söndag, maj 17, 2009

Rosé de Provence


En våg av rosétester har sköljt över landet i samband med majsläppet. Den provençalska rosétypen hyllas av Kronstam i DN, men till slut blir det mest skrivet om en massa andra roséer. Hittills har vi aldrig förväxlat kopiorna med äkta vara, så vi undrar: varför inte satsa på originalet om det är vad man egentligen vill ha? Själva har vi länge efterlyst fler viner av den här sorten, och i år har tillgången äntligen blivit aningen bättre, åtminstone i BS - men varför finns det fortfarande så förtvivlat lite att välja på? Är det priset som spökar? En utsökt provencerosé är nämligen sällan särskilt billig - ofta kostar de €10 eller mer på plats. Här är kriterierna:

1. Färgen bör vara väldigt ljus, i skalan från laxrosa via blekorange till lökskalsfärgat.

2. Vinet bör vara gjort med vitvinsmetoden. Ett antal timmars samvaro med druvskalen innan pressningen ger den rätta färgen och en gnutta tanninstruktur. Saignée-metoden ger lättsammare, fruktigare viner.

3. Vinet bör ha en försvarlig andel av druvan cinsault som bidrar med den nödvändiga bitterheten. Gärna från gamla stockar med låg avkastning.

4. Jordmånen bör vara kalkrik - skiffer, lera eller sand - eftersom det är mineraliteten och syran som kan lyfta ett rosévin mot höjderna.

5. Vinet bör helst komma från fjolårets skörd.

5. Ursprunget bör vara Provence, det vill säga AOC Côtes-de-Provence, AOC Coteaux Varois de Provence, AOC Bandol eller till nöds AOC Coteaux d'Aix-en-Provence. Och gärna från kustområdet "La Bordure Maritime".

När det kommer till rosé har vi alltså löjligt strikta principer - vintalibaner är väl ett oxymoron, men ungefär så. Fast vi är inte sämre än att vi kan göra ett undantag och bryta mot dem om vinet är gott...

Okej, nu har vi vaskat fram fyra kandidater ur beställningssortimentet. Château Riotor (tidigare Rio-Tord) är en egendom i Cannet-de-Maures, tre mil norr om Saint-Tropez. Man odlar 48 hektar vinmark i samarbete med Château Mont-Redon. Jorden är sandig med den rödskiffer som är typisk för kustområdet. Deras rosé blandar 60% grenache, 20% cinsault och 20% syrah med blockerad malolaktisk jäsning för friskare syra.



2008 Château Riotor (99 kr) har en vacker ung färg - blekt laxrosa till babyskär med ljusblå reflexer. Nosen är fräsch, öppen och intensiv med en fin liten godiston. Frukterna vi hittar är hallon, röd grapefrukt, svarta vinbär och smultron med en knippa örter på toppen. Smaken är frisk, stram och intensiv med röda bär, god grapebitterhet och en småvarm avslutning med anis i eftersmaken (13%). Fokus ligger mer på bär än på mineraler, och vinet är en smula bråkigt i munnen, inte helt och hållet harmoniskt. Bra bett och tydlig karaktär ges i alla fall, det är inte snällt eller utslätat. Godast enligt Lasse.

Château l'Arnaude ägs av svenske Mats Wallin och är beläget mellan Lorgues och Vidauban i centrala Var. Jordmånen är kalkrik, sedimenterad lera. Gårdens ena rosé lanserades av Enjoy i beställningssortimentet den 2 maj. Här handlar det om hela 60% cinsault med assistans av 30% syrah och 10% mourvèdre.



2008 Château l'Arnaude Cuvée Therèse (115 kr) har en blekt laxrosa färg som drar mot varma nyanser av aprikos och apelsin. Doften är diskret - lite knuten och mycket mineralisk. Vi hittar stenar, jord och örter, men inte mycket som associerar till bär och fruktighet. En elegant parfym av rosenvatten med en touch persika svävar i alla fall omkring ovanpå. Första sippen ger direkt ett välbalanserat intryck, vinet ligger mycket behagligt i munnen med avvägd bitterhet och en mineralkänsla som helt dominerar över eventuella bär. Avslutningen är fokuserad med goda, salta anistoner. Initialt hörs dock vissa invändningar runt bordet. Är inte vinet lite platt, svårflörtat, blaskigt, rent av enkelt? Men till måltiden lägger sig kritiken och vi är överens om att vinet beter sig mycket bra till mat. Godast enligt Torsten.

Château Miraval har högst svansföring ikväll - en omfattande, historisk egendom i norra delen av Var, som nyligen leasats på tre år av Brad Pitt och Angelina Jolie. Troligen har de inte planerat att lägga sig i vinmakeriet under tiden de bor där. Hela egendomen är ekologiskt certifierad och deras 30 hektar vinmark består av kalkrik lera. Rosén är gjord av cinsault vieilles vignes och grenache med ett lågt skördeuttag, 30 hl/ha.



2007 Château Miraval Pink Floyd AOC Côtes de Provence (130 kr)
har en något matt färg mellan persika och blekt orange. Doften är inte så stor men tydligt utvecklad. Vi hittar nötter och knäck, smörkola och karamell, samt smultron och anis. I munnen är vinet smakrikt, rätt fylligt, moget avrundat och klart krämigt, med knäckiga toner, bra bitterhet och en tydlig alkoholvärme i slutet (14%). Vinet får direkt en rad positiva omdömen: klart god, jättegott, god karamellton. Men efter en halvtimme börjar invändningarna komma: inte så fräsch, lite väl eldig och alkoholkärv. Godast enligt Sophie, minus den sista invändningen.

Utbölingen i sällskapet är Guigals rosé från Vaucluse, närmare bestämt byn Sablet och grannbyarna runtomkring. Jordmånen är som namnet antyder sandig med lerig kalksten och alluviala avlagringar. Genomsnittligen tjugofemåriga stockar ger en avkastning på 33 hektoliter per hektar - riktigt bra för ett negociantvin. Här handlar det om hela 60% cinsault med 30% grenache och 10% mourvèdre. 3,3 g syra verkar lågt, medan 13% alkohol är som det brukar.



2007 Guigal Côtes-du-Rhône Rosé (99kr) har en ljusare saftröd färg som markant skiljer sig från de övriga. Doften har inledningsvis en unken, sumpig ton som vi inte är helt förtjusta i. Därefter kommer en pust av rökiga mineraler. Frukten är på pricken lik en jordgubbs-kompott, plus ett inslag av kokta söta rotfrukter. Solvarma våta stenar, grillad kyckling och en knippa garrigue assisterar. I munnen är det här vinet mjukt, moget och rätt stort i smaken. Bärigt, sötfruktigt, lättflörtat och lent. Vi får tydliga grenachevibbar med fina godistoner, lite vanilj, smörkola och tjära. Syrorna är låga, vinet bjuder inget större motstånd och blir kanske i snällaste laget till maten. På egen hand är det däremot väldigt trevligt att sippa på eftersom det är så smakrikt. Det blir direkt Helenes favorit.

Som synes finns det ett vin för varje smak, och alla vinerna är på sitt sätt trevliga bekantskaper. I rollen som måltidsvin står 2008 Château l'Arnaude Cuvée Therèse som segrare. Med förra sommarens parad av strålande provenceroséer i gott minne måste vi ändå säga att inget av kvällens viner når upp till den klass som området kan prestera som bäst.


ps. Vi smakade på 2007 Domaine de La Sauveuse Cuvée Carolle för ett år sedan. Ett platt, slappt och ofräscht vin med låga syror, som till sist reades ut för 68 kr. Förvånande om 2008 skulle vara bättre med tanke på att 2007 var toppen i området.

pps. Någon som provat de viner som säljs i sexpack i BS? Det är inga bekanta namn för oss...

7 kommentarer:

  1. 2007 Domaine de La Sauveuse Cuvée Carolle var en styggelse. Årgången innan var helt ok - till och med riktigt bra. Satt då som en smäck till det mesta av sommarens mat. Men inte ifjol som sagt.

    Och, nej, har inte provat ngt sexpack. Är ju så bortskämd med att några andra sköter rekandet åt mig.. ;)

    /Martin

    SvaraRadera
  2. Riktigt kul inlägg!

    Ett vin som väl hade alla rätt enligt er lista och som var vår stora favorit förra sommaren var Ch Pradeaux Rosé. Men det verkar tyvärr inte dyka upp i år igen. Hur trendigt det än är med rosé så vill nog de flesta att vin av den typen ska kosta under hundringen.

    SvaraRadera
  3. Glömde en sak: Bland 6-packsvinerna så har vi druckit den röda Domaine de la Bégude 2001. Och den var riktigt bra så troligtvis gör de seriös rosé också!

    SvaraRadera
  4. Brocards rosé tyckte jag var trevlig det året (och årgången) som det bara fanns i RS. Året (och årgången) efter kom vinet in i BS och var fortfarande bra, men inte lika piffig som året innan. Men det kanske hade mer att göra med att det första gången (!) avnjöts på Bryggan i Sigtuna i kvällssolen istället för på regnig västkust som fallet var året efter.

    SvaraRadera
  5. Ursäkta mig en fråga så här utan relation till rosétemat.

    Har funnit några av Hansjörg Rebholz' Rieslingar på extrapris. Känner ni möjligen till

    2007 Riseling Spätlese Trocken respektive
    2006 Kastanienbusch (Großes Gewächs)?

    Jag har endast druckit hans Chardonnay som var i sanning enastående.

    SvaraRadera
  6. Tack för inlägget och håller med - varför finns det så lite att välja mellan? Har Bandolviner som favorit men ska definitivt testa Château Riotor (älskar den laxrosa färgen!) och de andra. Kul läsning! //Anna

    SvaraRadera
  7. Aha, beställningssortimentet!!!
    Måste prövas, för de flesta jag provat ur ordinariesortimentet var mer eller mindre otäcka. Det blir så tydligt när roséen avlöses av ett standardmässigt vitt vin och man undrar varför man överhuvudtaget brydde sig om att dricka den rosa aperitiven.
    Vill ha rosé som i Provence!
    Massa tack för tipsen.
    Hälsningar från Dillen

    SvaraRadera