - förra sommarens tankprover berättade nämligen att Didier Barral har dundergrejer på gång...

ps. Systembolaget drog precis omvända slutsatser mot våra - passade på 2005 Valinière och satsade på 2006, passade på 2006 Jadis och satsade på Valinière. Nya årgången släpps den 15/8 och kostar 399 kr. Nollsexan var ett varuprov från Franska Kvalitetsviner, resten var våra egna.

21 kommentarer:

  1. Lysande sammanfattning av en trevlig provning!

    Den smågnälliga falang som hade problem med vissa inslag utgjordes väl i stort sett bara av mig? Och det var väl mest bara nollfemman vi inte var rörande överens om? Det fanns ju väldigt mycket lösningsmedel, aceton och lim i både nollfemman och nollsexan, men det brukar jag sällan störas så mycket av. Invändningarna gällde mest smaken på nollfemman - visst fanns det extra allt, men min mun envisades med att fastna på de i mitt tycke stickiga, salubrinlika, vassa syrorna och en unken animalisk ton med pälsinslag jag helst hade sluppit. Jag ser fram mot en stor portion humble pie framåt 2011 ;-)

    Men nollfyran... så ljuvlig. Och så kompromisslös smak - slank, torr som fnöske, ruggigt mineralisk och salt. Noll fjäsk. Whoa. Härlig uplevelse.

    Och Klinec var ju rätt svårslagen exotica. Tack.

    SvaraRadera
  2. Njaa, vill minnas att S delvis höll med om salubrinet i 05:an, va?
    04:an var suverän, så elegant, så god. Lär ta sig in på min topp 10-lista för 2009 utan att behöva spurta särskilt hårt.
    05:an tyckte jag direkt var storebror och jag tror att den blir minsta lika bra som 04:an om ett par tre år. Jag kan också tänka mig bättre matpassning än humble pie ...

    Klinec var en kul start på dagen och jag måste säga att jag är glad att ha ett sexpack Diffonty på ingående.

    Har ni satt nån poäng på Villa Pillo än? 92p är i överkant, men Suckling har ju oändligt mycket mera rätt om Villa Pillo än om Briccotondo i alla fall. Jag kom för övrigt på att jag kan ha sagt fel om druvblandningen för den. villapillo.com anger 60%sangiovese, 40% Cab S och 10% merlot = 110%! Inte konstigt att alkometern klockade in på 14,5% ...

    Än en gång, tack för hela tillställningen. Det var en djupt belåten man som vandrade hem över Västerbron i natt.

    SvaraRadera
  3. Det är sant, jag var inte helt ensam Gossen Ruda ;-)

    Mina invändningar mot nollfemman till trots är väl ändå det sammanfattande och bestående intrycket vilka egensinniga och personliga viner Didier Barral kramar ur de där skiffersluttningarna. Och vinvärlden är så mycket rikare för att det finns sådana som han. Kunde han sedan bara sluta med de osvavlade dumheterna så ;-)

    SvaraRadera
  4. Måste säga att Ju mer man läst om hans viner ju mer tveksam blir man till att stoppa ner några flaskor i källaren. Det verkar vara ett oerhört riskprojekt när så stor procent är och/eller blir defekta pga. hans försiktiga svavlande.
    Detta har iaf fått mig att helt avstå från detta.
    Varför kör inte karln med skruvkapsyl? Då kan han fortsätta med att hålla tillbaka på svavlandet. Förstår inte varför så många är emot det, hellre plocka upp en lagrad Barral ur källaren efter några år och hitta den i drickbart tillstånd än som det verkar vara nu, rena rama vilda västern när korken ska dras ur flaskan. Problemet verkar vara stort också när det är så många som skriver om defekta flaskor.
    Tänkte också på det ni skrev Ang vad Barral sagt om att han var tveksam till att sälja sina viner till bilturister som hade lite längre att åka och då undrar jag hur tar sig vinerna som säljs på Systembolaget till Sverige, sker det med kyltransport?
    Det var roligt att läsa era tankar om vinet iaf och bra skrivet.
    /Johan

    SvaraRadera
  5. Henrik - tack, 2006 Villa Pillo var en kul bekantskap. Riktigt schysst och kan väl vara värt 89 pinnar - levererar ungefär som barberorna i vårt senaste test...

    Franko - det blir nog svårt att låta bli nollfyrorna hädanefter. Nollfemmorna ska få ligga till sig några år och sen bjussar vi på pajen.

    Johan - vi har faktiskt aldrig öppnat en enda flaska rött från Barral som vi tyckt vara defekt. Och då ska gudarna veta att vi har öppnat rätt så många. Okej för reduktivt stink, men det har låtit sig vädras bort. De vita är mer av en öppen diskussion eftersom oxidation är med i spelet, särskilt i nollfemman.

    Vi har lådvis av Barralviner i källaren och är inte det minsta oroliga för dem eftersom temperaturen är under kontroll. Men vi skulle inte rekommendera chansningen att spara dem i åratal i en varm lägenhet. Och till sist man får nog betrakta korken som ett separat problem och inte blanda ihop den med svavlet...

    Vi har frågat Tommmy på Franska och vinerna åker med kylda transporter när årstiden så kräver.

    SvaraRadera
  6. Personligen tycker jag osvavlade viner är ett otyg. Jag kan inte för mitt liv begripa varför man lägger ned så mycket möda när det gäller vingård, källare och månkalender bara för att sedan låta slutkunderna spela rysk roulette.

    De här vinerna är ju fortfarande unga, och frågan är vad som händer när de blir en åtta-nio år. Riktigt bra lagringsförhållanden är såklart ett måste, men det finns ju många diskussioner bla på franska forum om äldre årgångar. Alla de flaskorna kan väl inte ha legat varmt. Jämför också mmm-vins smakprov, eller fråga Vinosapien om gåslevertoner. Sedan kanske det handlar lite om personlig känslighet och vilken tröskel man har. Plus säkert en rejäl flaskvariation - rysk roulette som sagt.

    Men självklart håller jag tummarna för att allt går bra. Vinerna är ju härliga när de lämnar Lentheric.

    SvaraRadera
  7. Jag har inte öppnat tillnärmeslsevis lika många Barral som F&V, men jag börjar närma mig dussinet fullt och jag har inte heller stött på något defekt då jag druckit 06 Tradition och 05 Jadis.
    Det är för övrigt, apropå Valiniére 05, lustigt med Frankos unkna animaliska pälsar. Jag fick inget sådant i tankarna, bara sous-bois och lite skogsfeeling. Möjligen någon lite seng animalisk ton, men inget unket.
    Jag kan förstå om man inte gillar syrorna trots att jag gjorde det, men jag tror att med rätt matmatchning kommer de där syrorna bara att vara till nytta om några år.

    SvaraRadera
  8. Hej på er,

    kastar mig in i svaveldiskussionen, dels för att Franko nämnde gåslever och dels för att jag utsatte mig själv för ett vedervärdigt experiment i somras.

    Första gången jag kom i kontakt med Barral's viner - Jadis - var på Cave Augé i Paris. Jag rekommenderades vinet eftersom jag ville ha udda viner som på något sätt utmanade smaklökarna. Väl hemma försvann innehållet snabbare än snabbt. Otroligt lättdrucket och fantastiskt gott.

    Något år senare blev jag riktigt glad när Jadis och Tradition (2005) gick att beställa på BS. Har njutit av många Tradition utan några som helst anmärkningar. Jadis däremot har varit lite av ett problembarn.
    Det har varit något med slutet som inte riktigt stämt.

    Hade med en Jadis på en provning och helt plötsligt gick det upp för mig hur irritationen kan beskrivas - det doftar och smakar gåslever!

    Den här bitonen har jag hittat i samtliga Jadis som druckits och den återkommer i flera andra låg- eller icke-svavlade viner. Initialt tyckte jag det var ganska fräckt och spännande men...nu över till experimentet.

    I somras besökte jag Emmanuel Houillon/Pierre Overnoy i Jura. De svavlar INGA viner. Köpte 4 av deras Poulsard/Ploussard -08. På tal om kork/kapsyl så lackar de flasköppningen - ingen luft in här inte.

    På kvällen bestämde jag mig för att testa vinet. Drack en tredjedel och det var alldeles fantastisk. Dag 2 var det fortfarande vitalt och gott, men en liten bit gåslever har nu smugits in i flaskan. Dag 3 räcker det med att öppna korken för att inse att hoppet är ute. Nu har gåslevern invaderat och det är bara att kapitulera.

    Sedan den dagen har jag riktigt svårt att dricka de här vinerna...finns det en liten nyans av gåslever lägger jag ned.

    Väl hemma har jag återtestat vinet och det är alldeles underbart. Ren förbannad vinpoesi. Läs här:
    http://www.vinosapien.com/MyTastings?Wine=,1102

    Jag är numera tveksam till osvavlade viner trots fantastiska vinupplevelser. För mycket chanstagning.

    Ursäkta den långa utläggningen.

    SvaraRadera
  9. Men om man gillar gåslever, då borde det vara en femetta eller hur? ;-)

    Skämt åsido, tack för funderingarna. Hade inte du provat Pierre Fricks osvavlade varianter? Pinot Noir Strangenberg var riktigt bra vill vi minnas. Mycket fin renhet i det vinet och inte en enda inälva i sikte...

    Den här biodynamiska äppelmusten/dravet är ju också något av ett återkommande drag som folk kan hänga upp sig på. Vi hittade dock inget sådant i Valinière i söndags.

    SvaraRadera
  10. Äppelmusten är ju ett av Jadis raison d'être, kan jag tycka ...
    Gåslevern låter däremot som något jag kan vara utan.
    Jag sänker nog de Jadis 05 jag har kvar i höst/vinter tror jag.

    SvaraRadera
  11. Lite Frick-notater:

    http://www.vinosapien.com/MyTastings?Wine=,436,440,457,458,459,460

    ...som synes bara hans vitingar.

    Blev ju inte så lite sugen på en Frick...ett helt år sedan sist.

    SvaraRadera
  12. Det där med att betrakta korken som ett separat problem håller jag inte med om fullt ut.
    Svavlet tillsätts för att döda bakterier samt det fördröjer oxidation. Korkdefekter beror delvis på mögelsvampar som finns i korken och som reagerar med fenoler. Svavlet dödar bakterier och gör alltså att mögelsvamparna får större problem än om vinet vore O-svavlat. Det är därför som jag inte håller med er att det är två skilda problem.
    /Johan

    SvaraRadera
  13. Fick ett ryck och kollade vad WS tyckte om Valiniere. De har bara provat 04 och säger "83p, High-toned, with mineral and red berry flavors. Sinewy finish. Drink now" - publicerat 2008.
    Little did they know, säger jag.
    Revue de France tyckte att Valiniére var femma på listan när de publicerade 50 bästa i Languedoc.
    Sannolikt more like it, va?

    SvaraRadera
  14. Är lite förvånad över era mycket positiva intryck av Valiniere. Har i och för sig bara druckit 04an och kan instämma helt och hållet med er beskrivning av vinet (vi har alltså druckit samma vin), men salt och järn är nog inte det jag längtar mest efter i ett vin. Vinet har en helt egen stil och är naturligtvis välgjort men jag håller mig nog till husets båda enklare viner.

    SvaraRadera
  15. Åhå, då måste det alltså handla om smak och tycke... Tavastgatan, vi har förstås noterat dina 88p men man kan ju bara skriva som man själv känner.

    Vi var fem runt bordet och nästan rörande överens om hur bra just nollfyran visade sig den här kvällen - inte alls kontroversiell. Nu har vi ju druckit den några gånger förut - alltid väldigt gott, har vi tyckt - men det här var bästa flaskan hittills. 92-93 var sifforna som direkt rullade upp i den inre displayen och hamnade på pappret.

    Allra första gången var den dock mindre intressant än 2004 Jadis, behövde mer tid. Nu ser vi fram emot att dricka ytterligare några flaskor framöver!

    SvaraRadera
  16. Ok, fem mot en ... jag inser läget. Nästa flaska kommer jag att dricka mer andaktsfullt och med er entusiasm i bakhuvudet

    SvaraRadera
  17. Vid närmare eftertanke var vi faktiskt sex runt bordet. Plus två barn men de lär nog inte anmäla avvikande åsikt.

    SvaraRadera
  18. Fick ni förresten någon förklaring till gässen?

    SvaraRadera
  19. Tro det eller ej men Didier Barral är faktiskt på semester. Så vi får vänta lite på besked.

    SvaraRadera
  20. Fast jag kan verkligen förstå den som inte går igång på salt och järn. Jag tror bara att vi var en skara som råkar göra det, och då är 2004 Valinière rena instruktionsboken. Det är en rätt speciell karaktär och egentligen är det nästan osannolikt att man lyckas samla sex tummar upp vid samma bord.

    SvaraRadera
  21. Guran i vinkällaren18 augusti, 2009 20:31

    Väntar på en låda. Skickar kommentar direkt när första flaskan testats - blir nog bra - Barallfan som man är....

    SvaraRadera