Ridge vs. Seghesio

Fram till rätt nyligen, för några år sedan, var bättre zinfandel något vi emellanåt testade på mässor, men av någon anledning alltid hoppade över för egna inköp - kanske för att vi upplevt några smakprov som alltför sötfruktiga, vaniljkladdiga och eldiga - eller kanske på grund av tvillingskapet med Apuliens primitivo, som vi aldrig varit särskilt förtjusta i. Vinet som slutligen ändrade på den saken var 2004 Ridge Geyserville. Plötsligt föll bitarna på plats och vi insåg hur nära det kan vara också mellan norra Italien och Californien, något som gäller båda kvällens vinerier.

Med så pass grunda och begränsade kunskaper i ämnet var det alltså mer än välkommet för oss när Dansk i 08 tog initiativet till den här provningen, ett antal mogna flaskor uthängda som lockbete. Winepunker langade in en lokal och ytterligare att par buteljer och vi andra varsin flaska - nu är det bara att stoppa näsan i glaset. Vi vet i förväg ungefär vilka viner som ingår, och att varje flight är jämspelt - tre spelare från varje lag. Känner vi igen producenterna? Vilka viner är bäst? Och sämst?



FLIGHT 1 - THE YOUNGSTERS

Första glaset har ett tätt och visköst utseende med mognadsnyanser i färgen. Doften är kryddig och rökt med björnbär, marmeladtoner, russin samt fatrostad kokos och lakritskola. Upplevelsen i munnen är häftig och smakintensiv med markerad alkohol - fruktig, extraherad, kärnbitter och tanninrik. Slutar i en lång eftersmak med behaglig chilihetta. Seghesio att döma av högre extraktion och mer alkohol.

Facit: 2004 Seghesio Cortina

Andra glaset är blårött med mer av färgintensitet, men mindre av viskositet än föregående. Doften är lite knuten, mörk och animalisk, smått pälsig och reduktiv med blåbär, tobak och jordtoner. Initialt känns vinet lite platt i munnen eftersom syrorna inte är så livliga, och sedan kickar redigt tuffa tanniner in i slutet och efterlämnar en lite uttorkande känsla. Balansen känns vinglig idag, det här vinet är minst kul i denna flight. Tanninerna pekar på Seghesio.

Facit: 2005 Seghesio Rockpile

Tredje glaset har en ljusare, tunnare saftlikt blåröd uppsyn. Doften är omedelbart tilltalande och intressant med nypon, blomhonung, friska skogsbär, örter och begynnande mognadstoner av tobak och gammal sylt. Smaken går i lättare, läskande stil med en del brända toner, nypon och örter - balanserad, behaglig, aningen tunn och kärv, eftersmak av blygsam medellängd. Redan viss utveckling, växer dock inte i glaset. Detta måste vara Geyserville - den öppna, saftiga, smått barberalika stilen med måttligare alkohol är lätt att känna igen.

Facit: 2005 Ridge Geyserville



Fjärde glaset har en varm, matt blåröd färg. Doften domineras fullständigt av gräddkola - som en coupe vaniljglass med massor av kolasås ringlad ovanpå. Lakritstoner förstärker det fatade intrycket, så pass att vdet är svårt att plocka ut några enskilda fruktaromer. Smaken är stadig och tanninrik, ändå lite gles i mitten. Bra attack i starten i men tyvärr rätt kort i avslutningen. Inte på topp ikväll, varken i doft eller smak. Måste sparas för en bättre integration av fattonerna. Gissningsvis Seghesio, pga de rätt prominenta och aningen kärnbittra tanninerna.

Facit: 2006 Ridge Lytton Springs

Femte glaset har en yngre blåröd färg. Först ut: limtoner som av karlssons och björnklister, därefter en vedig terpentinkänsla - och ser man på: nu frigör sig en riktigt god och lätt parfymerad fruktmix av slånbär, skogsbär, äpplen och apelsin. Doften utvecklas riktigt fint i glaset! Smaken är medelfyllig och läskande med superbt syrafokus som skjuter iväg en pil långt in i eftersmaken. Begahagliga tanniner kickar också in i avslutningen, och här kan man kan suga en god stund på generösa skogsbärsaromer och jordiga mineraltoner. Utan tvekan bästa vinet i denna flight - gissningsvis är det nollfemman av Geyserville?

Facit: 2006 Ridge Geyserville

Sjätte glaset har en frisk, något knuten doft av blåbärsyoughurt: mjölksyror, blåbär, fatvanilj och en allmän känsla av barrskog med blåbärsris. Smaken är alldeles ung, tät, god och koncentrerad med fint balanserad kärnbitterhet. På egen hand känns det aningen eldigt och bråkigt fortfarande, men till en utegrillad köttbit sitter det nog helt rätt redan i sommar. Riktigt bra! Lytton nollsex?

Facit: 2007 Seghesio Sonoma County



FLIGHT 2 - THE OLD FOLKS

Sjunde glaset doftar som en renfruktig, harmonisk skogsbärssmoothie av hallon och blåbär utan ett enda störande drag. Övertoner av violer, anis, blåbärsris och örter - detta är mycket gott att sniffa på. Smaken har intensiv attack, harmonisk mittsmak med lagom tuffa tanniner. Det är först i slutet som smaken känns lite stum och tanninerna och kärnbitterheten tar över i balansen. Seghesio?

Facit: 2002 Seghesio Home Ranch

Åttonde glaset drar åt brunrött och ser relativt moget ut. Här bjuds ljusare aromer av jordgubbskompott med hallonkola, nypon - allt emot en fond av brända, mörka undertoner, som farin, tobak och jord. Gott! Smaken har bra intensitet och längd med mörkchokladiga tanniner och en örtig karaktär av mynta och eucalyptus. En jordton finns också, och något som känns lite fishy - kan det vara en strimma av smygkork? En känsla av mynta och liniment minglar kvar i eftersmaken.

Facit: 2002 Seghesio Sonoma County

Nionde glaset öppnar med en lite vedig doft som snart ger efter för fina aromer av kokta jordgubbar, hallon, kakao och tobak. Blommiga övertoner, en charmig nos som växer fint med tid. I munnen är vinet som en chokladpralin med fyllning av jordgubbe i likör - rena Anthon Berg-känslan. En varm, lång smak som är verkligt läcker och njutbar. Detta är andra flightens bästa vin i vår smak och kommer nog från Ridge.

Facit: 2002 Ridge Geyserville



Tionde glaset börjar med lite unkna toner åt sten och insjöhållet. Breddar ut med mörka skogsbär och violer i en mycket god och tydligt mineralisk doft. I munnen reagerar vi på väl mycket fatlakrits och en tydlig kärnbitterhet med mörkchokladiga tanniner som tar över showen i slutet. Wow, detta vin packar rejält med power, kanske mest ikväll. Favoriten för hela sju provare, men vi föredrar utan minsta tvekan föregående vin. Seghesio!

Facit: 2002 Seghesio Old Vine

Elfte glaset doftar av choklad, fikon och blommor. Komplexitet av köttbuljong och tomatpuré. Ett mycket behagligt vin att dricka med lätta tanniner, friska syror och gott om aromer i en chokladig munkänsla. Den läskande stilen känns typisk för Ridge.

Facit: 2001 Ridge Lytton Springs

Tolfte glaset har en mycket utvecklad, ljusare brunröd färg. Doften är verkligt komplex och rena fröjden att dofta på för en gamlavärldenkramare: gödselstack, sous-bois, cederträ, tobak och jord. Väldigt klassisk och stilfull likt en mogen bordeaux - det enda felet är att doften inte växer. Smaken är precis lagom örtig, fullt utmognad, med nedsmälta tanniner och glesnande frukt som så sakteliga är på väg att torka ut och falla ihop. Mycket harmoniskt, njutbart och vackert. Hatten av för den gamle och lämna plats på bussen - måtte han inte behöva tävla med de medelålders kraftkarlarna!

Facit: 1994 Ridge Lytton Springs



Slutsatser: de här vinerna mognar väldigt fint! Högre klass i andra flighten, där blev det riktigt svårt att plocka ut sämsta vin. Till Frankofilens avslutande ostbricka visade vinerna vad de också kan användas till ute i verkliga livet: enkel, sinnlig njutning utan flaskbottnade glasögon. Tack, alla!

ps. Mer att läsa här och här.