Lite mat och några blinda glas

Vi gör ett uppehåll i utomhusätandet och tillbringar lite extra tid vid spisen för middag i matrummet. Vinintresserade M och Å kommer på besök, äntligen är det dags för lite blindprovning igen. Men först kickar vi igång smaklökarna med ett glas 2008 Château de Brégançon Réserve Rosé ute i trädgården...

Glas ett har en brunröd färg med fin lyster och tegel i kanten. Riktigt trevligt, här ser det ut som att vi ska få njuta av ett färdigutvecklat vin. Doften bjuder mycket riktigt på en veritabel bouquet av härligt komplexa mognadstoner. Vi samlar gemensamt ihop doftintryck som menthol, farinsocker, bakkryddor, julmust, balsamico, läder, rostade kaffebönor, te, kokta rotfrukter och rostigt järn. Fatkaraktären har blivit väldigt snygg med tiden och druvkaraktären är nedtonad men påminner om surkörsbär med mognad åt tomatpuré, blodapelsin och fikon. I munnen är det här ett drygt medelfylligt vin, elegant och harmoniskt utmognat med livlig syra, solid mittsmak, finmalda tanniner, medellång saftig och småsträv eftersmak. Bör bli en njutning till långkokta lammet med sin rödvinssås.

M: hmm, det påminner om bordeaux, men frukten är för fyllig och för god för att det ska vara en mogen mellanklassbordeaux. (ser man på, inte illa!) Å: här finns en frisk mentholkänsla som öppnar upp näsan som ett vicks, är det cabernet sauvignon, finns det inte aning av paprika? S: typiskt italienska aromer, elegans och schysst syra, lite kort slut, har nog redan peakat och planat ut, lite barolovibbar men är det inte ändå från toscana?

1999 Gualdo del Re Federico Primo Toscana IGT

En tioårig cab från Suvereto i Maremma, och 1999 var ju ett lyckosamt år i Toscana. Från och med 2004 är Federico Primo ett druvrent cabernetvin, men dessförinnan använde man också en skvätt merlot. Vinet har nått full mognad men bör hålla några år till i svalt läge. Finns hos Cibi e Vini, för 179 DKK får man utdelning för varenda krona. Schysst av butiken att sälja moget vin! (92)



Glas två är betydligt mörkare, en djup svartröd nyans med blåton, färgintensivt med extrakt ända ut i tårarna. Det här vinet målar med en helt annan palett än föregående: vi nosar oss fram till mogna röda äpplen, rabarber, mogna mörka körsbär, mörk choklad, lakrits, grillkol, mörkrostade fat, kokos och vanilj. Den mörka frukten kontasterar mot ljusare stråk av jordgubbar och fikon. I slutet av glaset minglar järnjordiga mineraltoner och en knippe torkade örtkryddor. I munnen får vi en stor, fyllig, rejält kraftfull smak. De rostade faten bidrar med lakritssälta och drag av svarta oliver, vi noterar också en lite störande ekbeska, god intensiv kryddighet och rejäl längd med småsöta sensationer. En så kallad "Blockbuster". Sparas till huvudrätten!

M: känns som ett nya världen-vin, mycket av allt, kanske lite i häftigaste laget (gillar ändå nya världen), var nog bättre för ett par år sedan, eller om ett par år. Å: doftar som cheesecake med rabarber och vanilj! S: väldigt italienska aromer, verkar vara en supertoskanare till...

2000 Tenuta di Capezzana Ghiaie della Furba Toscana IGT

60% cabernet sauvignon, 30% merlot och 10% syrah - från Carmigiano. Ett vin vi uppskattat stort under de senaste åren. Större anlagt och längre eftersmak än i glas ett, men ändå inte alls lika bra uppvisning som vid tidigare smakprov - vinet har tappat balansen och faten dominerar intrycken just nu. Kanske kommer det att hitta rätt igen, men mer troligt är att det var som allra bäst för ett par år sedan. (90-91)



Glas tre är mörkrött med blåtoner. Doften är vidöppen och väldigt fin, betydligt yngre än de två första. Mörkare skogsbär, mineralrika grusjordtoner, friska örter - och så plötsligt dundrar kemtekniska avdelningen in med RX-lim, nymålade fönsterramar, ammoniak och faktiskt, U22 myggmedel! Frukten bygger ut med röda, aningen syltiga toner som av vinbär och slånbär. Nejlika och kryddpeppar kommer till. Precis som doften står smaken ivrigt på tå för att visa upp sitt bästa. Ett fruktigt, kryddigt, omedelbart vin i en saftigt slank och stram kropp med lite lakritsrondör - relativt ungt och precis lagom utvecklat. Vinets struktur satsar mer på drickbarhet än på långlagring, vilket vi särskilt tackar för ikväll. Det här blir förstahandsvalet till förrätten, skånska isterband från Ängavallen med tryffelrisotto.

T: ingen tvekan om att vi är i Portugal, det för tankarna till Luis Pato och drickbarheten i hans viner, kan det vara från Bairrada/Beiras. S: ingen närmare aning om ursprunget men det är både sympatiskt och ruskigt gott.

2004 Manuel Pinto Hespanhol Calços do Tanha Reserva Douro DOC

Från Douro, får vi veta, om än inte lika extraherat och tufft som de mest ambitiösa vinerna därifrån. M och Å handlade vinet på egendomen för några år sedan och priset var cirka €10 (fanns också i BS för ett par år sedan till 189 kr). Otroligt mycket för pengarna inte minst när man tänker på att det är ett handplockat och fottrampat vin. Druvmixen är Touriga Franca, Tinta Roriz (Tempranillo), Tinta Barroca och Tinta Amarela. Vinet fick ett år på fransk och amerikansk ek, delvis nya fat. 14% alkohol. (89)

Till ostarna knäcker vi en 2007 Domaine La Barroche Cuvée Terroir Châteauneuf-du-Pape. Alla kommenterar de juvenila godistoner man också brukar kunna hitta i nytappad pinot noir, beaujolais, dolcetto och cab franc - men det är oväntat svårt att spika druva och ursprung. M och Å är överens om beskrivningen "Pinot Noir möter Late Bottled Vintage" och delar ut 88 subjektiva poäng. Som vanligt i detta busiga vin får vi en tydlig alkoholsötma materialiserad som söta röda körsbär, strepsils, peppar och drypande sötlakrits. Gott till ostarna, inte minst en perfekt fluffig, krämig och syrlig Azeitão.

Våra gäster cyklar hem och vi tar en sväng på stranden vid midnatt. Fjärran fartyg lyser som guldsmycken mot svart sammet...