Domaine Leon Barral: Tema Valinière

Svenska Barral-fancluben kallar till årsmöte med inbjudna gäster. Det som ska utredas är hur senaste årgången av egendomens flaggskeppsvin står sig mot de två föregående. Cuvée Valinière - en av de stora från Languedoc - brukar imponera vid provningar, men ger vanligtvis intryck av att behöva mer tid för att förverkliga sig. Druvmaterialet domineras av mörkaste mourvèdre som vuxit i branta sluttningar av sönderfallande, järnrik skiffer (schiste), så typisk för Faugères. Syrah från svalare norrsluttningar kompletterar bilden och utgör den sista femtedelen av druvorna.

Rankorna är inte överdrivet gamla, mellan femton och trettio år. Skördeuttaget brukar ligga mellan 20 och 25 hektoliter per hektar, men eftersom Barrals vingårdar är planterade med ett avstånd om 1,60 mellan gobeletstockarna (3600 per hektar) så är det inte riktigt så lågt som det låter, men ändå... inte ens en helflaska vin per stock! Vinmakandet är enkelt och traditionellt: jäsning i betong med naturliga jäststammar, och daglig pigeage på burgundiskt vis. Den avslutande urlakningen varar förhållandevis länge, i nästan fyra veckor. Pressningen görs med hjälp av en gammaldags vertikalpress. Uppfostran sker under två år i barriques varav uppseendeväckande nog endast en tiondel var nya. Första året används faten till det vita vinet, så en hygglig del andraårsfat bör det ändå bli.

Inga omdragningar görs, så det blir inte mycket kontakt med syre - ett reduktivt vinmakande, som man säger. Inte heller några filter används innan buteljeringen och knappt något svavel. I mitten av nittiotalet glömde Didier Barral att svavla sin Valinière och tyckte att resultatet blev bättre, och så fick det därefter bli. Följaktligen är hållbarheten en känslig fråga - han är motvillig att sälja till långresande bilturister under sommaren och rekommenderar förvaring vid högst 15 grader. Kvällens nollfemma fick vi som avskedsgåva när vi besökte gården i Lentheric och flaskan flögs därefter hem till Sverige.



Den nya årgången har en lustig egenhet på etiketten. Vinet är klassat som Vin de Table Français - den allra lägsta kategorin! Där årtalet 2006 borde stå hittar vi istället två bukiga gäss som omger två ägg. Vad som är anledningen till nedklassningen vet vi inte, men eftersom Didier är en egensinnig och sturigt kompromisslös person kan vi tänka oss att han gjort något som inte stämmer med hur INAO:s lokala byråkrater på Faugères-appellationen tycker att det borde vara. Exakt vad kommer vi att få reda på inom kort. Nåväl, alla vinerna har spenderat drygt tre timmar i karaff när det är dags att smaka... men innan vi går lös på sydfransoser blir vi bjudna på ett blint glas vitt... eller snarare gult.

Färgen är rik - oxidgul frestas vi att säga. Doften domineras av en stor, härlig kalkstensmineralitet, därtill intensiva chardonnayslingor med gott om lemon zest och en tesked honung. En känsla av barrvegetation för nästan tankarna till tallsåpa och fortsätter ut i en liten tvålighet. Fatkaraktären blir, om inte förr, väldigt uppenbar när man syresätter vinet i munnen - oxiderade aromer som påminner om jura och fino. Smaken är knastertorr och lite bitter med nötiga toner. Här finns rejält med intensitet, frukten är nedtonad i början men växer och smaken blir nästan stark i den långa avslutningen. Ett lite gammeldags och spännande vin med stark ursprungskänsla - väldigt gamla världen - som påminner lite om Stéphane Tissots chardonnayviner från Arbois. När vi får veta att faten är gjorda av mullbärsträ gissar vi piemonte och med informationen att chardonnay blandats med flera andra druvor landar vi i Friuli, de vita druvblandningarnas mecka. Vinet tycks ha uppnått viss mognad men det är knivigt att avgöra ålder på den här stilen. 2002 eller 2004? (88)

Facit: 2000 Klinec Modana Riserva Goriska Brda

Precis på andra sidan gränsen från Friuli växer detta slovenska vin som blandar 40% chardonnay, 30% rebula, 10% malvazija, 10% verduc, 10% tokaj - och sen kallar hela mixen för Modana. Producenten Klinec är en av de bästa i området. Första gången ut med Slovenien, smakar bra till en bit comté som vi råkade ha i kylen. Tack, Anders!



Det inledande röda glaset har vi slängt in för att erbjuda en känd referens och kvalitetsjämförelse. Doften bjuder på sötfruktiga skogsbär med inslag av äppelmust, kardemumma, viol, järn, salmiak och knallpulver. Andra associationer runt bordet är pinjenötter, simhall och champinjoner. I munnen är vinets kropp relativt lätt och slank med livlig syra och mjuka tanniner. Läskande känsla och en gnutta rustikt med carignantypisk frukt, animala aningar, järnrik köttsaft - ja rentav lite djurpäls, tycker någon.



Facit: 2005 Domaine Leon Barral Faugères Tradition

Jättegott som vanligt, men ändå kanske inte en riktigt lika stark uppvisning som vid en rad tillfällen förra året. Allteftersom frukten tonas ner framöver kommer nog vinet framöver att upplevas än slankare, syrligare och mer mineraliskt. (89)

Andra glaset har ett transparent utseende och är långt mer elegant, definierat och sammansatt i doften. Det visar sin påtagligt höga klass redan vid första sniffen som bjuder på en uppsjö av salta associationer - lakrits, tjärpastiller, rökt korv, eneträ och järn. Pinjebarr, viol, sous-bois och svamp - det kokar ner till en härlig helhetskänsla som liknar mognande côte-rôtie! Smaken levererar sedan precis vad doften utlovar: salt järn! Drygt medelfyllig, slank och riktigt lång med en stilfull sälta och massor av järnrika mineraler. Syror och tanniner har god stadga och frukten sitter precis där den ska - röda vinbär och skogsbär - men helt utan upplevd sötma, smaken är len och absolut torr. Det samlade intrycket är: elegant, enormt drickbart, helt harmoniskt och suveränt läskande. Strålande! (92-93)

Facit: 2004 Domaine Leon Barral Faugères Valinière

Ett lyckat kvitto på hur god Valinière kan bli med tillräcklig tid under korken. Vi ser ingen större anledning att lagra vinet längre, det är så här det ska smaka.

Tredje glaset. Wow! Tätt som ett kassaskåp, helt opakt med tonvis av fast materia. Doften är rysningsframkallande i sitt uttryck av gigantisk och oförlöst potential. På ytan av detta bautastensvin skrapar vi fram lösningsmedel, sötmandel, vanilj, hudkräm och stearin. Det här ger intryck av en större andel nya fat än vanligt hos Barral. Frukten är kolmörk mourvèdre, som asfaltsrullade blåbär och björnbär. En obändig personlighet, där vilddjuriska anletsdrag tittar fram genom undervegetationen. När vi smakar går gommens alla mätare i taket: enorma tanniner, massor av materia, salta mineraler, en jättelik frukt och fräsande, sprittande nervösa syror. Denna rese har knappt ens nått puberteten, men tycks se fram emot ett långt och lyckligt liv. Vilket monstervin! (94)

Facit: 2005 Domaine Leon Barral Faugères Valinière

En falang runt bordet har invändningar om volatila syror och toner av salubrin. Det andra lägret tycker mest att det handlar om ungdomligt bus. Eftersom vi har en låda undanlagd får vi se hur det går med tiden. Drickfönstret uppskattas till 2011-2018.



Sista glaset är blårött, inte alltför tätt, nästan genomsiktligt. Upp stiger blommiga, sötfruktiga godistoner av mosade skogsbär, viol och honung. Fin örtighet, lite åt salvia, lavendel och pelargon. Smaken är drygt medelfyllig, sötfruktig och örtig som doften, men den lakritssalta, järnrika personligheten från de två föregående vinerna är mindre framträdande. Precis som i 2006 Faugères Tradition är syrorna lite åt det låga hållet, här är alkoholen dessutom lite utanpåliggande och tanninerna en aning torra och kantiga. Beståndsdelarna är helt enkelt inte riktigt integrerade än, och aromerna fortfarande primära. Ändå rejält gott, även om det bleknar lite i sällskapet där det framstår som mindre karaktärsfullt än nollfyran och mindre långsiktigt än nollfemman. (91)

Facit: (2006) Domaine Leon Barral Vin de Table Valinière

Vinet är ett kortare lagringsprojekt som behöver ett par år innan korken dras - där vi ändå är lite osäkra på hur pass bra utfallet blir till slut. När det gällde 2006 Jadis hade vi inga reservationer, här är invändningen främst att syrorna kunde haft bättre stringens och livlighet, och vi hade gärna sett fler mineraltoner. Resultatet av ett mellanår, även om kvaliteten utan tvekan är hög. Så vi passar och väntar på nollsjuorna - förra sommarens tankprover berättade nämligen att Didier Barral har dundergrejer på gång...

ps. Systembolaget drog precis omvända slutsatser mot våra - passade på 2005 Valinière och satsade på 2006, passade på 2006 Jadis och satsade på Valinière. Nya årgången släpps den 15/8 och kostar 399 kr. Nollsexan var ett varuprov från Franska Kvalitetsviner, resten var våra egna.